Till slut kom broder Erich Frost, landstjänaren, och hälsade dem hjärtligt välkomna på engelska. Det började ljusna.

Broder Frost började – på det entusiastiska sätt som var så typiskt för honom – tala på tyska om något som av allt att döma var mycket allvarligt. De flesta i familjen satt tysta och stirrade ner på tallriken. Nykomlingarna började så sakta förstå att det han sa hade med dem att göra, även om de inte förstod vad som sades. Så när broder Frost högt och tydligt sa: ”VERBOTEN!” (”Förbjudet!”) och upprepade det med ännu högre röst för att ge eftertryck, kände de sig riktigt illa till mods. Vad hade de gjort som väckt så starka känslor?

Måltiden avslutades, och alla skyndade sig till sina rum. Senare förklarade en broder: ”Om ni ska kunna hjälpa oss måste ni kunna tala tyska. Att tala engelska med er innan ni har lärt er tyska är därför VERBOTEN. Det var det broder Frost sa.”

Betelfamiljen rättade sig genast efter anvisningen. Det här hjälpte inte bara nykomlingarna att lära sig tyska, utan det lärde dem också att ett råd som ges av en kärleksfull broder ofta är till vårt bästa, även om det kan kännas svårt i början att tillämpa det. Broder Frosts råd visade att han var intresserad av det som var bra för Jehovas organisation och att han hade omtanke om sina bröder.a Inte undra på att de fyra lärde sig älska honom!