Wolfgang Meise, som varit ett vittne i 50 år, berättade vad som hände i juni 1951, då han var 20 år gammal. Vid en offentlig skenrättegång dömdes han till fyra års fängelse. När han och flera andra dömda bröder leddes ut, var det cirka 150 vittnen, vilka hade varit med vid rättegången, som omringade dem, tog dem i hand och började sjunga en Rikets sång. Huvuden stack ut från domstolsbyggnadens alla fönster, när folk försökte se vad som stod på. Det var inte ett sådant intryck myndigheterna ville ge allmänheten, och därmed upphörde skenrättegångarna mot Jehovas vittnen.

Risken fanns naturligtvis att tillträdet till Västberlin en dag skulle stoppas. Det var för att diskutera denna risk som några bröder från Östtyskland inbjöds till ett möte den 25 december 1960. ”Det var uppenbart att detta skedde under Jehovas vägledning”, berättade broder Meise, ”för den 13 augusti 1961, när muren plötsligt byggdes, var vår organisation beredd.”