Gileaditer redo att slå in på en givande levnadsväg

”VILKEN glädjande tilldragelse det här är, utexaminerandet av Gileads 90:e klass!” Med de orden inledde ordföranden, Karl F. Klein från den styrande kretsen, examensprogrammet. Han påminde om när Vakttornets Bibelskola Gilead började och tillade: ”Vem skulle ha tänkt år 1943, när Gileads första klass utexaminerades, att vi 48 år senare skulle komma tillsammans till utexaminerandet av ytterligare en klass — den 90:e?”

Men den 3 mars 1991, en för årstiden ovanligt varm dag i New Jersey i Förenta staterna, samlades mer än 4.000 inbjudna gäster och medlemmar av Betelfamiljen i Sammankomsthallen i Jersey City, på andra sidan floden från New York räknat, till utexaminerandet av dessa nya missionärer. Innan eleverna skulle ge sig ut i missionärslivet, fick de några avslutande råd på denna sin examensdag.

Programmet hade börjat med en sång. Sedan rördes alla de närvarande djupt, när Frederick W. Franz, Vakttornets Bibelskola Gileads 97-årige president, frambar inledningsbönen. Efter ordförandens inledningsord lyssnade eleverna och alla de andra närvarande med intresse till några korta, praktiska tal.

Max H. Larson från tryckerikommittén talade först över ämnet ”Medarbetare med Jehova”. Sedan han riktat uppmärksamheten på den skyddande ark som Noa och hans familj byggde, sade han: ”I våra dagar församlar Jehova en världsvid familj som uppgår till miljoner, och hans uppsåt är att föra denna stora familj genom den stora vedermödan.” Hur då? Jo, med hjälp av den nutida arken — det andliga paradiset! ”Ni”, påminde han eleverna, ”kommer att bege er till olika delar av jorden, där ni kommer att vara medarbetare med Jehova i att bygga den nutida arken.” För att förbereda dem på vad som låg framför dem sade han: ”Detta kommer att kräva arbete å er sida. Det kommer att kräva tålamod. Ni kommer att stöta på många hinder. Då kommer ni att behöva den skicklighet som er utbildning har skänkt er.”

Daniel Sydlik, medlem av den styrande kretsen, hade nyligen besökt några som länge hade varit missionärer i Japan och i Costa Rica. I det han utvecklade ämnet ”Ni befinner er på en givande levnadsväg”, återgav han några av de nyttiga förslag han hade inhämtat från dessa framgångsrika missionärer. En syster, förklarade han, sände med några råd som hennes mor hade gett henne: ”Älska tjänsten på fältet. Bekanta dig med människor. Dela ditt liv med andra, och det kommer att skänka lycka åt dig.” En annan syster sade: ”Under årens gång har vi lärt oss att uppskatta att om vi inte förväntar för mycket från andra, kommer vi inte så lätt att bli besvikna. Alla handlingar av vänlighet och omtanke som kommer oss till del betyder så mycket mer för oss.” Genom att tillämpa dessa praktiska råd kommer de utexaminerade utan tvivel att få hjälp till att själva bli framgångsrika missionärer.

”Var långmodiga mot alla”, heter det i 1 Tessalonikerna 5:14. Leon Weaver från kommittén för avdelningen för tjänsten på fältet kommenterade den texten, när han talade över ämnet ”Var tålmodiga i all er verksamhet”. Vilka inbegrips i ”alla” mot vilka vi måste utöva tålamod? Talaren svarade: ”Dem som du träffar i tjänsten på fältet. Bröderna och systrarna i din nya församling. Dina medmissionärer. De som hör till avdelningskontoret. Din äktenskapspartner. Du själv.” Varför måste vi vara tålmodiga i all vår verksamhet? ”Bröder och systrar”, förklarade talaren, ”tålmodighet minskar stress och oro. Tålmodighet bidrar till frid. Genom tålmodighet bevaras hoppet vid liv. Tålmodighet hjälper oss att bevara glädjen i att tjäna.”

Albert D. Schroeder, medlem av den styrande kretsen och den ursprunglige rektorn för Gileadskolan, talade därefter. Han talade över ämnet ”Fortsätt att rätta er efter ert mönster — Jesus Kristus” och grundade sina kommentarer på Filipperna, kapitel 2. ”Bevara denna sinnesinställning [”Ha ständigt detta i sinnet”, fotnot i Referensbibeln] i er som också fanns hos Kristus Jesus”, heter det i vers 5. ”Detta anger”, förklarade talaren, ”att vi behöver ha ett balanserat tänkesätt, alldeles som Jesus själv hade ett balanserat tänkesätt.” I det han började med vers 6 gjorde han sedan en intressant analys och visade att Paulus först ger bevis för att Jesus hade ett balanserat tänkesätt (verserna 6—8) och sedan beskriver det sätt på vilket Jehova lönade honom för hans lydiga levnadslopp (verserna 9—11). ”Detta är en del av ert privilegium”, sade han till avslutning, ”att hålla på med att predika Herren Jesus Kristus och hjälpa andra att ha samma sinnesinställning som han hade.”

Vilka avskedsord skulle skolans instruktörer ha åt sina elever? Jack D. Redford talade över ämnet ”Tankeförmågan kommer att hålla vakt över dig”. (Ordspråksboken 2:10, 11, NW) ”När du nu går åstad”, förklarade han, ”beror din lycka inte på vem du är eller vad du har eller ens på det förhållandet att du är gileadit. Din lycka kommer att bero på hur du tänker. Om du utövar din tankeförmåga och tillämpar din kunskap, kommer du att vara lycklig.” I det han visade hur viktig tankeförmågan är, förklarade han: ”Skillnaden mellan rätt handling och orätt handling är tanken. Vad du tänker bestämmer vad du gör.” J. D. Redford avslutade med följande ord av uppmuntran till eleverna: ”Det finns många mycket intelligenta människor i världen som är dåliga tänkare, och det finns många människor med medelmåttig intelligens som har blivit skickliga tänkare. Förvärva därför den förmågan. Var besluten att använda ditt sinne. Bruka din kunskap. Klara av problem. Samarbeta med människor. Godta myndighet. Var produktiv i ditt arbete. Stanna kvar på ditt tilldelade distrikt.”

Ulysses V. Glass, skolans rektor, valde ämnet ”Jehova stöder vår hand”, grundat på Psalm 37:23, 24 (NW). ”Jag måste berömma den här klassen”, konstaterade han, ”för deras intresse av att lära.” Han påminde dem om några av de hjälpmedel som Jehova tillhandahållit till deras stöd — Guds ord, den trogne och omdömesgille slaven under Jesu ledning till att ge innebörd åt Skriften och hjälp till att förstå den, olika publikationer, möten och sammankomster. ”De hjälpmedel som ni har använt vid era studier”, fortsatte han, ”är liksom en andlig stav och käpp. Vi behöver dem för vårt andliga stöd, och de gör det också möjligt för oss att tala med auktoritet när vi överbringar Guds ord till andra.” Som avslutning hade han följande råd till eleverna: ”Om era hjärtan är fulla av kärlek till människor, kommer ärliga hjärtan att ge gensvar. Ni kommer att bli framgångsrika i er tjänst, och ni kommer att veta att Jehova stöder er hand.”

Den siste talaren på förmiddagsprogrammet var Carey W. Barber från den styrande kretsen, som valde ämnet ”Gå igenom den trånga dörren”. Han kommenterade Lukas 13:23, 24 och konstaterade: ”Många vill få livets välsignelser, men bara få är villiga att anstränga sig tillräckligt kraftigt för att vinna dem.” Hur förhåller det sig med oss? ”Det är bra att vi frågar oss själva: ’Vad betyder den här bilden med den trånga dörren för mig personligen?’” De som misslyckas i att gå igenom den trånga dörren misslyckas, inte därför att det är omöjligt, utan därför att de inte är villiga att anstränga sig. ”Jehova begär inte för mycket av oss”, förklarade talaren. ”Med Jehovas hjälp”, sade han till avslutning, ”må vi alla med glädje anstränga oss tillräckligt kraftigt för att tränga igenom den trånga dörren in i den nya världen med evigt liv, frid, glädje och lycka till Jehovas eviga lov och pris!”

Efter dessa kommentarer förmedlade ordföranden de hälsningar som hade mottagits från olika delar av jorden. Tiden var nu inne för eleverna att få ta emot sina diplom. De studerande hade kommit från sex länder: Canada, Finland, Förenta staterna, Schweiz, Storbritannien och Tyskland. Deras förordnanden kommer dock att föra dem till sådana länder som Argentina, Benin, Bolivia, Dominikanska republiken, Papua Nya Guinea, Peru, Saint Lucia och Taiwan. Och vad tyckte eleverna om sin examensdag? I ett rörande brev adresserat till den styrande kretsen och Betelfamiljen sade de bland annat: ”Vi är säkra på stöd från den styrande kretsen, Betelfamiljen och Jehovas hela organisation. När vi möter prövningar framdeles, är detta stöd något vi kommer att sätta värde på. För detta är vi verkligen tacksamma.”

Efter en paus började eftermiddagsprogrammet med ett förkortat studium av Vakttornet, som Karl A. Adams ledde. Därefter gestaltade eleverna några scener ur verkliga livet med erfarenheter om hur de sökt nå hjärtat när de lärt ut Guds ord. Till sist gladde sig alla de närvarande, bland dem de utexaminerade från den 90:e klassen, åt ett tidsenligt drama kallat ”Undvik livets ängslan och bekymmer”, framfört av förkunnare på platsen.

Ordföranden, Karl Klein, förde allas talan när han sade i sina avslutande kommentarer: ”Det har sannerligen varit gott för oss att ha varit här den här tredje dagen i mars 1991!” Det angenäma programmet slutade sedan med en avslutningssång, som följdes av en bön av Harold J. Dies.

[Ruta på sidan 27]

Klasstatistik

Antal representerade länder:6

Antal länder eleverna förordnades till:10

Sammanlagda antalet elever:24

Genomsnittsålder:31,2

Genomsnittligt antal år i sanningen:15

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten:11

[Bild på sidan 26]

Den 90:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

I förteckningen nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad. 1) M. Miller; S. Helenius; L. Marsh; A. Kleeman; Y. Loosli; H. Nizan. 2) R. Skogen; D. Nutter; E. Noack; L. Diehl; J. Hair. 3) C. Marsh; H. Helenius; M. Loosli; A. Danio; A. Danio; D. Nizan. 4) L. Miller; J. Noack; L. Hair; W. Kleeman; D. Skogen; S. Diehl; W. Nutter.