Mumien som kom in från kylan

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I ITALIEN

Vid första anblicken kan det ha sett ut som en brottsplats. Ett uttorkat lik låg framstupa på marken, till hälften begravt i isen. En olyckshändelse? En hämndaktion? Eller bara ett av många bergsbestigningsoffer? Och vad gjorde han för övrigt här uppe i de tyrolska alperna, 3.200 meter över havet? Vem var han egentligen? Och hur hade han dött?

”ISMANNEN”, som han snart kom att kallas, eller Homo tyrolensis, som forskarna kallar honom, påträffades av en händelse i september 1991 av ett tyskt par som var ute och vandrade på berget Similaun i Ötztalalperna, alldeles vid gränsen mellan Österrike och Italien. Det ovanligt varma sommarvädret det året hade smält bort det mesta av snön och bragt i dagen kvarlevor som annars skulle ha legat begravda — vem vet hur länge? Sedan man gjort en första undersökning och undanröjt en del oklarheter kring fyndet, hackade man loss kroppen ur isen — men på ett så vårdslöst sätt att den fick vissa skador. Det stod emellertid snart klart att det inte rörde sig om något vanligt lik. Bredvid kroppen låg flera föremål som skilde sig mycket från dem som dagens fotvandrare använder när de ger sig upp på sådana höjder.

Somliga insåg genast att liket var mycket gammalt. Redan efter de första undersökningarna gjorde Konrad Spindler från universitetet i Innsbruck det förbluffande uttalandet att den mumifierade kroppen som påträffats på berget Similaun var flera tusen år gammal! Efter ytterligare prover och efterforskningar på fyndplatsen drog forskarna slutsatsen att liket som de undersökte var ”den i särklass äldsta människokropp som någonsin påträffats praktiskt taget intakt”. (Time, 26 oktober 1992) Arkeologer tror att Ismannen, som fått smeknamnet ”Ötzi” (efter Ötztal, det tyska namnet på en dal i närheten), dog omkring år 3000 f.v.t.

När man väl hade insett hur betydelsefullt fyndet var, återvände arkeologer vid upprepade tillfällen till berget Similaun för att leta efter andra artefakter som skulle kunna hjälpa dem att förstå vad som hade hänt med mannen för så länge sedan. Vad har de då funnit? Varför har Ismannen väckt sådant intresse? Har man lyckats skingra något av mystiken kring honom?

[Bild på sidan 3]

Ismannen Ötzi

[Bildkälla]

Foto: Archiv Österreichischer Alpenverein/Innsbruck, S.N.S. Pressebild GmbH

Ledtrådar till ismannens gåta

I HUNDRATALS år hade Ötzi haft en utmärkt viloplats. Han låg begravd i en trång, snöfylld ravin på över 3.200 meters höjd, i en liten sänka som skyddade honom mot den närbelägna glaciärens rörelser. Om kroppen hade blivit infryst i själva glaciären, skulle den ha slitits sönder och förts bort av isen. Det är med största sannolikhet kroppens skyddade läge som gjort att den bevarats så intakt.

Inom några meters avstånd från kroppen låg en del föremål som Ötzi tydligen hade använt i sitt dagliga liv: en osträngad pilbåge av idegran, ett koger av hjortskinn med 14 pilar (varav två var klara att använda, medan de övriga ännu inte var färdiga), en dolk med blad av flinta, en yxa, ett föremål som man tror har använts som ram till en primitiv ryggsäck, en skinnväska, ett förvaringskärl av näver samt fragment av kläder och av andra redskap och föremål.

När Similaunmannen (ett annat av hans många namn) påträffades, hade han fortfarande en del av sina klädespersedlar på sig, och på fötterna hade han skinnskor, som han fyllt med torkat gräs för att skydda sig mot kylan. I närheten av huvudet låg en ”matta” av flätat gräs. Det var som om Ismannen, överväldigad av trötthet och nattkylan, fridfullt hade somnat in för att inte ”se” dagens ljus förrän tusentals år senare. Fyndet var som ”en ögonblicksbild av en epok, ett samhälle och en biologisk population”, förklarar arkeologen Francesco Fedele, som betecknar Similaunmannen som ett ”tidsdokument”.

Varför är han så välbevarad?

Det råder delade meningar om hur Ötzi kunnat bevaras intakt så länge under sådana förhållanden. ”Att han har bevarats är något av ett mirakel, även med hänsyn tagen till det skydd som kan ha erbjudits av den fördjupning i vilken han påträffades”, förklarar tidskriften Nature. Den teori som man för närvarande anser vara mest trovärdig är att han bevarats på grund av en kombination av ”tre osannolika händelser”: 1) Kylan, solen och föhnvinden (en varm, torr vind) åstadkom en snabb, naturlig mumifiering (intorkning). 2) Liket täcktes snart av snö, som skyddade kroppen mot rovdjur. 3) Kroppen låg i en sänka, vilket gjorde att den inte påverkades av glaciärens rörelser. Somliga menar emellertid att inte heller denna förklaring är tillfredsställande och påstår att föhnvinden inte når så högt i denna del av Alperna.

Vissa uppgifter om Ismannen är emellertid säkra. Man har kunnat konstatera att han var mellan 25 och 40 år gammal, vägde cirka 50 kilo och var omkring 160 centimeter lång. Han var senig och muskulös, och hans bruna hår var välskött och klipptes tydligen regelbundet. DNA-analyser av vävnadsprover har nyligen bekräftat att han hade samma genetiska uppsättning som nutida central- och nordeuropéer. Hans nerslitna tänder vittnar om att han åt grovt bröd, vilket antyder att han kan ha tillhört ett jordbrukssamhälle — något som ytterligare bekräftas av de vetekorn som man funnit i hans kläder. Intressant nog har man kunnat konstatera att han dog i slutet av sommaren eller i början av hösten. Hur då? I hans väska hittades några slånbär, vilka mognar på sensommaren; de kanske ingick i hans sista matförråd.

”En medeltida riddare med gevär i handen”

Vad avslöjar då Ötzi om sig själv? Den italienska tidskriften Archeo gör följande sammanfattning av de frågor som väcks av fyndet: ”Var han krigare eller jägare? Färdades han på egen hand eller i grupp, eller var han kanske på genomresa i dessa berg i sällskap med några få utvalda ur gruppen? ... Var han helt ensam där uppe bland ismassorna, eller kan vi vänta oss att finna fler kroppar?” Forskarna har försökt finna tillförlitliga svar på dessa frågor, främst genom att undersöka de föremål som man funnit på berget Similaun och se vad de avslöjar. Man har framkastat flera olika hypoteser om varför Ötzi befann sig på över 3.200 meters höjd, men de motsäger alla varandra i ett eller annat avseende. Låt oss ta några exempel:

Bågen, som aldrig hade varit strängad, och pilarna skulle helt naturligt kunna få oss att dra slutsatsen att han var jägare. Är det gåtans lösning? Kanske, men den 180 centimeter långa bågen ”var mycket stor för en man av hans längd”, förklarar arkeologen Christopher Bergman, och ”klart överdimensionerad för den typ av villebråd som normalt finns i Alperna”. Varför skulle han ha en båge som han inte kunde använda? När man vandrar i bergen är det dessutom viktigt att undvika alla överflödiga bördor, ”vilket gör det alldeles särskilt förbryllande att mannens båge och tolv av hans fjorton pilar inte var färdiggjorda, medan hans övriga vapen (dolken och yxan) var slitna av långvarig användning”, konstaterar tidskriften Nature.

Hur var det då med den yxa som påträffades bara några meter längre bort? Först trodde man att den var gjord av brons, men undersökningar visade att den i själva verket var tillverkad av koppar. Av detta och andra skäl vill många arkeologer datera fyndet av Ötzi till början av den så kallade kopparåldern, dvs. till 3000- eller 2000-talet f.v.t. ”Kol-14-undersökningar ... har bekräftat att han levde för mellan 4.800 och 5.500 år sedan”, förklarar tidskriften Audubon.a Andra föremål kan emellertid få vissa experter att placera Ismannen i en något tidigare period. Det är tydligtvis inte möjligt att hänföra Ötzi till någon speciell forntida civilisation. Beträffande kopparyxan säger en arkeolog: ”Similaunmannen ... hade i sin ägo ett vapen som var alltför avancerat i tekniskt avseende för den epok som han levde under. Det är ungefär som om vi skulle hitta en medeltida riddare med ett gevär i handen. Under denna epok var kopparn känd endast i österländska kulturer.”

Som vi redan har sett kan yxan ha betraktats som ett mycket dyrbart föremål av Ismannens samtida. En del andra artefakter, till exempel slidan till hans dolk, var också oerhört konstfullt utformade och var tydligen ”statusföremål”. Men om Ötzi var en högt uppsatt person, en hövding, varför var han då ensam när han dog?

Konrad Spindler, som är verksam vid universitetet i Innsbruck, gör följande uttalande i tidskriften Popular Science: ”De märken på huden som man till en början trodde var en sorts mystiska tatueringar svarar exakt mot hans utslitna knä- och fotleder och degenererade kotor i ryggraden. Ismannens läkare har förmodligen behandlat hans krämpor genom att sveda huden ovanför det värkande stället och sedan gnugga in aska av olika örter i såret.”

På en rättsmedicinsk kongress i Chicago framkastades nyligen tanken att Ötzi kan ha varit svårt sårad och dött på flykt undan sina förföljare. Man har kunnat konstatera att han hade flera brutna revben och en fraktur på käkbenet. Det kan emellertid inte med bestämdhet sägas när han fick dessa skador — före eller efter döden. Men om han hade utsatts för våld, ”varför hade han då kvar alla sina redskap, även ’dyrbara’ sådana, som till exempel metallyxan?” undrar tidskriften Archeo.

Forskare anser att de fakta som finns att tillgå är alltför knapphändiga för att man skall kunna ge en fullständig bild av händelseförloppet, och många frågor återstår att besvara. Men det är tydligt att den civilisation som Ötzi tillhörde var högt utvecklad och väl strukturerad.

Ötzi och hans värld

När forskarna beskriver Similaunmannens värld, baserar de sina uppfattningar på fynd som gjorts på olika platser i Alperna som man tror har varit bebodda av hans samtida. Enligt arkeologerna hade emellertid vissa områden en högre civilisation än andra, och de flesta tekniska uppfinningar, till exempel konsten att bearbeta koppar, hade sitt upphov i Mellersta Östern.

Enligt en rekonstruktion kan Ötzi ha varit bosatt i något av de små jordbrukssamhällena utmed floden Adige. Adige var en viktig handelsled som förband den italiska halvön med Centraleuropa. Ett antal boplatser har påträffats på olika platser i den delen av Alperna, somliga på över 2.000 meters höjd. Jordbruksbyarna från den tiden bestod i regel av tre eller fyra hus, på sin höjd några dussin. Hur såg husen ut? Vid utgrävningar har man endast funnit golven till husen, och de består nästan alltid av hårt packad jord. Bostäderna hade ett enda rum, vanligtvis med en eldstad i mitten och ibland en ugn. Antagligen hade de sadeltak, i likhet med de samtida pålbyggnader som påträffats i närheten av flera alpsjöar. Förmodligen bodde det en familj i varje hydda.

Vilken typ av kontakter förekom mellan sådana samhällen av jordbrukare och boskapsskötare? Utan tvivel idkade de handel med varandra. Den yxa som påträffades på berget Similaun var till exempel av samma typ som sådana som tillverkats längre söderut, vid Gardasjöns stränder, och kan ha kommit i Ötzis ägo genom en affärstransaktion. Bland hans tillhörigheter fanns också några föremål av flinta, som var en eftertraktad handelsvara i Adigedalen. En av de aktiviteter som krävde mer omfattande förflyttningar var de vandringar som årligen företogs med boskapshjordarna. Herdarna ledde sina hjordar över alppassen för att finna nya betesmarker, precis som de gör i Tyrolen än i dag. Vad har man mer fått reda på om Ismannen?

[Fotnot]

[Karta på sidan 5]

(För formaterad text, se publikationen)

Ismannen påträffades uppe vid Similaunglaciären, strax innanför den italienska gränsen

TYSKLAND

ÖSTERRIKE

Innsbruck

SCHWEIZ

SLOVENIEN

ITALIEN

Bolzano

Similaunglaciären

Adriatiska havet

[Bilder på sidan 7]

Krysset utmärker den plats där Ötzi hittades. De infällda bilderna: 1. Kopparyxa 2. Flintdolk 3. Förmodligen en amulett 4. Träskaft med hornspets

[Bildkällor]

Foto: Prof. dr Gernot Patzelt/Innsbruck

Fotona 1—4: Archiv Österreichischer Alpenverein/Innsbruck, S.N.S. Pressebild GmbH

En inblick i ismannens värld och tänkesätt

LÅT oss återvända till Ötzi. Var han en primitiv och enfaldig man, utan några som helst känslor för estetiska värden? Vad avslöjar hans redskap, kläder och vapen?

Ötzis vapen visar att han hade utmärkta kunskaper i ballistik. De två färdiga pilarna var försedda med styrfjädrar på skaftet. Fjädrarna var fastlimmade i en speciell vinkel för att pilarna skulle rotera i luften, vilket möjliggjorde god träffsäkerhet på ett avstånd av uppemot 30 meter. Hans skinnkläder (som var tillverkade av olika djurhudar) avslöjar en hel del om klädmodet på den tiden. I våra dagar är kläderna inte bara avsedda att skyla kroppen, utan de måste också uppfylla vissa estetiska krav. Hur var det med den saken på Ötzis tid? Tidskriften Time säger beträffande de klädfynd som gjorts: ”Pälskappan var skickligt hopfogad med kastsöm till ett mosaikliknande mönster med trådar av djursenor eller växtfibrer.” Både skinnbitarna och det genomarbetade sömnadssättet bidrog till att skapa ”en lapptäcksliknande effekt”, förklarar boken Der Mann im Eis (Mannen i isen). Över tunikan bar Ismannen ”en slängkappa av flätat gräs — ett idealiskt skydd mot kylan — som under en vilopaus kunde ha använts som ’madrass’ för att isolera kroppen från marken”. — Tidskriften Focus.

Hans övriga utrustning var också ”mer sofistikerad än väntat”, konstaterar tidskriften Time. Dolken hade till exempel ”en konstrikt utformad slida, tillverkad av flätade växtdelar”. Ismannen levde tydligen under en epok som var ”mycket avancerad och kulturellt högtstående”, som Giovanni Maria Pace uttrycker det i sin bok Gli italiani dell’Età della pietra (Italienarna under stenåldern).

Ett annat fynd som förtjänar att nämnas är några svampar som påträffades i närheten av Ötzi. Han kan ha använt dem till att göra upp eld med, men experterna menar att det är ännu troligare att han hade dem med sig på grund av deras bakteriedödande och läkande egenskaper, att de ingick i något slags portabel ”förbandslåda”.

Skönhetssinne, intellektuell kapacitet, medicinska kunskaper och kännedom om sådana ämnen som metallsmide, jordbruk och konsthantverk — allt detta visar att Ismannens samtida, i kontrast till den bild som ofta ges av denna tid, var intelligenta och kunniga på många olika områden. Den brittiske arkeologen dr Lawrence Barfield förklarar: ”Få av oss som lever i våra dagar har de förmågor som de flesta människor troligtvis hade på 3000-talet [f.v.t.].” Deras estetiska sinne kommer exempelvis till synes i målningar och i konstföremål av metall och keramik som man funnit i gravar.

Det religiösa klimatet

”Såvitt forskarna vet har det aldrig funnits ett folk som inte har haft någon form av religion”, konstaterar The New Encyclopædia Britannica. Det italienska uppslagsverket Dizionario delle religioni säger beträffande den framträdande roll som religionen spelade i forna tider: ”I jämförelse med de resurser som kom till användning i det dagliga livet lades oproportionerligt mycket energi och tillgångar ner på religiösa angelägenheter.”

Religionen spelade av allt att döma en dominerande roll i människors liv på den tid då Ötzi levde. På många ställen har man funnit forntida begravningsplatser, som vittnar om mycket varierade och påkostade begravningsritualer. Man har också påträffat ett stort antal lerfigurer som föreställer olika gudomligheter.

Människans forntida historia och Bibeln

De civilisationer som framträder när man forskar i den forntida historien var mycket komplexa. De var uppenbarligen inte några primitiva kulturer som kämpade mot tusen och ett problem för att så gott som omärkligt utvecklas till ett fullt utbildat samhälle. De forntida samhällena var enligt historiker av varierande storlek, men de var fullt utvecklade.

Detta är av stort intresse för dem som studerar Bibeln. Första Moseboken visar att det mycket tidigt i den mänskliga historien — och i synnerhet sedan människorna kringspritts ”över hela jordens yta” — uppstod avancerade och fullt utvecklade civilisationer, där de enskilda individerna hade stor intellektuell och andlig kapacitet. — 1 Moseboken 11:8, 9.

Bibeln visar att människor redan i äldsta tider hade tekniska och konstnärliga förmågor — det sägs till exempel att de kunde smida ”varje slags verktyg av koppar och järn”. (1 Moseboken 4:20—22) Av Bibelns skildring framgår det också att människan alltid haft en medveten önskan att tillbe en högre makt. (1 Moseboken 4:3, 4; 5:21—24; 6:8, 9; 8:20; Hebréerna 11:27) Även om religiositeten så småningom urartade, är människan fortfarande ”obotligt religiös” till sin natur, förklarar The New Encyclopædia Britannica.

Sökandet fortsätter

Även om arkeologin inte har kunnat besvara alla de frågor som väckts genom upptäckten av Ötzi, har den ändå gett oss en viss inblick i den värld som han levde i — en komplicerad värld, helt annorlunda än populära föreställningar om den så kallade förhistoriska tiden. Den var mycket modernare än många människor tror.

Förutom de slutledningar som man kunnat dra av Ismannens utseende och tillhörigheter är nästan allting som har med honom att göra ”delvis ett mysterium, delvis spekulationer”, konstaterar tidskriften National Geographic sammanfattningsvis. Ännu så länge ligger Ötzi i ett kylrum i Innsbruck, medan över 140 auktoriteter inom olika områden kämpar för att skingra mystiken kring Ismannen som kom in från kylan.

[Bild på sidan 8]

Rättsmedicinska experter undersöker Ismannens kropp i Innsbruck

[Bildkälla]

Foto: Archiv Österreichischer Alpenverein/Innsbruck, S.N.S. Pressebild GmbH