Ett besök i en exotisk trädgård
MIN mor älskade rosor. Hon odlade rosor. Som barn tillbringade jag många timmar med henne i trädgården. Vi rensade ogräs och tuktade, beskar och vårdade växterna. Hon visade att trädgårdsarbete var roligt. Hon sådde ett intresse i mig som jag har haft resten av livet.
Mina dagar som trädgårdsarbetare fick ett hastigt slut när jag flyttade hemifrån för att gå på college i University of California i Berkeley i USA. Jag läste till ingenjör, och jag uppskattade de underbara trädgårdarna på universitetsområdet. Men i Vietnam rasade ett krig, och det skulle komma att ske en stor förändring för mig den närmaste framtiden.
Jag beslöt mig för att skriva in mig i fredskåren, och jag blev sänd till ett universitet i staten Washington för att tränas. Universitetsområdet var som ett paradis. Vart jag än tittade såg jag sjöar, trädgårdar, gräsmattor och snötäckta berg. Men 1964 åkte jag till La Paz i Bolivia för att arbeta som lärare vid ett universitet, Universidad Mayor de San Andrés. Vilken skillnad! Jag kom från havsnivån till 3.500 meter över havet. Där växte inte mycket, och trädgårdsarbete blev ett minne blott.
Efter två år i Bolivia fick jag arbete som lärare vid Wahiawa Intermediate School på Hawaii. Jag bodde i ett litet hus nära stranden på udden Sunset Point, och där blev jag förtjust i palmer och andra tropiska växter. Det kändes som om jag var i paradiset. Då slog mig tanken att jag någon gång i framtiden borde skapa en trädgård med palmer som viktigaste inslag.
Jag återvände till San Diego i USA och tillbringade sedan de följande 18 månaderna med att lifta från Kalifornien till Eldslandet i Argentina. Under den tiden började jag läsa Bibeln. När jag reste, tillbringade jag många långa timmar i djungler, trädgårdar och parker och mediterade över det jag läste i Bibeln. Till slut återvände jag till San Diego år 1972 och inledde en lång och tillfredsställande karriär som lärare i matematik i Coronado i Kalifornien. Min idé om att ha en trädgård med tropiska växter började ta form.
Min första trädgård
I maj 1973 köpte jag ett litet hus nära Stilla havet — i Ocean Beach i Kalifornien. Så befann jag mig där, på toppen av en kulle, med ett litet hus, en stor tomt och tycke för trädgårdsarbete. Upplägget var perfekt för vad som komma skulle, min unika trädgård.
Till en början skötte jag mitt trädgårdsarbete lite på måfå. Det var ett slumpmässigt experiment. Om jag gillade en växt, köpte jag den och planterade den. Jag fortsatte att plantera allt som fångade min uppmärksamhet och mitt intresse. Jag såg hur de växte. Fruktträd, barrträd, lövfällande träd, vintergröna träd, buskar, blommor, ja allt vad du kan föreställa dig.
Många av växterna kom jag ihåg från barndomen. Att sköta växter var fridfullt, roligt, välgörande och tillfredsställande. Jag mediterade över skönheten, utformningen och komplexiteten hos dessa skapelser och syftet med dem.
Men jag blev inte nöjd med alla växter, och vissa passade inte in i ordningen, så jag gjorde mig av med många. Jag sökte efter ett speciellt slag av växter. De som var trassliga och växte åt alla håll och kanter var inte välkomna. De innebar för mycket arbete och behövde för mycket underhåll! Jag ville ju också ha ovanliga växter, inte sådana som man vanligtvis har eller sådana som brukar växa i trädgårdar. Jag behövde ett huvudtema. Det var då det hände!
Min första palm
År 1974 åkte jag till en plantskola på orten, och där fann jag det jag sökte. Det var en storartad växt med elegant krona av bågformade, blågröna blad som antingen satt i par eller var fjäderlika. Det var butiapalmen. Den betraktas av många som den vackraste palmen i världen. Den kallas ibland gelépalm på grund av sina söta, fruktliknande frön. Den kommer ursprungligen från Sydamerika, och den är lätt att sköta och blir 5 meter hög. Till slut hade min trädgård fått ett huvudtema — ovanliga tropiska palmer från världens alla hörn! Jag hade valt att odla ”furstarna i växtriket”.
Det dröjde inte länge förrän jag började köpa ovanliga eller exotiska palmer från olika plantskolor. Där, i ett avlägset hörn på en plantskola, stod en annan fantastisk palm — en blå mexikopalm. Den har ett hårt, blågrönt solfjädersformat (handliknande) blad, och bladen strålar ut i kronformering från toppen av stammen. Blomkolvarna med frön i sträcker sig ut i vackra ljusgula bågar. Ett fullt utvecklat träd växer till en höjd av ungefär 12 meter.
Nu hade jag verkligen fastnat för palmer. Var skulle jag kunna hitta fler av dessa ovanliga växter? Jag började fråga runt om i San Diego-området, men utan någon vidare framgång. Men så stötte jag på en guldgruva av information: International Palm Societys filial i södra Kalifornien. Denna förening har tusentals medlemmar i 81 länder. Den har ett överflöd av information om alla palmer som är kända, över 200 släkten och ungefär 3.000 arter. Filialen i södra Kalifornien ger ut tidskriften The Palm Journal till sina medlemmar, och detta är en ovärderlig källa till aktuell information.
Denna bekantskap har gjort det möjligt för mig att skaffa och odla över 150 olika palmarter i min lilla trädgård. Jag säger lilla, eftersom den endast är 650 kvadratmeter stor. Mina palmer står bara för en liten del av alla de arter som hittills har upptäckts. Vilka hör till mina favoriter?
Några av praktexemplaren i min trädgård
Jag tycker faktiskt om alla mina växter, men några är verkligen enastående. Några dras jag speciellt till på grund av att de har ett exotiskt utseende eller kanske har ett pansar av törnen eller taggar. Andra fängslas jag av på grund av deras färg eller storlek eller kanske utmaningen i att få dem att växa i det Medelhavsklimat som råder i södra Kalifornien.
Ett av mina mer speciella träd kommer från Madagaskar, som ligger utanför Afrikas östkust. Det är bismarckpalmen. Varför tycker jag om den? På grund av dess unika blålila färg, dess sällsynthet och bladens form. Varje blad väger omkring 9 kilo, vilket gör att detta är en av de största palmerna i världen.
En annan av mina favoriter, den stora fiskstjärtpalmen, kommer från bergstrakterna i de nordliga delarna av Indien, Myanmar och Sri Lanka. Mitt exemplar växer bra här i San Diego trots de rätt kyliga vintrarna. I själva verket tycker jag om utmaningen med att odla palmer här. Det är därför jag är så glad över att ha ett träd från Borneo i min trädgård. Det är en vågbladig arenga. Det har breda och påtagligt vågformade blad.
Ett färskt tillskott är Burretiokentia hapala från Nya Kaledonien, en fransk besittning i Stilla havet. Än så länge frodas den. Jag kan nämna fler träd som jag speciellt tycker om, till exempel Pritchardia hildebrandii, också känd som loulupalmen från Hawaii, med dess gröngula solfjädersformade blad. Den älskar solen och är verkligen exotisk.
En avskräckande palm är taggfiberpalmen. Den har nålformade taggar på stammen som verkar säga: ”Kom inte för nära!”
Jag har nyligen börjat odla kottepalmer. Trots att de inte är släkt med palmen, har de ett liknande utseende, fastän de är mycket mindre. En av mina favoriter är Encephalartos gratus, som har otroliga blad vilka ser ut att skutta rakt ut i luften. Detta fångar allas uppmärksamhet. Frökapslarna, eller kottarna, är ovanligt stora och växer ut från trädets sida. De ser ut som en ananasfrukt eller en tallkotte.
Drar mina palmer till sig folk? Det skulle jag vilja påstå! Jag ser ofta folk som stannar till för att beundra mina växter. Från trottoaren framför huset kan de se en exotisk tropisk trädgård som sluttar nerför backen på kullen. I mars 1997 blev min trädgård en av de tre trädgårdar som International Palm Societys filial i södra Kalifornien öppnade för besökare. Den beskrevs som ”en minnesvärd plats för undervisning med en omväxlande och dekorativ samling av palmer”. På vilket sätt har denna trädgård blivit en välsignelse för mig och andra?
Min trädgård avger ett vittnesbörd
Som ett resultat av att jag studerade Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen blev jag döpt 1991. Nu är jag pensionerad från läraryrket, men jag är ganska upptagen som kristen äldste och pionjär. Det är trevligt att kunna använda min trädgård som en språngbräda för att inleda samtal med människor om Skaparen, när jag beskriver den fantastiska formgivningen som är tydlig bland mina olika träd och växter. Ibland tar jag också upp ämnet genom att påpeka att palmer nämns i Bibeln. (Domarna 4:5; Psalm 92:12) Trädgården har verkligen hjälpt mig att komma närmare Gud och förstå hans underbara uppsåt, att lydiga människor skall leva i ett paradis. Trots allt var det ursprungliga paradiset i Eden en storslagen trädgård eller park. — 1 Moseboken 2:8.
Enligt Bibelns profetior kommer dessa paradislika förhållanden att återupprättas när Jehova störtar dem i fördärvet som nu fördärvar jorden. (Uppenbarelseboken 11:18; 16:14, 16) Då kommer vi alla att kunna delta i att göra jorden till ett underbart paradis. Under tiden ger min lilla täppa lovprisning åt Skaparen. — Från en av våra läsare.
[Bild på sidan 16]
Blå mexikopalm
[Bild på sidan 16]
Stor fiskstjärtpalm
[Bilder på sidorna 16, 17]
Från vänster till höger: skruvpalm, kungspalm, de resandes träd (ej skalenligt)
[Bild på sidan 17]
Encephalartos ferox
[Bild på sidan 17]
Blomma på rakborstpalmen
[Bild på sidan 18]
Redskap för mitt trädgårdsarbete