Epokgörande sammankomster

När gränskontrollerna mellan Östtyskland och Västtyskland avskaffades den 1 juli 1990, löd en rubrik i en tysk tidning: ”Det som hände vid gränsen i söndags är ofattbart också för den som såg och upplevde det.” Omkring 30.000 Jehovas vittnen från Östtyskland kände på liknande sätt, när de var med vid den speciella internationella sammankomsten ”Ett rent språk” på Olympiastadion i Västberlin den 24—27 juli. Omkring 45.000 delegater från 64 länder, däribland sju medlemmar av den styrande kretsen, bevittnade epokgörande händelser i den teokratiska historien.

Ett östtyskt vittne konstaterade: ”Efter det att förbudet hävdes har det varit en storslagen fest av endräkt, kärlek och harmoni. Det bevisar att det var värt att vara olagligt verksam under alla dessa 40 år.”

Sammankomsten hade särskilt organiserats till gagn för vännerna från Östtyskland, och de tackade med förtjusning och förväntan ja till inbjudan. Vittnen i Dresden hade planterat 16.000 blommor, som blommade precis i rätt tid och smyckade de två podier man fick ha vid sammankomsten, eftersom programmet framfördes på både tyska och engelska.

De östtyska myndigheterna hade satt in 13 extratåg för att föra omkring 9.500 vittnen till sammankomsten i Berlin, och vid varje järnvägsstation i Östberlin välkomnades delegaterna via den allmänna högtalaranläggningen. Dessutom hade församlingarna chartrat 200 bussar. Tack vare vännernas gästfrihet, deras flitiga ansträngningar att skaffa logi i privata hem och myndighetspersonernas tillmötesgående i både Öst och Väst, när det gällde att ställa skolor till förfogande, kunde alla besökare få logi.

En delegat från Västtyskland sade: ”Våra östtyska bröder har visat oss stor värme och gästfrihet. Vår värd fick plats med 22 vuxna och 6 barn genom att förvandla sitt hem till ett masslogi i miniatyr. Och åt andra skaffade han logi i grannskapet.” Ett par i Östberlin med en tvårumslägenhet och fyra tält på gården tog emot 26 gäster före och under sammankomsten.

Vad var det då som gjorde sammankomsten så speciell för de östtyska vittnena? För många var det första gången som de kunde vara med vid en sammankomst med sin egen församling. För andra var det att unisont få sjunga Rikets sånger som gjorde ett så starkt intryck, eller också var höjdpunkten att återigen få träffa gamla vänner. Den andliga föda som serverades och den nya litteratur som gavs ut togs också emot med stor tacksamhet.

Man visade också stor uppskattning av de tal som hölls av äldste från Östtyskland, vilka modigt hade betjänat sina bröder under många år. Ett vittne berättade: ”När den förste brodern från Öst stod på podiet för att behandla dagens text med oss, gav detta mig en känsla som jag inte kan uttrycka med ord, eftersom jag visste vad han hade åtagit sig under förbudsåren.”

En person beskrev anblicken av de 1.018 dopkandidater, som reste sig efter doptalet, som ”glädjehöjdpunkten”. I 19 minuter applåderade man utan uppehåll i stadion, medan dopkandidaterna vinkande gick ut. Många av de närvarande kunde inte hålla tillbaka tårar av glädje och känsla. ”Hittills har vi fått se sådana här händelser bara i litteraturen eller i bildföredrag”, sade ett vittne. Andra östtyska vittnen kom ihåg hur de själva under förbudet blev döpta i ett badkar.

Kärleken och den fina andan nådde utanför stadion, och utomstående lade märke till den. Så här sade en chef för lokaltrafiken i Västberlin: ”Jag har varit engagerad i offentliga evenemang i mer än 20 år, men jag har aldrig sett en sådan hövlighet, hänsyn och självbehärskning.” En samordnare för lokaltrafiken tillade: ”Jag önskar att vi alltid hade så trevliga passagerare. Kom snart tillbaka!”

I sitt avslutande tal tackade broder M. G. Henschel inte bara polisen i Västberlin, utan också polisen i Östberlin för att de hade dirigerat trafiken. För många som kom ihåg hur det var under förbudet var detta en otrolig gest. En broder från Dresden sammanfattade hur delegaterna från Östtyskland kände det: ”Händelsen var så underbar att jag kom på mig själv med att undra om den var verklig eller bara en dröm. Det gav en liten försmak av den nya världen.”

[Bilder på sidan 20]

Olympiastadion i Berlin

Östtyska vittnen planterade 16.000 blommor för att smycka sammankomsten

Bröder som en gång satt fängslade i DDR träffas vid sammankomsten

[Bilder på sidan 21]

Sammankomsten ”Ett rent språk” i Berlin den 24—27 juli 1990 var första tillfället på 40 år då vittnen från Östtyskland fritt kunde komma tillsammans. Sammanlagt var 44.532 personer närvarande

Många östtyska bröder medverkade i programmet på sammankomsten

[Bilder på sidan 22]

Alla delegater från Östtyskland fick var sitt gåvoexemplar av broschyren ”Hur kan blod rädda ditt liv?” och boken ”Människans sökande efter Gud”, vilka kom ut vid sammankomsten