11. Vilka två kategorier av offergåvor frambars av Israels överstepräst, och för vilket syfte?

¹¹ ”Varje överstepräst tillsätts för att frambära både offergåvor och slaktoffer”, skriver aposteln Paulus. (Hebréerna 8:3) Lägg märke till att Paulus delar upp de offer som frambars av översteprästen i det forntida Israel i två kategorier, nämligen ”offergåvor” och ”slaktoffer” eller ”slaktoffer för synder”. (Hebréerna 5:1) Människor ger vanligtvis gåvor för att uttrycka tillgivenhet och uppskattning eller för att odla vänskap och bli omtyckta eller accepterade. (1 Moseboken 32:20; Ordspråken 18:16) På liknande sätt kan man betrakta många av de offer som Lagen föreskrev som ”offergåvor” åt Gud för att söka hans ynnest.b

13. Beskriv de offer som frambars frivilligt som gåvor åt Gud.

¹³ Bland de offer som frambars frivilligt som gåvor eller som ett sätt att närma sig Gud för att få hans gillande var brännoffren, sädesoffren och gemenskapsoffren. Vissa kännare menar att det hebreiska uttrycket för ”brännoffer” betyder ”ett uppstigande offer”. Detta är passande, för vid ett brännoffer brändes det slaktade djuret upp på altaret, och en välluktande eller rogivande lukt steg upp till himlen till Gud. Utmärkande för brännoffret var att hela djuret offrades till Gud efter det att dess blod hade stänkts runt altaret. Prästen fick ”alltsammans att ryka på altaret som ett brännoffer, ett eldsoffer med en rogivande lukt för Jehova”. — 3 Moseboken 1:3, 4, 9; 1 Moseboken 8:21.

14. Hur frambars sädesoffret?

¹⁴ Sädesoffret beskrivs i 3 Moseboken, kapitel 2. Det var ett frivilligt offer som bestod av fint mjöl, som vanligtvis hade fuktats med olja och där man tillsatt virak. ”Prästen skall av det gripa sin hand full av dess fina mjöl och dess olja tillsammans med all dess virak; och han skall få det att ryka på altaret som en påminnelsedel av det, som ett eldsoffer med en rogivande lukt för Jehova.” (3 Moseboken 2:2) Virak var en av ingredienserna i den heliga rökelse som brändes på rökelsealtaret i tältboningen och templet. (2 Moseboken 30:34–36) Det var antagligen detta som kung David hade i tankarna när han skrev: ”Må min bön beredas som rökelse inför dig, mina handflators upplyftande som kvällens sädesoffer.” — Psalm 141:2.

15. Vad var syftet med gemenskapsoffret?

¹⁵ Ett annat frivilligt offer var gemenskapsoffret, och det beskrivs i 3 Moseboken, kapitel 3. Uttrycket kan också återges ”ett slaktoffer av fridsoffer”. Det hebreiska ordet för ”fred (frid)” betecknar mycket mer än bara avsaknaden av krig eller oroligheter. ”I Bibeln betecknar det detta och även ett tillstånd eller förhållande av fred med Gud, välstånd, glädje och lycka”, heter det i boken Studies in the Mosaic Institutions. Gemenskapsoffren frambars således inte för att trygga fred med Gud, som om man skulle kunna blidka honom, utan för att uttrycka tacksamhet för eller för att fira det välsignade tillstånd av fred med Gud som de som var godkända av honom åtnjöt. Prästerna och den som offrade åt av offret efter det att blodet och fettet hade offrats åt Jehova. (3 Moseboken 3:17; 7:16–21; 19:5–8) I bildlig bemärkelse tog således den som offrade, prästen och Jehova Gud del i en måltid, som ett tecken på att det rådde ett fridfullt förhållande mellan dem.