Många runt om på jorden tror att mänskligheten fick sin början på en sådan plats. I många hundra år har judar, kristna och muslimer fått lära sig att Gud skapade Adam och Eva och lät dem bo i Edens trädgård. Enligt Bibeln hade de ett tryggt och meningsfullt liv. De levde i fred både med varandra och med djuren – och med Gud, som dessutom gav dem hoppet att få leva för evigt i den här fina miljön. (1 Moseboken 2:15–24)

Hinduer har också klara uppfattningar om ett paradis i forna tider. Och buddhister menar att upplysta andliga ledare, buddhor, framträder under gyllene tidsperioder då världen är lik ett paradis. Och inom många afrikanska religioner finns berättelser som i mångt och mycket liknar Bibelns skildring om Adam och Eva.

Tanken på ett paradis tidigt i historien återkommer ofta i människans religioner och traditioner. En historiker skrev: ”Inom många civilisationer trodde man på ett ursprungligt paradis som kännetecknades av fullkomlighet, frihet, frid, lycka och överflöd och som var utan våld, spänningar och konflikter. ... Den här uppfattningen gjorde att det väcktes en djup längtan i det kollektiva medvetandet efter det förlorade, men inte bortglömda, paradiset och en stark önskan att återställa det.”

Kan de här berättelserna och traditionerna ha ett gemensamt ursprung? Är det möjligt att mänsklighetens ”kollektiva medvetande” kan vara präglat av minnet av något verkligt? Kan det ha funnits en Edens lustgård långt tillbaka i tiden, och en verklig Adam och Eva?

Skeptiker avfärdar den tanken. I vår vetenskapliga tidsålder menar många att sådana berättelser bara är legender och myter. Och bland skeptikerna finns även religiösa ledare. De menar att det aldrig har funnits en sådan plats och hävdar att den bara är en metafor, en myt, en fabel, en liknelse.

Och visst är det så att Bibeln innehåller liknelser. Jesus själv var upphovsman till de mest kända. Men i Bibeln framställs inte Eden som något symboliskt, utan som en historisk redogörelse.

Längre tillbaka hade historiker, lärda och intellektuella inte svårt att intyga att Bibelns skildring i Första Moseboken var sann och historisk. Men i dag är man mer ”i tiden” om man har en skeptisk inställning. Vilken grund finns det egentligen för att ifrågasätta Första Mosebokens skildring av Adam och Eva och Edens trädgård? Vi ska ta upp fyra vanliga invändningar.

1. Var Edens lustgård en verklig plats?

Varför är man tveksam till det? Filosofi kan ha inverkat. I århundraden spekulerade teologer över möjligheten att Guds trädgård fortfarande existerade någonstans. Men kyrkan var influerad av grekiska filosofer som Platon och Aristoteles, som menade att inget på jorden kan vara fullkomligt – endast himlen kan rymma något fullkomligt. Därför menade teologer att det ursprungliga paradiset måste finnas närmare himlen.b Några menade att trädgården fanns på ett mycket högt berg som sträckte sig precis över de yttre gränserna för vår förfallna planet. Andra menade att trädgården låg vid Nord- eller Sydpolen, och några att den fanns på eller i närheten av månen. Det är inte särskilt förvånande att hela tanken på Eden fick ett löjets skimmer över sig. Numera avfärdar vissa forskare alla spekulationer om var Eden låg som nonsens och menar att Eden aldrig har funnits.

Men Bibeln ger en annan bild. I Första Moseboken 2:8–14 får vi en rad detaljer om platsen. Trädgården låg i ett område som kallades Eden, österut. Den bevattnades av en flod som delade sig i fyra huvudfloder. De fyra floderna nämns alla vid namn och beskrivs kortfattat. De här detaljerna har länge gäckat många forskare, som har granskat bibeltexten för att få ledtrådar till var den här platsen skulle kunna ligga. Men de har kommit med oräkneliga motsägelsefulla åsikter. Innebär detta att den fysiska beskrivningen av Eden, med sin trädgård och sina floder, är falsk eller bara ren mytbildning?

Händelserna i Eden utspelade sig för omkring 6 000 år sedan. De nedtecknades förmodligen av Mose, som kanske tog hjälp av muntliga redogörelser eller rentav redan existerande dokument. Men Mose gjorde trots allt sin skriftliga dokumentation omkring 2 500 år i efterhand, och då hörde Eden redan till forntiden. Är det möjligt att naturliga landmärken som floder ändras under årtusendenas gång? Jordskorpan är dynamisk och rör sig hela tiden. Området där Eden troligtvis låg har en hög jordbävningsfrekvens. Omkring 17 procent av världens största jordbävningar har inträffat där. I sådana områden är förändring snarare regel än undantag. Och dessutom kan översvämningen på Noas tid ha förändrat topografin på ett sätt som vi helt enkelt inte känner till i dag.c

Men det vi känner till är att Första Moseboken talar om trädgården som en verklig plats. Två av floderna som nämns, Eufrat och Tigris (omnämnd som Hiddekel), existerar fortfarande, och några av deras källflöden ligger mycket nära varandra. Skildringen nämner till och med några av områdena som bevattnades av floderna och redogör för naturtillgångar som fanns där. För folket i det forntida Israel, som var de första som fick läsa det här, var det värdefull information.

Hur är det med myter och sagor? Brukar de innehålla information som lätt kan bestyrkas eller dementeras? Eller brukar sådana detaljer utelämnas? Sagor börjar ofta: ”Det var en gång i ett land långt borta ...” Men historiska redogörelser brukar innehålla relevant information, vilket Bibelns skildring om Eden gör.

2. Kan man verkligen tro på att Gud skapade Adam av stoft från marken och Eva från ett av Adams revben?

Forskning har visat att människans kropp består av många olika grundämnen, som väte, syre och kol, och alla de här ämnena finns i jordskorpan. Men hur sattes de här grundämnena samman till en levande varelse?

Många vetenskapsmän menar att livet uppstod av sig självt, med början hos enkla livsformer som gradvis och under miljoner år blev mer och mer komplexa. Men beskrivningen ”enkla” livsformer kan vara vilseledande, eftersom allt levande – till och med mikroskopiska encelliga organismer – är oerhört komplexa. Det finns inga bevis för att någon form av liv någonsin har uppstått av en slump, eller att det någonsin skulle kunna göra det. I stället bär allt levande tydliga och omisskännliga spår av en formgivare som har en vida överlägsen intelligens jämfört med vår egen.d (Romarna 1:20)

Skulle du kunna tänka dig att lyssna på en storslagen symfoni, beundra en fantastisk målning eller imponeras av nya tekniska framsteg och sedan insistera på att de inte har någon upphovsman? Naturligtvis inte! Men sådana mästerverk kommer inte ens i närheten av människokroppens komplexitet, skönhet eller genialitet. Hur kan vi inbilla oss att den inte har en Skapare? Första Moseboken förklarar dessutom att människan, till skillnad från allt annat liv på jorden, skapades till Guds avbild. (1 Moseboken 1:26) Här på jorden är det bara vi människor som har möjlighet att återspegla Guds enorma kreativitet och ibland skapa imponerande musikstycken, konstverk och tekniska lösningar. Bör det komma som en överraskning för oss att Gud är så otroligt mycket skickligare på att skapa än vi är?

Och när det gällde att skapa en kvinna med hjälp av ett revben från en man, var låg svårigheten i det?e Gud kunde ha gjort på många andra sätt, men han valde att skapa kvinnan på ett sätt som dessutom förmedlar en vacker innebörd. Han ville att mannen och kvinnan skulle vara förenade med ett starkt band till varandra, som om de vore ”ett kött”. (1 Moseboken 2:24) Och visst är mannens och kvinnans förmåga att komplettera varandra och bygga upp ett starkt förhållande som båda har glädje av ett kraftfullt bevis för en kärleksfull och vis Skapare?

Dessutom har dagens genetiker kommit fram till att alla människor troligtvis härstammar från en och samma man och kvinna. Så hur långsökt är egentligen redogörelsen i Första Moseboken?

3. De två träden verkar mytiska.

Faktum är att Första Moseboken inte alls lär att livets träd och trädet för kunskap om gott och ont hade några övernaturliga krafter. Det var vanliga träd som Jehova gav symbolisk innebörd.

Gör inte människor något liknande ibland? Till exempel kan en domare varna någon för att göra sig skyldig till domstolstrots. Det är inte möblerna, de fasta inventarierna eller väggarna i rättssalen som domaren vill att den tilltalade ska respektera, utan själva rättssystemet som domstolen representerar. Ett annat exempel är vissa monarker som använder spiran och kronan som symboler för sin myndighet.

Så vad symboliserade de här två träden? Det finns många invecklade teorier om det, men svaret är egentligen enkelt trots att det har en djup innebörd. Trädet för kunskap om gott och ont representerade en unik rättighet som endast Gud kan göra anspråk på – rätten att bestämma vad som är gott och vad som är ont. (Jeremia 10:23) Inte undra på att det var ett brott att stjäla från det trädet! Och livets träd, å andra sidan, symboliserade en gåva som endast Gud kan ge, nämligen evigt liv. (Romarna 6:23)

4. En orm som talar verkar höra till en gammal saga.

Det är sant att det kan verka underligt, särskilt om man inte tar hänsyn till resten av Bibeln när man läser berättelsen i Första Moseboken. Men Bibeln ger steg för steg klarhet åt den här delen av skildringen.

Vem eller vad gjorde att ormen tycktes tala? Folket i det forntida Israel kände till andra faktorer som kastade ljus över ormens roll. De visste till exempel att djur inte kan tala, men att andevarelser kan skapa en illusion av att de gör det. Mose skrev också skildringen om Bileam. Gud sände en ängel som gjorde så att Bileams åsna verkade tala som en människa. (4 Moseboken 22:26–31; 2 Petrus 2:15, 16)

Kan andra andevarelser, även sådana som är Guds fiender, göra så att det inträffar övernaturliga fenomen? Mose hade sett de egyptiska prästerna använda magi för att kopiera några av Guds underverk, som att förvandla en stav till en orm. Kraften till att göra sådant kan endast komma från Guds fiender i andevärlden. (2 Moseboken 7:8–12)

Uppenbarligen var det också Mose som under inspiration skrev Jobs bok. Den boken ger många upplysningar om Guds främste fiende, Satan, som på ett lögnaktigt sätt ifrågasatte lojaliteten hos alla Jehovas tjänare. (Job 1:6–11; 2:4, 5) Drog israeliterna i forna tider slutsatsen att Satan låg bakom att ormen talade, för att lura Eva att vara illojal mot Gud? Det verkar troligt.

Var det Satan som utnyttjade ormen för sina syften? Längre fram talade Jesus om Satan som ”en lögnare och lögnens fader”. (Johannes 8:44) ”Lögnens fader” borde vara den som uttalade den första lögnen, eller hur? Och den första lögnen var det ormen sade till Eva. Tvärtemot Guds varning att det skulle leda till döden att äta av den förbjudna frukten sade ormen: ”Ni kommer visst inte att dö.” (1 Moseboken 3:4) Jesus visste att Satan hade utnyttjat ormen. Och den uppenbarelse som Jesus gav aposteln Johannes visar tydligt hur det förhåller sig. Där kallas Satan ”den ursprunglige ormen”. (Uppenbarelseboken 1:1; 12:9)

Är det verkligen långsökt att tro att en andevarelse skulle kunna använda en orm och ge intrycket av att den talar? Till och med människor, som har mycket mindre kraft än andar, kan vara fantastiska buktalare och skapa övertygande specialeffekter.

Det starkaste beviset

Håller du inte med om att skepticismen i fråga om Första Mosebokens skildring saknar grund? Å andra sidan finns det tydliga bevis för att skildringen verkligen är sann.

Jesus Kristus omtalas som ”det trogna och sanna vittnet”. (Uppenbarelseboken 3:14) Eftersom han var en fullkomlig människa så ljög han aldrig, och han förvrängde aldrig sanningen på något sätt. Han förklarade dessutom att han hade existerat långt innan han blev en människa på jorden. Han hade i själva verket levt sida vid sida med sin Fader, Jehova, ”innan världen var till”. (Johannes 17:5) Han levde alltså när livet på jorden tog sin början. Så vad säger Jesus själv, det pålitligaste av alla vittnen?

Han talade om Adam och Eva som verkliga personer. Han hänvisade till deras äktenskap när han skulle förklara Jehovas princip om monogami. (Matteus 19:3–6) Om Adam och Eva aldrig har funnits, och om trädgården där de bodde är en myt, då var Jesus antingen lurad eller en lögnare. Ingen av slutsatserna är sannolik. Jesus hade levt i himlen och själv sett på när de tragiska händelserna inträffade i Eden. Vilket bevis kan vara mer övertygande än det?