Håller det på att bli varmare på jorden?

1980-talet kan bli ihågkommet som det årtionde då jorden började ”försmäkta” av värme.

◼ Fem av månaderna under första hälften av 1988 blev de för årstiden varmaste i vädertjänstens historia. När sedan alla rapporterna hade influtit tog 1988 priset. Det visade sig ha varit det varmaste året på nästan hundra år, enligt Storbritanniens meteorologiska institut.

◼ I och med det överträffade 1988 det tidigare rekordåret, som var 1987!

◼ Var detta bara en tillfällighet? Kanske. Åren 1981 och 1983 tävlar om tredje platsen på listan för temperaturrekord.

◼ Vilka kommer då på femte och sjätte plats? Åren 1980 och 1986.

Vad menas med drivhuseffekten?

Går det att urskilja ett mönster i väderrapporterna för hela jorden? Doktor James E. Hansen, chef för Goddard Institute for Space Studies, ett forskningscenter som drivs av USA:s rymdstyrelse NASA, säger att det går. I juni 1988 sade dr Hansen att all denna värme inte bara är en statistisk slump. Efter att ha lagt fram dramatiska bevis inför USA:s senat sade han: ”Det är dags att sluta svamla så mycket och säga att det finns rätt starka bevis för att drivhuseffekten är ett faktum.”

DRIVHUSEFFEKTEN (även: växthuseffekten). Du har säkert hört det ordet användas en hel del. Nej, det har inget med bokstavliga växthus att göra. Det syftar på atmosfärisk uppvärmning, något som många vetenskapsmän fruktar redan påverkar hela vår planet. Men ända tills dr Hansen lade fram sina bevis var experterna inte villiga att uttala sig offentligt om det. ”Det krävdes en internationell konferens under en torrperiod och en värmebölja och en forskare med mage att säga: ’Ja, det verkar som om den [drivhuseffekten] har börjat och vi har upptäckt den’”, sade atmosfärforskaren Michael Oppenheimer angående dr Hansens framlagda bevis. ”Han drog sig inte för att med hög röst klart och tydligt säga det andra talade tyst om.”

Ett globalt drivhus

Har du någon gång parkerat din bil i den stekande sommarsolen med alla rutorna stängda? När du då kom tillbaka fick du känna på drivhuseffekten. Bilrutorna släpper igenom solstrålarna, som snabbt värmer upp bilens inre. Den varma luften i bilen kan inte komma ut och inte heller själva värmen. Varför inte? Därför att värme avges i form av infraröda strålar, som är osynliga för ögat men kan kännas på huden, exempelvis när man står nära en eld. Samma glasrutor som släpper igenom synligt ljus hindrar en stor del av den infraröda strålningen att komma ut igen. Därför stiger temperaturen inne i bilen hela tiden.

Jordens atmosfär liknar glaset i bilrutorna. Den släpper igenom synligt ljus men stänger ute en stor del av den osynliga strålningen, bland annat infrarött och ultraviolett ljus såväl som röntgenstrålning. Allmänt sett är det bra att så sker. Ultraviolett ljus och röntgenstrålning är ganska farligt och anses ge upphov åt cancer. Men varför stängs det infraröda ljuset ute?

När atmosfären absorberar infraröd strålning fungerar den som en isolerande matta runt vår planet. Ibland glömmer vi att jorden omges av en kall och tom rymd. Även om solen värmer upp jorden, skulle värmen snabbt försvinna om inte denna ”matta” fanns, och temperaturen på jordytan skulle bli 40 grader lägre än den nu är. Oceanerna skulle frysa!

Problemet med drivhuseffekten är att det kan bli för mycket av det goda. En okontrollerad drivhuseffekt skulle kunna medföra massvält därför att bördiga områden förvandlas till öknar. Den skulle också kunna medföra dödsbringande orkaner på grund av det uppvärmda havsvattnet, en höjning av havsnivån med översvämmade kustområden som följd, grasserande hudcancer på grund av ett allt tunnare ozonskikt och ett obeskrivligt mänskligt lidande.

Jordens termostat vrids upp

Du kanske fick lära dig i skolan att atmosfären till 99 procent består av syre och kväve. Men det är inte de gaserna som hindrar den infraröda strålningen. Paradoxalt nog är det några av de gaser som utgör den återstående procenten som räddar jorden från att bli djupfryst och samtidigt hotar att överhetta den.

De flesta vetenskapsmän är ense om att en ökad koncentration av drivhusgaser i luften höjer temperaturen på jorden, även om ingen vet exakt hur detta går till. Man skulle kunna likna dessa gaser vid en global termostat. Det förefaller som om människan i drygt hundra år sakta men säkert har vridit upp den globala termostaten. ”Förbränningen av fossila bränslen (såväl som annan verksamhet inom industrin och jordbruket) har ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären med cirka 25 procent sedan omkring år 1860”, påpekar Irving M. Mintzer vid World Resources Institute. ”Den kombinerade ackumuleringen av koldioxid och andra drivhusgaser i atmosfären sedan 1860 tros redan ha värmt upp jordytan cirka 0,5—1,5 °C över den medeltemperatur jorden hade före industrialiseringen.”

Visserligen låter en eller två grader inte så mycket, men i själva verket motsvarar det en hel del värme. ”För att belysa detta”, tillägger Mintzer, ”kan man jämföra detta med att en förändring i jordens medeltemperatur med bara 1 °C skiljer det nuvarande klimatförhållandet i Nordamerika och Europa från det som rådde under lilla istiden på 1200- till 1600-talen.” Dessutom finns det ingen anledning att tro att överskottsvärmen blir jämnt fördelad. En extra grad över genomsnittet under ett år kan komma i form av många extra grader under de varmaste sommarmånaderna och få förödande verkningar.

Torontokonferensen

Medan den obarmhärtiga sommaren 1988 fortsatte att steka Nordamerika, samlades mer än 300 delegater från 48 länder i Toronto i Canada för att hålla en internationell konferens om klimatförändringar i atmosfären. En rapport från konferensen, publicerad av Manchester Guardian Weekly, innehöll följande bistra prognos över konsekvenserna av den globala uppvärmningen:

”Höjningen av jordens temperatur kommer inte att bli jämn. De nordliga breddgraderna kommer att värmas upp snabbare än områdena kring ekvatorn. Det betyder att jordarna i de tempererade områdena på norra halvklotet kommer att torka ut, och det är där det mesta av världens spannmål odlas.” Med andra ord — de betingelser som krävs för att utlösa världssvält.

Varning för globala översvämningar

En annan stor anledning till oro är den verkan höjda temperaturer får på havsnivån. De flesta förknippar höjd havsnivå med smältning av glaciärer och inlandsisar, men oceanerna kan i själva verket stiga en hel del utan att det över huvud taget sker någon smältning i polarområdena. Hur då? Värmeutvidgning — samma fenomen som får kvicksilvret att stiga i termometern en varm dag. ”Om vi gör en gemensam satsning för att hejda uppvärmningen, kanske vi kan begränsa höjningen av havsnivån till mellan en och två meter, men det är det absolut bästa vi kan hoppas på”, enligt forskaren Robert Buddemeier vid Lawrence Livermore National Laboratory.

Risken för en så stor höjning av havsnivån har skapat oro världen runt. ”En höjning av havsnivån på omkring en halv meter skulle lägga 27 procent av Bangladesh under vatten, och 25 miljoner människor skulle få flytta”, rapporterar tidskriften U.N. Chronicle. ”Egypten skulle förlora 20 procent av sin produktiva mark och USA mellan 50 och 80 procent av sina våtmarker vid kusterna. En höjning med två meter skulle utplåna den av 1.190 öar bestående ögruppen Maldiverna.”

De här prognoserna hör ändå till de mer försiktiga. Så här låter en av de mer drastiska förutsägelser man nu gör: ”Året är 2035. Nederländerna ligger under vatten. Bangladesh har upphört att existera. Skyfall och översvämningar i dessa trakter har dödat många miljoner människor och tvingat den återstående befolkningen till provisoriska flyktingläger i mer höglänta områden i Pakistan och Indien. I Centraleuropa och Mellanvästern i USA har årtionden av torka förvandlat bördiga jordbruksområden till förbrända öknar.” — Jeremy Rifkin, i Manchester Guardian Weekly.

Är det verkligen så framtiden ser ut för vår planet?

[Ruta på sidan 5]

Inte alla forskare är lika säkra på att det är ökningen av drivhusgaser som orsakar den globala uppvärmningen. Stephen H. Schneider, forskare vid USA:s nationella centrum för klimatforskning, säger varnande: ”Bara för att ett enda årtionde har varit varmare kan man inte säga att det beror på drivhuseffekten. Men om samma trend håller i sig under två årtionden, så skulle det vara ganska ovanligt. Och om det fortsätter att bli nya rekord varje år, då tror jag att de flesta av skeptikerna kommer att ge sig och hålla med om att det är så.” — Science News, årgång 135, 8 april 1989

[Ruta på sidan 6]

Varför det är så svårt att förutse följderna av drivhuseffekten

Jordens klimat är ett enormt komplicerat system, och forskarna medger villigt att det finns gränser för vad de kan förutse. Här följer några av de faktorer som i hög grad skulle kunna påverka de nuvarande databaserade förutsägelserna om klimatet i framtiden.

SMÄLTANDE SNÖ OCH IS: Is och snö reflekterar 40 till 60 procent av solstrålningen. Detta får till följd att planeten kyls ner. Men allteftersom högre temperaturer får is och snö att smälta kommer den mörkare marken eller vattenytan därunder att absorbera mer värme. Detta skulle kunna förstärka drivhuseffekten, kanske med 10 till 20 procent.

MOLN: Högre värme på jorden skulle innebära högre fuktighet — mer moln. ”Molnens inverkan är en av de största källorna till osäkerhet i klimatförändringsteorin”, medger klimatexperten V. Ramanathan vid University of Chicago. Man tror nämligen att en större mängd moln skulle kunna bidra till att det blir svalare genom att mer av solenergin reflekteras.

Men samtidigt som molnen återkastar en del av solenergin fungerar de också som en isolerande matta och hindrar värmeutstrålningen från jordytan. Så det är svårt att förutse vilken av dessa verkningar som tar överhand i en varmare, molnigare värld.

HAVEN: Vatten absorberar värme mycket bra, och det förefaller som om haven kan lagra så mycket värme att drivhuseffekten skulle kunna fördröjas flera årtionden. Exakt hur stor fördröjningen blir är det svårt för forskarna att förutse.

VULKANER: Moln som uppstår vid vulkanutbrott värmer upp stratosfären och kyler ner jordytan på ett invecklat sätt. Vulkanerna skulle förmodligen bidra till att begränsa drivhuseffekten, men ingen kan förutsäga när en större vulkan kommer att få ett utbrott.

SOLCYKLER: I motsats till vad många tror är den energi solen sänder ut inte absolut konstant. Dess ljusstyrka minskade med omkring 0,1 procent mellan 1979 och 1984. Detta gör att temperaturökningen på jorden under samma period framstår som ännu mer illavarslande.

[Ruta/diagram på sidan 7]

Drivhusgaserna

VATTENÅNGA: Mängden vattenånga i luften beror till största delen på temperaturen. Varm luft kan hålla högre fuktighet än kall luft. Vattenånga absorberar värme mycket effektivt men kan inte på egen hand ge upphov åt drivhuseffekten. Vattenångan bidrar mest till att förstärka de andra gasernas verkan.

KOLDIOXID (CO₂ ): Det är den av de värmebindande gaserna som det finns mest av, och den är en förutsättning för allt liv på jorden, eftersom växterna behöver den för att leva. Mängden koldioxid i atmosfären ökar för närvarande med en halv procent per år. Det låter kanske inte mycket, men det betyder att omkring ett ton kol för varje man, kvinna och barn på jorden årligen spys ut i atmosfären i samband med förbränning av fossila bränslen som kol och olja — 5 miljarder ton kol per år! Omkring hälften av det kolet används så småningom av växterna eller absorberas av haven, men resten stannar kvar i luften.

METAN (CH₄ ): Detta är huvudbeståndsdelen i naturgas. Liksom koldioxid innehåller det kol. Metanet i atmosfären ökar dubbelt så snabbt som koldioxiden, dvs. med 1 procent per år. Det finns redan dubbelt så mycket metan i luften som före industrialiseringen. Forskarna är oroliga för att den ökade koncentrationen av metan kan göra det svårare för atmosfären att bryta ner andra drivhusgaser, exempelvis de så omtalade freonerna.

FREONER (CFC): Dessa beständiga kemiska föreningar förstör ozonet, när de har stigit upp till stratosfären. Men medan de finns kvar i den nedre atmosfären fungerar de som kraftigt verkande drivhusgaser. Freonmolekylerna är i själva verket i stånd att absorbera ungefär tio tusen gånger så mycket infraröd värmestrålning som motsvarande antal koldioxidmolekyler!

DIKVÄVEOXID (N₂ O): När din tandläkare använde denna gas kanske han kallade den lustgas, men dess verkningar på atmosfären är allt annat än lustiga. Gasen uppstår som biprodukt vid förbränning av fossila bränslen och är ytterst beständig. När den väl kommer ut i atmosfären, stannar den där i genomsnitt 150 år. Under tiden den befinner sig i den nedre delen av atmosfären, som kallas troposfären, absorberar den värme, men den kan också stiga upp till stratosfären, där den bidrar till att förstöra ozonet. För närvarande ökar koncentrationen med 0,25 procent per år.

OZON (O₃ ): Sist men inte minst så har vi ozonet. Ute i stratosfären är ozonet till nytta, eftersom det absorberar farlig ultraviolett strålning, som kan orsaka hudcancer om den når ner till jordytan. Men i den nedre atmosfären är ozonet skadligt. Ozon är en biprodukt vid förbränning, särskilt i bil- och flygplansmotorer.

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen

Drivhuseffekten: Jordens atmosfär stänger inne solvärmen, precis som glaset i ett växthus. Solljuset värmer upp jorden, men värmen som uppstår — till följd av infraröd strålning — passerar inte så lätt atmosfären därför att drivhusgaserna hindrar den från att stråla ut. I stället återkastas en del av värmen till jorden, vilket gör att jordytan blir ännu varmare

Värmestrålning som lämnar jorden

Absorberad värmestrålning

Drivhusgaser

Jorden

Vad kan göras?

Det saknas inte idéer om hur drivhuseffekten skulle kunna bekämpas. En del av dem är ganska lovande. Andra är det inte.

1 SOLENERGI: Utnyttjandet av solenergin har på senare år hamnat i skymundan, till stor del beroende på sjunkande oljepriser. Det har dock gjorts dramatiska landvinningar i att få fram effektivare solceller. The New York Times rapporterade för en tid sedan att ”omvandling av solenergi till elkraft [för första gången] kan jämställas med konventionell elproduktion i fråga om effektivitet”. Om solenergin blir konkurrenskraftig, kan denna teknik bidra till att minska drivhuseffekten, allteftersom solkraftverk ersätter konventionella kraftverk.

2 VÄTE SOM DRIVMEDEL: En idé som åtminstone tekniskt sett är genomförbar är användning av rent väte — i stället för petroleumbaserade produkter — som drivmedel för flygplan och eventuellt också bilar. Ur drivhuseffektens synvinkel sett är fördelen med väte att det är ett mycket rent bränsle. Vid förbränning av väte bildas ingen koldioxid alls — bara vattenånga. Väte är en ypperlig energikälla. Varje viktenhet väte håller ett flygplan uppe tre gånger så lång tid som motsvarande mängd jetbränsle. Ett problem är att det också är tre gånger så dyrt. Ett större problem är att flytande väte måste förvaras mycket kallt och under tryck. Minsta lilla läcka i bränslesystemet kan leda till en förödande explosion, som i fallet med den amerikanska rymdfärjan Challenger.

3 SKÄRMAR I RYMDEN: Väldiga ”parasoller” av tunn plast i yttre rymden har föreslagits. Dessa skulle kasta jättelika skuggor på jorden. Det skulle krävas satelliter som täckte en yta motsvarande 2 procent av jordens yta för att kompensera den väntade fördubblingen av koldioxidhalten. En sådan plan skulle inte astronomerna tycka om.

4 VÄRLDSOMFATTANDE SKOGSPLANTERING: Visste du att det redan nu finns högeffektiv, icke förorenande, självreparerande utrustning för att avlägsna koldioxiden ur atmosfären? Denna utrustning är växterna. Gröna växter använder koldioxid som näring. De behåller kolet för eget bruk och avger syre i luften som avfallsprodukt. Under i övrigt lika betingelser skulle ökad koldioxidhalt stimulera växtproduktionen världen över, och på så vis skulle den överflödiga koldioxiden förbrukas och drivhuseffekten begränsas. Men sorgligt nog är växternas betingelser i detta avseende inte lika. De växter som är i stånd att avlägsna mest koldioxid per hektar är träd, men över hela världen avverkar man nu träd i skrämmande omfattning.

Med tanke på denna utveckling i världen kräver många forskare en massiv insats med nyplantering av skog för att få bukt med drivhuseffekten. De framhåller som ett exempel att 4 miljoner hektar träd kan absorbera all den koldioxid som kraftverken under den närmaste tioårsperioden kommer att avge. Vid senatsförhandlingar i USA för ett år sedan diskuterades program i storleksordningen tusentals miljoner dollar i syfte att nå detta mål.

Ett sådant program kanske går att genomföra framgångsrikt i USA, men hur är det i tropikerna? Satsningar på trädplantering tilltalar säkert inte svältande, desperata människor i länder där man mejar ner träd för att röja mark för nyodling. Men de tropiska regnskogarna är en del av hela vår planets syreproducerande livsnerv, och så kalhugger, bränner och skövlar man dem. Kommer livsnerven att skäras av?

5 FREONDÖDANDE STRÅLAR: Jättelika lasrar här på jorden skulle kunna avfyras mot atmosfären, inställda på energifrekvenser som freongaserna absorberar. Man hoppas att denna energi skall spränga sönder freonmolekylerna innan de når upp till stratosfären och angriper ozonskiktet. Problemen med detta är kostnaden och den energimängd som måste alstras av lasrarna samt ”huruvida man kan få laserenergin att absorberas av freonerna och inte av andra molekyler, till exempel vattenånga och koldioxid”, enligt fysikern Thomas Stix vid Princeton University.

6 SOLSATELLITER: Gigantiska uppsättningar av solceller i rymden skulle oavbrutet kunna samla upp solenergi utan att behöva hindras av moln eller nattmörker. Energin skulle sedan kunna överföras till jorden i form av mikrovågor eller laserstrålar. Tanken är att utnyttja solenergi i stället för att förbränna mer fossilt bränsle. De tekniska hindren och projektets proportioner är överväldigande.

[Diagram/bild på sidorna 8, 9]

(För formaterad text, se publikationen)

1 SOLENERGI

2 VÄTE SOM DRIVMEDEL

3 SKÄRMAR I RYMDEN

4 VÄRLDSOMFATTANDE SKOGSPLANTERING

5 FREONDÖDANDE STRÅLAR

6 SOLSATELLITER

En global lösning

TORONTOKONFERENSEN, som omnämndes tidigare, avslutades med en flammande appell om internationellt samarbete när det gäller problemet med drivhuseffekten. Tidskriften Discover rapporterade: ”Framför en 12 meter bred hyperrealistisk målning av en molnstudie stod Canadas premiärminister Brian Mulroney och Norges Gro Harlem Brundtland och gav sitt ord på att deras länder skulle dra ner på användandet av fossila bränslen.”

Norges statsminister, Gro Harlem Brundtland, är ordförande i Världskommissionen för miljö och utveckling. ”Effekten av en förändring i världens klimat kan bli större än någon annan utmaning människan har ställts inför, frånsett förhindrandet av kärnvapenkrig”, sade hon. Hon efterlyste ett internationellt avtal för att skydda atmosfären mot ytterligare nedbrytning.

Vad skulle ett sådant avtal gå ut på? Doktor Michael McElroy vid Harvarduniversitetet uttryckte det så här i en tidning före konferensen: ”Ytterst behöver vi drastiskt skära ner på användningen av fossila bränslen. Det kommer inte att bli någon lätt uppgift. Hur skall vi kunna övertyga länder med rik tillgång på kol, Kina exempelvis, att begränsa utvecklingen och utnyttjandet av deras mycket lättillgängliga och billiga bränsle? Vi behöver ha ett internationellt synsätt. ... Vi behöver utveckla metoder för att övertyga tredje världen om att följa en förståndigare kurs än vi har gjort.”

Men hur kommer tredje världen antagligen att reagera på sådana övertalningsförsök? Västvärldens höga levnadsstandard, som befolkningen i fattiga länder så gärna vill uppnå, kräver enorma energiresurser. Bilen, denna blänkande symbol för makt och framgång, kräver bensin, såvida den inte skall användas som enbart utställningsföremål. Pråliga, aggressivt marknadsförda produkter måste förpackas i plast, något som dr Lester Lave vid Carnegie-Mellon University kallar ”koagulerad energi”. Nya trafikleder och skyskrapor och storstilade internationella flygplatser och köpcentra slukar enorma mängder energi, när de skall byggas, upplysas och hållas i gång. De rika nationerna försöker nu i själva verket att säga till de fattiga: ”Vi har redan fått vår höga levnadsstandard. Men nu har vi plötsligt blivit väldigt måna om miljön. Så tyvärr kan ni inte få det vi redan har. Ni måste vara ’förståndigare’ än vi har varit. Ni får inte utnyttja all denna billiga energi som vi har haft tillgång till. Ni måste använda dyrare energi och tillväxa långsammare. Ni måste få era undersåtar att vänta längre innan de kan uppnå den levnadsstandard som vi uppmanar dem att efterlikna.” Hur skall ett sådant resonemang kunna gå hem hos tredje världen?

Medveten om detta problem fortsätter dr McElroy: ”Detta kommer ofrånkomligen att kräva en omfördelning av resurserna från oss [industriländerna] till dem [tredje världen]. ... Det kunde tyckas lämpligt att finansiera detta med en avgift på fossila bränslen, orsaken till så många av våra problem. Hur en sådan avgift skulle administreras är oklart. Det skulle krävas ett internationellt organ med en makt och suveränitet som saknar motstycke. Det skulle ofrånkomligen kräva att nationerna överlåter åtminstone en del av det de tidigare ansåg vara deras oförgripliga rätt till oberoende förhandlingar och åtgärder.”

Men hur realistiskt är ett sådant hopp? Är det troligt att de rika nationerna frivilligt överlåter suveränitet och makt att ta ut avgifter åt något internationellt organ i syfte att överföra pengar till de fattiga nationerna och bekämpa drivhuseffekten? De rika och mäktiga nationerna på jorden har inte själva blivit rika och mäktiga genom detta slag av framsynt osjälviskhet. De värnar mycket svartsjukt om sin nationella suveränitet. Kommer de att ändra sig nu, bara för att några forskare är skärrade på grund av drivhuseffekten?

Verklig världssuveränitet

Det som krävs för att få bukt med ett sådant globalt hot som en okontrollerad drivhuseffekt är inte resolutioner, förhoppningar och plattityder, utan en verklig världsregering som är i stånd att genomdriva en sund miljöpolitik från Arktis till Antarktis. Människans historia fram till dags dato ger oss inget skäl att hoppas på att man snart kommer att upprätta en sådan regering. ”Vi har under historiens gång gjort alla misstag som tänkas kan, och samma misstag har vi gjort om och om igen och åstadkommit en ändlös rad olika variationer och modifikationer av varje stor blunder utan att egentligen ha lärt oss någonting”, klagar den vetenskaplige skribenten Allan Wirtanen i tidskriften New Scientist.

De som i all uppriktighet studerar mänsklighetens historia kan urskilja en viktig lärdom i det hela — människans oförmåga att ta vård om jorden oberoende av sin Skapare. Låter det alltför ”religiöst” i dina öron? Inte tillräckligt ”vetenskapligt”? Kanske lite ”naivt”?

Men vad är mer naivt — att hoppas på att människan skall lyckas vända sin sorgliga historia och övervinna nationella, politiska, religiösa och kulturella hinder och vidta framsynta åtgärder för att avstyra en katastrof under nästa århundrade — eller att tro att Gud kommer att ingripa innan det är för sent? Skaparen har i sitt ord lovat att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Det finns gott om historiska och vetenskapliga bevis för att han har för avsikt att göra just detta. Varför inte ägna några minuter åt att slå upp bibeln och läsa om de löften som ges angående vår jord i Psalm 37 och Jesaja, kapitel 11 och 65? Jämför dessa löften med de nuvarande dystra framtidsutsikterna till följd av drivhuseffekten. Vilken av beskrivningarna om vår jords framtid är sann? Tycker du inte att du är skyldig dig själv och dina barn att ta reda på det?