• Tyskland
    Jehovas vittnens årsbok 1999

    • En resande tillsyningsman flyttar till Brooklyn

      Martin och Gertrud Pötzinger var välbekanta bland Jehovas folk i Tyskland. Båda hade tjänat Jehova troget före, under och efter Tredje riket. Efter frigivningen ur den nazistiska fångenskapen satte de genast i gång i heltidstjänsten igen. I över 30 år hade de varit i resetjänsten och betjänat kretsar i hela Tyskland. Tusentals vittnen hade kommit att älska och respektera dem.

      År 1959 gick broder Pötzinger igenom Gileadskolans 32:a klass. Gertrud, som inte kunde engelska, hade inte följt med men gladde sig ändå med honom över hans privilegium. Att vara skild från sin man var inget nytt för Gertrud. Nazisternas förföljelse hade tvingat dem att leva åtskilda i nio år, och detta bara några månader efter att de hade gift sig. Nu, när Jehovas organisation bad dem att frivilligt bo på olika håll för den teokratiska verksamhetens skull, tvekade de inte, och inte klagade de heller.

      Ingen av dem hade någonsin tjänat Jehova för egen fördels skull. De hade alltid villigt åtagit sig teokratiska förordnanden. Men det kom ändå som en överraskning när de 1977 blev inbjudna att bli medlemmar av Betelfamiljen i världshögkvarteret i Brooklyn i New York. Broder Pötzinger skulle bli medlem av den styrande kretsen!

      De blev anvisade att stanna på Betel i Wiesbaden tills de fått uppehållstillstånd i USA. Det visade sig att de fick vänta flera månader, vilket var längre än vad de hade trott. Martin fräschade upp sina kunskaper i engelska, och även Gertrud, hans energiska hustru, fick börja studera. Att lära sig ett nytt språk är ingen lätt uppgift för en kvinna som är väl över 60 år. Men allt gjorde de för sin tjänst för Jehova!

      Många engelsktalande medlemmar av Betelfamiljen i Wiesbaden fann stor glädje i att hjälpa Martin och Gertrud med språket. Varje gång Gertrud jagade upp sig i sina engelskstudier, förmanade hennes man henne vänligt: ”Ta det lugnt, Gertrud, ta det lugnt.” Men Gertrud hade aldrig varit bra på att ”ta det lugnt”. Hela hennes liv i Jehovas tjänst hade kännetecknats av helhjärtat engagemang och beslutsamhet. Med denna anda ägnade hon sig åt att lära sig språket, och i november 1978, så fort de hade fått sina permanenta inresevisum, for hon och hennes man till Brooklyn.

      När de reste i väg, hade vännerna i Tyskland blandade känslor, men de gladde sig med dem i deras nya tjänsteprivilegier. Vännerna blev också djupt rörda, när de, omkring 10 år senare, fick veta att Martin, i en ålder av 83 år, hade fullbordat sin jordiska bana den 16 juni 1988.