Ungdomar frågar:
Finns det några faror med rollspel?
”Det är helt och hållet fantasi. Ena gången är du trollkarl. Nästa gång är du krigare. Du kan bli massor av rollfigurer som du drömmer om att vara. Det finns inga gränser.” — Christophe.
”BLI allting du inte kan bli.” En tidskrift citerade denna slogan då den beskrev ett populärt ”fantasy”-spel. Att få fly in i rollspelens fantasivärld har en oerhörd dragningskraft på miljontals ungdomar. Men vad är rollspel egentligen?
Enligt boken Jeux de rôle (Rollspel) ”förkroppsligar varje spelare en rollfigur ur sagans värld ute på ett uppdrag eller i ett sökande och förbereder sig för att uppleva ett äventyr i en fiktiv värld”. Spelet går ut på att man skall utveckla den rollkaraktär man antagit genom att skaffa sig de erfarenheter, pengar, vapen eller magiska krafter som behövs för att genomföra uppdraget.
Rollspel blev populära på 1970-talet i och med spelet Dungeons and Dragons.a (Den svenska motsvarigheten Drakar och demoner kom inte ut förrän på 1980-talet.) Sedan dess har rollspelen utvecklats till en industri i mångmiljonklassen innefattande spelformer som brädspel, spel- och samlarkort, interaktiva böcker, datorspel och till och med levande rollspel där deltagarna själva agerar i äventyren. Av allt att döma finns det mer än sex miljoner regelbundna spelare i USA och flera hundra tusen i Europa. I Frankrike har många skolor klubbar för rollspel av olika slag, medan de i Japan utgör det populäraste slaget av videospel.
Förespråkarna hävdar att de här spelen stimulerar fantasin, utvecklar förmågan att lösa problem och främjar samspelet inom en grupp. Motståndarna, däremot, sätter dessa spel i samband med självmord, mord, våldtäkter, gravskändningar och satanism. I Madrid arresterades två ungdomar misstänkta för att ha mördat en 52-årig man medan de spelade slutscenariot i ett rollspel. I Japan mördade en tonåring sina föräldrar och skar upp handlederna på sig själv som final i ett liknande spel. Det är sant att det här är undantagsfall — de flesta spelare är intelligenta och sällskapliga, men ändå gör kristna ungdomar väl i att fråga sig: Är rollspel någonting för mig? Finns det någon orsak att vara försiktig?
Våld och det ockulta
Rollspel är mycket olika och varierar i både form och innehåll. Men våld förekommer i många, om inte i de flesta, av de här spelen. I den föreställningsvärld som de här spelen skapar ingår våld i själva verket som en förutsättning för att gå vidare — eller överleva. Hur skulle det då kunna vara i harmoni med Bibelns råd att spela sådana spel? Ordspråken 3:31 säger: ”Avundas inte våldsmannen, och välj inte någon av hans vägar.” Bibeln uppmanar oss också att ”söka friden och jaga efter den”, inte att söka våldet och jaga efter det. — 1 Petrus 3:11.
Ett annat bekymmer är att magi så ofta förekommer i dessa spel och har en så framträdande plats i dem. Ofta kan spelare bli trollkarlar eller andra figurer med magiska krafter. Hinder eller fiender besegras då med ockulta medel. Ett populärt spel, berättas det, ”låter spelarna ha roller som antingen änglar eller demoner i tjänst hos ärkeänglar eller demonfurstar. ... Vanhelgande övertoner gör det roande.” I ett datorspel tillåts spelaren rentav få total makt helt enkelt genom att skriva ordet ”Satan” med tangenterna.
Somliga kristna ungdomar har resonerat som så att det inte är något fel med rollspel så länge man inte ägnar alltför mycket tid åt dem. ”Det är bara spel”, säger en pojke. Kanske det, men Gud varnade israeliterna för att bli inblandade i det ockulta. Lagen som gavs till Mose förklarade att det inte fick finnas ”någon som brukar spådom, någon som utövar magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl, eller någon som binder andra med en trollformel eller någon som rådfrågar ett spiritistiskt medium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser. ... Ty var och en som gör dessa ting är något avskyvärt för Jehova.” — 5 Moseboken 18:10–12.
Är det då förståndigt att spela spel som befrämjar det ockulta? Skulle inte gestaltningen av rollpersoner med magiska krafter vara detsamma som att gräva i ”Satans djupheter”? (Uppenbarelseboken 2:24) En pojke medger: ”När jag hade spelat ett rollspel hela dagen, var jag så rädd att jag inte vågade gå ut ur huset. Det kändes som om jag skulle bli anfallen av någon.” Skulle någonting som framkallar en sådan förlamande skräck kunna vara nyttigt?
Andra faktorer
”Den tid som återstår är förkortad”, står det i 1 Korinthierna 7:29. Så ett annat stort bekymmer är den tid och det engagemang som de här spelen ofta kräver. En del spel tar timmar, dagar eller till och med veckor att spela. Härtill kommer att man kan bli så fängslad av rollen, till och med beroende av den, att allting annat kommer i andra hand. ”För varje scen jag klarade av”, medger en pojke, ”ville jag ha svårare och mer realistiska utmaningar. Jag blev verkligen fast i det.” Hur skulle ett sådant spelberoende kunna påverka en pojkes eller en flickas skolarbete och andliga aktiviteter? — Efesierna 5:15–17.
En pojke från Japan påminner sig: ”Jag tänkte alltid på vad jag skulle göra i nästa steg i spelet, också när jag inte spelade. I skolan och vid mötena var spelet det enda jag kunde tänka på. Det gick så långt att jag inte kunde tänka på någonting annat. Min andlighet var helt söndertrasad.” Christophe, som nämndes i inledningen, säger att han ”kom i otakt med den verkliga världen”. Det är sant att det finns ”en tid att skratta” och ”en tid att skutta omkring”, men skall man låta fritidssysselsättningar tränga ut andliga aktiviteter? — Predikaren 3:4.
Tänk också på vad det är för slags anda de här spelen uppammar. En tidskrift i Frankrike saluför ett rollspel med följande ord: ”Du kommer att ställas inför en hel palett av dekadenta, osunda och perversa upplevelser, som är arrangerade och uträknade för att få ditt blod att frysa till is och för alltid ändra din syn på världen.” Är en sådan anda i harmoni med Bibelns råd om att vi skall vara ”spädbarn i fråga om uselhet”? (1 Korinthierna 14:20) Christophe kom så småningom fram till slutsatsen att de spel han spelade inte var ”förenliga med kristen moral”. Han tillägger: ”Jag kunde inte se mig själv predika, vara med vid möten och lära mig sådana goda ting som kristen kärlek och samtidigt spela en roll som inte hade någonting med kristendom att göra. Jag tyckte inte att det verkade särskilt logiskt.”
Fantasi eller verklighet?
Många ungdomar dras till de här spelen som en flykt från verkligheten. Men är det nyttigt att sjunka in i en fantasivärld? Den franske sociologen Laurent Trémel ger följande kommentar: ”Det verkliga universum, dominerat av osäkerhet inför framtiden, ... står i en fruktansvärd kontrast till dessa virtuella, men mycket realistiska, världar, där det till sist är du som bestämmer reglerna och där du kan forma en rollperson som liknar dig, antingen som du är eller som du skulle vilja vara.” En expert på mental hälsa, Etty Buzyn, gör följande iakttagelse: ”Under spelets gång får ungdomar intrycket av att de lever ett farligt liv, att de gör om världen, men i själva verket ställs de inte alls inför några verkliga faror. De flyr från samhället och dess begränsningar.”
Förr eller senare kan en sådan flykt bara leda till frustration, för livets realiteter ligger och väntar vid spelets slut. Denna verklighet måste man till sist konfronteras med. Mängder av framgångar och äventyr i en inbillad spelvärld kompenserar aldrig de felsteg man gör i det verkliga livet eller att man bara är en medelmåtta där. Det förnuftigaste är att se livets realiteter i ansiktet — att ge sig i kast med dem! Skärp dina uppfattningsförmågor genom att modigt möta alla situationer som uppstår i det verkliga livet. (Hebréerna 5:14) Utveckla andliga egenskaper som hjälper dig att klara av problemen. (Galaterna 5:22, 23) Det är mycket mer tillfredsställande och givande än att spela något spel, vilket det än är.
Därmed inte sagt att alla spel där rollspel ingår är skadliga. Så långt tillbaka som på Bibelns tid spelade yngre barn spel som innehöll vissa inslag av fantasi och rollspel, precis som Jesus själv nämnde. (Lukas 7:32) Och Jesus fördömde inte heller oskyldig rekreation. Hur det än är måste kristna ungdomar tillsammans med sina föräldrar ”fortsätta med att skaffa ... [sig] visshet om vad som är välbehagligt för Herren”. (Efesierna 5:10) Innan du börjar spela, fråga dig själv: Återspeglar det här spelet ”köttets gärningar”? Kommer det att hindra mig från att ha ett gott förhållande till Jehova? (Galaterna 5:19–21) Genom att begrunda sådana faktorer kan du fatta ett förståndigt beslut när det gäller rollspel.
[Fotnoter]
[Bilder på sidan 13]
Vad för slags anda uppammar en del rollspel?