Bibeln talar ofta om härlighet i förbindelse med Jehova Gud. I en teologisk ordbok förklaras det vad ordet betyder i dessa fall: ”Om ... [kavọ̄dh] i förhållande till människan syftar på det som gör att hon verkar imponerande och kräver erkännande, vare sig det är fråga om materiella ägodelar eller påfallande ... [värdighet eller betydelse], så inbegriper det i förhållande till Gud vad som får Gud att verka imponerande inför människan.” (Theologisches Wörterbuch zum Neuen Testament, G. Kittel, 1935, bd II, sid. 241) Uttrycket kan alltså beteckna ett imponerande vittnesbörd om Guds allsmäktiga kraft. Det är i den betydelsen som de synliga himlakropparna ”förkunnar Guds härlighet”. (Ps 19:1) På berget Sinai visade sig ”Jehovas härlighet” genom vördnadsbjudande manifestationer, däribland ”en förtärande eld”. (2Mo 24:16–18; jfr 2Mo 16:7, 10; 40:34.)

Guds tjänare uppmanas att göra ”allt till Guds ära [en form av dọxa]”. (1Kor 10:31) När man ärar och lovprisar Gud gör man hans härlighet känd. Genom sitt goda uppförande kan man få andra att ”ge ära åt” Gud. (Mt 5:16; 1Pe 2:12) Kristna som verkligen låter sig ledas av Jehova blir ”förvandlade ... från härlighet till härlighet” genom att de reflekterar Jehovas härlighet mer och mer. (2Kor 3:18)