GERSONITER

Betyder i hebr. ”från (tillhörande) Gerson”.

Avkomlingarna av Gerson (Gersom) – den som nämns först av Levis tre söner – genom hans två söner, Libni och Simei. (1Kr 6:1, 16, 17) Gersoniterna utgjorde en av de tre stora avdelningar som leviterna var uppdelade i. Första gången en folkräkning gjordes i vildmarken fanns det 7 500 gersoniter av manligt kön från en månads ålder och uppåt. De som var mellan 30 och 50 år och tjänade vid tältboningen utgjorde 2 630. (4Mo 3:21, 22; 4:38–41) Gersoniternas tjänst i vildmarken innefattade bland annat att ta hand om tältboningen (mötestältet), dess olika överdrag, avskärmningen för ingången till tältboningen, förgårdens omhängen, avskärmningen för ingången till förgården och tältlinorna. (4Mo 3:23–26; 4:21–28; 2Mo 26:1, 7, 14, 36; 27:9, 16) I vildmarken var de lägrade på västra sidan av tältboningen. Bakom dem, på något avstånd från tältboningen, låg Efraims lägeravdelning, bestående av tre stammar. (4Mo 3:23; 2:18) När Israels hövdingar förde fram 6 täckta vagnar och 12 tjurar till tjänsten vid tältboningen gav Mose 2 vagnar och 4 tjurar till Gersons söner. (4Mo 7:1–7) När lägret bröt upp hade gersoniterna och merariterna sin plats mellan Judas lägeravdelning bestående av tre stammar, som gick först, och Rubens lägeravdelning bestående av tre stammar. (4Mo 10:14–20)

Gersoniterna tilldelades 13 städer med betesmarker i Manasses, Isaskars, Asers och Naftalis områden. De tilldelades Kedes i Galileen och Golan i Basan, som var två av nationens sex tillflyktsstäder. (Jos 21:27–33) När David omorganiserade leviterna fick några av gersoniterna särskilda uppgifter i förbindelse med sången och skatterna i Jehovas hus. (1Kr 6:31, 32, 39–43; 23:4–11; 26:21, 22) Det fanns gersoniter bland de leviter som tog del i arbetet med att rena templet på kung Hiskias tid. (2Kr 29:12–17)