Frågor angående Jesu släktregister enligt Matteus. Matteus delar in släktlinjen från Abraham till Jesus i tre delar på vardera 14 generationer. (Mt 1:17) Denna indelning kan ha gjorts som stöd för minnet. När man räknar namnen finner man emellertid bara 41, inte 42. En möjlig förklaring till hur Matteus räknar är: Från Abraham till David räknar han till 14 namn. Därefter räknar han David som den förste av de följande 14 och slutar med Josia. De sista 14 räknar han från Jekonja (Jehojakin) till Jesus. Lägg märke till att Matteus nämner David som det sista av de första 14 namnen och som det första av de nästföljande 14. Därefter upprepar han uttrycket ”bortförandet till Babylon”, vilket han förknippar med Josia och hans söner. (Mt 1:17)

Som tidigare nämnts kan Matteus ha skrivit av det offentliga register han använde sig av, men han kan också avsiktligt ha utelämnat några led för att förteckningen skulle bli lättare att komma ihåg. En förklaring till varför han utelämnar tre kungar i Davids släktlinje mellan Jehoram och Ussia (Asarja) kan vara att Jehoram gifte sig med Isebels dotter, den onda Atalja av Ahabs hus, och därigenom förde in denna släkt, som Gud hade fördömt, i Judas kungars släktlinje. (1Ku 21:20–26; 2Ku 8:25–27) Matteus nöjer sig med att nämna Jehoram, som ingick denna onda förbindelse, och utelämnar namnen på de tre nästföljande kungarna intill fjärde generationen, nämligen Ahasja, Jehoas och Amazja, som var frukten av denna förbindelse. (Jfr Mt 1:8 med 1Kr 3:10–12.)

Enligt Matteus var Serubbabel son till Sealtiel (Mt 1:12), vilket stämmer överens med andra källor. (Esr 3:2; Neh 12:1; Hag 1:14; Lu 3:27) I Första Krönikeboken 3:19 omtalas Serubbabel emellertid som son till Pedaja. Det verkar som om Serubbabel egentligen var son till Pedaja men att han i juridisk bemärkelse räknades som son till Sealtiel, antingen genom svågeräktenskap eller genom att han efter sin fars död blev uppfostrad av Sealtiel som dennes son.

Varför är Matteus och Lukas återgivningar av Jesu Kristi släktlinje olika?

Många av namnen i Lukas återgivning av Jesu släktregister skiljer sig från namnen i Matteus återgivning, men det kan enkelt förklaras med att Lukas följde släktlinjen genom Davids son Natan, medan Matteus följde den genom Salomo. (Lu 3:31; Mt 1:6, 7) Lukas följer uppenbarligen Marias släktlinje och visar således att Jesus i biologisk bemärkelse härstammade från David, medan Matteus visar att Jesus hade juridisk arvsrätt till Davids tron på grund av sin härstamning från Salomo genom Josef, som i juridisk bemärkelse var Jesu far. Både Matteus och Lukas ger uttryck för att Josef inte var Jesu verklige far utan bara hans adoptivfar, från vilken han fick sina juridiska rättigheter. När Matteus i sitt släktregister kommer till Jesus avviker han från det uttryckssätt han tidigare använt och säger: ”Jakob blev far till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.” (Mt 1:16) Lägg märke till att han inte säger att Josef blev far till Jesus utan att han var ”Marias man”, och ”av henne föddes Jesus”. Lukas uttrycker sig ännu tydligare när han först visar att Jesus faktiskt var Guds Son, född av Maria (Lu 1:32–35), och senare säger: ”Jesus ... var, enligt vad man menade, son till Josef, son till Heli.” (Lu 3:23)

Båda släktregistren (hos Matteus och Lukas) visar klart och tydligt att Jesus härstammade från David genom Salomo respektive Natan. (Mt 1:6; Lu 3:31) När man undersöker de två släktregistren finner man att släktlinjen går isär vid Salomo och Natan men att de två grenarna möts igen i två personer, nämligen Sealtiel och Serubbabel. Detta kan förklaras på följande sätt: Sealtiel var son till Jekonja men gifte sig kanske med en dotter till Neri, så att han blev dennes svärson och därigenom kunde kallas ”son till Neri”. Det är också möjligt att Neri inte hade några söner och att Sealtiel också av den orsaken räknades som hans ”son”. Serubbabel, som förmodligen var son till Pedaja, betraktades, som tidigare nämnts, som son till Sealtiel i juridisk bemärkelse. (Jfr Mt 1:12; Lu 3:27; 1Kr 3:17–19.)

Därefter framgår det av redogörelserna att Serubbabel hade två söner, Resa och Abihud, och från detta släktled går släktlinjen isär igen. (Det är möjligt att dessa två var ättlingar snarare än söner eller att åtminstone en av dem var en svärson; jfr 1Kr 3:19.) (Lu 3:27; Mt 1:13) Både Matteus och Lukas register avviker här från det som finns i 1 Krönikeboken, kapitel 3. Detta kan bero på att Matteus och kanske också Lukas avsiktligt har utelämnat några namn. Man bör dock tänka på att dessa avvikelser i släktregistren hos Matteus och Lukas förmodligen redan fanns i de offentliga släktregister som var i bruk på den tiden och som judarna godtog och att det alltså inte var Matteus och Lukas som gjorde dessa ändringar.

Man kan därför dra slutsatsen att de två registren hos Matteus och Lukas tillsammans slår fast två sanningar, nämligen 1) att Jesus verkligen var Guds Son och att han i biologisk bemärkelse var arvinge till Riket genom jungfru Maria av Davids släktlinje och 2) att Jesus också i juridisk bemärkelse var arvinge till Davids tron genom sin adoptivfar Josef, som härstammade från David och Salomo. (Lu 1:32, 35; Rom 1:1–4) Om fientligt sinnade judar skulle ha hävdat att Jesus var ett ”oäkta” barn, skulle detta förtal ha blivit vederlagt av att Josef – som kände till alla omständigheter – gifte sig med Maria och gav henne det skydd som hans goda namn och kungliga härstamning innebar.