Planera i förväg — för vad då?
1 Vi ägnar alla någon tanke åt våra planer för framtiden. De som har ett jordiskt hopp ser fram emot att få leva för evigt i Guds rättfärdiga nya värld. Men det finns inflytanden som skulle kunna beröva oss det innerliga hoppet. Det krävs målmedveten ansträngning för att hela tiden låta livet kretsa kring Rikets intressen och inte distraheras av lockelserna i köttets begär. — 1 Joh. 2:15–17.
2 Världen kan helt enkelt inte förstå andliga människors ambitioner. (1 Kor. 2:14) Medan alla andra kämpar för att uppnå berömmelse, makt eller rikedom, strävar vi efter andliga skatter. (Matt. 6:19–21) Om vi försökte anpassa vårt tänkesätt efter den här världens syn på framtiden, skulle vi då någonsin uppnå våra andliga mål? Vardagliga saker skulle snart fylla vårt hjärta. Hur kan vi förhindra detta?
3 ”Ta på er Herren Jesus Kristus”: Ett sätt att avgöra om vi bygger vår framtid kring Rikets intressen eller inte är att analysera våra samtal. Talar vi jämt och ständigt om materiella ting och vardagliga intressen? I så fall måste vi fundera på om vårt hjärta har förlorat de andliga värdena ur sikte. Vi kanske behöver lägga större vikt vid att ”ta på . . . [oss] Herren Jesus Kristus” än att ”på förhand [göra] upp planer för de ting köttet har begär till”. — Rom. 13:14.
4 Ungdomar kan ”ta på” sig Kristus genom att planera i förväg för den dag då de börjar i heltidstjänsten. En ung man, som hade en önskan att bli reguljär pionjär, uppfostrades i en kultur där det är brukligt att unga män skaffar sig en tryggad ekonomi. Därför blev han så djupt invecklad i affärer att han bara mekaniskt fortsatte att gå på möten och i tjänsten. När han väl började lita på Jesu ord som vi finner i Matteus 6:33 och klev ur det ekorrhjul han hamnat i, började han sin levnadsbana i heltidstjänsten. Nu har han ett gott samvete, eftersom han tjänar Jehova ”helt och fullt”, som han uttrycker det.
5 I Bibeln sägs det att det är klokt att planera för framtiden. (Ords. 21:5) Må vi alla göra det och då i första hand ha Guds vilja i tankarna. — Ef. 5:15–17.