Framgångsrika elever blir framgångsrika missionärer
”JAG fattar ännu inte att vi har fått det här privilegiet!” utropade Will och tänkte på den utbildning som han och hans hustru, Patsy, just hade fullbordat som elever i den 103:e klassen av Vakttornets Bibelskola Gilead. Zahid och Jeni instämde. ”Vi känner oss hedrade över att ha fått vara här”, sade de. Alla eleverna hade varit flitiga i sina studier, och nu var de ivriga att få börja tjäna som missionärer. Men vid examensprogrammet den 6 september 1997 skulle de först få några kärleksfulla råd som skulle hjälpa dem att bli framgångsrika på sitt missionärsdistrikt.
Ordföranden för programmet var Theodore Jaracz, en medlem av den styrande kretsen. Han berättade att förutom Betelfamiljens medlemmar och representanter för 48 av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor var också vänner och släktingar från Canada, Europa, Puerto Rico och USA närvarande för att försäkra eleverna om sitt stöd och sin kärlek. Broder Jaracz sade att missionärer som sänts ut av kristenhetens kyrkosamfund i stället för att ägna sig åt missionärsverksamhet ofta hade kommit att ägna sig åt akademiska studier eller rentav blivit indragna i politik. Gileadmissionärerna däremot utför det som de har blivit utbildade till. De undervisar människor i Bibeln.
Robert Butler, från Sällskapets kontor i Brooklyn, talade sedan över temat ”Gör din väg framgångsrik”. Han förklarade att människor mäter framgång i hur mycket en människa äger och har, men att det som verkligen betyder något är hur Gud mäter framgång. Jesus var framgångsrik i sin tjänst, inte på grund av att han omvände stora skaror av människor, utan på grund av att han troget fullgjorde sitt uppdrag. Han förhärligade Jehova, och han förblev obefläckad av världen. (Johannes 16:33; 17:4) Detta är sådant som alla kristna kan göra.
”Var slavar åt alla” — det rådet gav Robert Pevy, som tidigare varit missionär i Orienten. Aposteln Paulus var framgångsrik som missionär. Vad var hemligheten med hans framgångsrika tjänst? Han gjorde sig själv till allas slav. (1 Korinthierna 9:19–23) Talaren förklarade: ”En gileadit med den inställningen kommer inte att betrakta missionärstjänsten som ett slags befordran, en språngbräda till viktigare ställningar inom organisationen. En missionär bör fara till sitt distrikt med enbart ett motiv — att betjäna, eftersom det är vad slavar gör.”
Gerrit Lösch, en medlem av den styrande kretsen, uppmanade eleverna att ”likt speglar återkasta Jehovas härlighet” och grundade sina råd på 2 Korinthierna, kapitel 3 och 4. Han påminde dem om att kunskapen om Gud är som ett ljus som upplyser en kristen, när denne öppnar sitt hjärta för att ta emot den. Vi återspeglar det ljuset genom att predika de goda nyheterna och bevara ett gott uppförande. ”Ibland kan man känna sig otillräcklig”, erkände han. ”Men förtrösta på Jehova, när sådana känslor uppstår, ’för att den kraft som är över det normala må vara av Gud’.” (2 Korinthierna 4:7) Broder Lösch upprepade orden i 2 Korinthierna 4:1, när han vädjade till eleverna: ”Ge inte upp er missionärstjänst. Håll era speglar blanka!”
Karl Adams, en av lärarna vid Gilead, talade över det intressanta temat ”Var är Jehova?” Frågan gällde inte var Gud befinner sig i universum, utan hur man skall tänka på Jehovas sätt att betrakta saker och ting och tecken på hans vägledning. Han sade: ”Detta är något som till och med en person som under lång tid har tjänat Jehova under stress kan komma att glömma.” (Job 35:10) Hur är det i vår tid? År 1942 behövde Guds folk vägledning. Höll predikoarbetet på att avslutas, eller fanns det mer arbete att utföra? Vad var Jehovas vilja för sina tjänare? Svaret klarnade allteftersom de studerade Guds ord. Broder Adams förklarade: ”Före årets slut hade man lagt upp planer för Vakttornets Bibelskola Gilead.” Jehova har verkligen välsignat det arbete som utförts av de missionärer som sänts ut från skolan.
Mark Noumair var den andre läraren som talade. I sitt tal, med temat ”Hur kommer du att använda din talent?”, uppmuntrade han eleverna att så snart de kom till sitt nya distrikt tillämpa det de hade fått lära sig. ”Nå ut till andra”, sade han. ”Var engagerad. Var angelägen att lära dig landets seder, historia och humor. Ju snabbare du lär dig språket, desto bättre kommer det att gå för dig.”
Nitiska elever finner glädje i tjänsten
Förutom att eleverna under sin tid vid Gilead hade koncentrerat sig på sina studier, hade de under veckosluten också nitiskt tagit del i predikoverksamheten i någon av de 11 olika församlingar i trakten som de hade anvisats att tillhöra. Wallace Liverance, en lärare vid Gileadskolan, inbjöd några av dem att berätta några av sina erfarenheter för publiken. Deras glädje var uppenbar när de berättade erfarenheter som de hade haft när de vittnat vid köpcentra, på parkeringsplatser, på affärsdistrikt, på gatan och från hus till hus. Några av dem hade försökt nå människor på församlingens distrikt som hade ett annat modersmål. Medlemmarna av den 103:e klassen hade satt i gång och lett åtminstone tio bibelstudier under sin fem månader långa utbildning.
Erfarna missionärer ger några tips om hur man får framgång
Efter denna trevliga del av programmet inbjöd Patrick Lafranca och William Van de Wall sju medlemmar av avdelningskontorens kommittéer att till nytta för klassen berätta något om vad de hade lärt sig under sin missionärstjänst. De uppmanade eleverna att betrakta sitt missionärsdistrikt som något de fått från Jehova och att vara fast beslutna att stanna kvar där. De talade om vilken positiv inverkan Gileadutbildade missionärer hade haft på verksamheten i olika länder.
Vad hade hjälpt dessa medlemmar av avdelningskontorens kommittéer att tjäna i årtionden som glada och produktiva missionärer? De hade arbetat nära bröderna i landet och lärt av dem. Så fort de hade kommit till sitt distrikt hade de börjat lära sig språket. De hade lärt sig att vara flexibla och att anpassa sig till de lokala sederna. Charles Eisenhower, som utexaminerades från den första Gileadklassen och som varit missionär i 54 år, gav följande fem tips om hur man blir en framgångsrik missionär: 1) Man skall studera Bibeln regelbundet, 2) lära sig språket, 3) vara verksam i tjänsten, 4) arbeta på att bevara friden i missionärshemmet och 5) regelbundet be till Jehova. Det var inte bara de praktiska råden som gjorde intryck på eleverna, utan också den glädje som dessa erfarna missionärer i Jehovas tjänst utstrålade. Som Armando och Lupe uttryckte det: ”De är glada när de talar om sitt liv.”
Efter intervjuerna återstod ett tal av Albert Schroeder, en medlem av den styrande kretsen. Han hade valt som sitt tema: ”Ett troget förvaltarskap av Guds ord uppenbarar värdefulla sanningspärlor.” Eftersom Bibeln är Gileadskolans förnämsta lärobok, var eleverna intresserade av att höra vad han hade att säga. Broder Schroeder påpekade att när arbetet med New World Translation of the Holy Scriptures började för 50 år sedan sökte inte de smorda medlemmarna av översättningskommittén, New World Bible Translation Committee, människors godkännande, utan de litade på den heliga andens vägledning. (Jeremia 17:5–8) Men på senare tid har några auktoriteter på området erkänt den höga standard som New World Translation håller. En bibelkännare skrev i ett brev till Sällskapet: ”Jag kan bedöma kvaliteten på en publikation, och er översättningskommitté har gjort ett bra arbete.”
Därefter fick eleverna sina diplom, och åhörarna fick höra vart de skulle komma. Detta var ett gripande ögonblick för medlemmarna av klassen. När en representant för klassen läste upp ett brev av uppskattning, fick många en klump i halsen och tårar i ögonen. Några av eleverna har förberett sig för missionärstjänst i flera år. Eftersom de visste att Gileadkursen skulle komma att hållas på engelska, hade några av dem flyttat till engelsktalande församlingar för att lära sig att bättre behärska språket. Andra hade flyttat till platser där behovet av pionjärer var större, antingen i sitt eget land eller utomlands. Andra åter hade förberett sig genom att läsa erfarenheter, forska i litteraturen eller om och om igen titta på Sällskapets videokassett Till jordens ändar.
Will och Patsy, som nämndes i början, kände sig överväldigade av det personliga intresse som visats eleverna. ”Människor som inte ens kände oss kramade om oss och fotograferade oss. En medlem av den styrande kretsen skakade hand med oss och sade: ’Vi är stolta över er!’” Det rådde inget tvivel om att eleverna i den 103:e klassen var mycket omtyckta. De hade blivit väl övade. Genom den utbildning de hade fått vid Gilead kunde de nu övergå från att vara framgångsrika elever till att bli framgångsrika missionärer.
[Ruta på sidan 22]
Klasstatistik
Antal länder representerade: 9
Antal länder eleverna förordnades till: 18
Antal elever: 48
Antal gifta par: 24
Genomsnittsålder: 33
Genomsnittligt antal år i sanningen: 16
Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 12
[Ruta på sidan 23]
Den 103:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead
Från vänster till höger.
Första raden: A. Bunn; M. Dahlstedt; Z. Campaña; R. Boyacioglu; G. Ogando; T. Nikonchuk; S. Melvin. Andra raden: M. May; M. Mapula; J. Lwin; D. Hietamaa; C. Hernandez; N. Boyacioglu; A. Sturm; K. Melvin. Tredje raden: J. Thom; E. Mapula; M. Nault; P. Teasdale; P. Wright; L. Pérez; M. Shenefelt; H. Pak. Fjärde raden: M. Murphy; J. Campaña; S. Stewart; M. Cereda; M. Reed; A. Pérez; W. Teasdale; J. Pak. Femte raden: D. Stewart; A. Wright; P. Cereda; F. Nikonchuk; J. Reed; K. Hietamaa; C. Ogando; R. Shenefelt. Sjätte raden: T. Murphy; J. Hernandez; M. Nault; B. Bunn; R. Thom; T. Dahlstedt; Z. Lwin; R. May; A. Sturm.
[Bild på sidan 24]
Vart skall vi?