Många frågor men få tillfredsställande svar

ALLHELGONADAGEN den 1 november 1755 hade knappt börjat, när Lissabon skakades av en kraftig jordbävning. De flesta i staden var på gudstjänst. Tusentals byggnader rasade, och tiotusentals människor omkom.

Kort efter den här tragedin gav den franske författaren Voltaire ut sin Dikt om Lissabons förstöring (Poème sur le désastre de Lisbonne), där han avfärdade påståendet att katastrofen var Guds straff för folkets synder. Voltaire hävdade att människan inte kan förstå eller förklara sådana tragiska händelser. Han skrev:

Naturen är helt stum. Man frågar ju förgäves.

En Gud som tydligt svarar människan nu kräves!

Voltaire var naturligtvis inte den förste som ställde frågor om Gud. Genom hela människans historia har tragedier och katastrofer väckt frågor i människors sinnen. För flera tusen år sedan frågade patriarken Job, som just hade förlorat alla sina barn och själv plågades av en fruktansvärd sjukdom: ”Varför ger ... [Gud] ljus åt en som har vedermöda och liv åt dem som är bittra i själen?” (Job 3:20) I dag undrar många: ”Hur kan en god och kärleksfull Gud vara passiv inför så mycket lidande och orättvisa?”

På grund av svält, krig, sjukdom och död förkastar många tanken på en Skapare som bryr sig om mänskligheten. En ateistisk filosof konstaterade: ”Det finns inget som kan ursäkta att Gud tillåter att ett barn lider, ... om det inte är så att han inte finns, förstås.” Stora tragedier, som Förintelsen under andra världskriget, ger upphov till liknande slutsatser. Lägg märke till den här kommentaren i en essä av en judisk författare: ”Den överlägset enklaste förklaringen till det som hände i Auschwitz är att det inte finns någon Gud som kan ingripa i människans angelägenheter.” Enligt en undersökning som gjordes 1997 i Frankrike, ett land som till största delen är katolskt, tvivlar cirka 40 procent på att Gud finns på grund av de folkmord som begåtts, till exempel det i Rwanda 1994.

Ett hinder för tron?

Varför ingriper inte Gud och förhindrar tragedier? En katolsk krönikör hävdar att för många är den frågan ”ett allvarligt hinder för tron”. Han frågar: ”Är det verkligen möjligt att tro på en Gud som bara ser på när miljoner oskyldiga människor dör och hela befolkningar massakreras och som inte gör något för att förhindra det?”

I en ledare i den katolska dagstidningen La Croix sägs något liknande: ”Vare sig det gäller tragedier i det flydda, problem som är ett resultat av det moderna samhället, naturkatastrofer, organiserad brottslighet eller någon kär anförvants död, så blickar skräckslagna ögon upp mot himlen. Var är Gud? De kräver ett svar. Är han inte den Likgiltige Guden, den Frånvarande Guden?”

År 1984 behandlade påven Johannes Paulus II den frågan i sitt apostoliska brev, Salvifici Doloris. Han skrev: ”Under det att världens existens bildligt sett gör att människan kan se Guds existens, hans vishet, kraft och storhet, tycks ondskan och lidandet fördunkla den bilden, ibland på ett radikalt sätt, i synnerhet när vi dagligen ser så mycket lidande och så många felaktiga handlingar som inte bestraffas.”

Är existensen av en alltigenom kärleksfull och allsmäktig Gud, som han framställs i Bibeln, förenlig med det utbredda mänskliga lidandet? Griper han in och förhindrar tragedier, vare sig det gäller oss som individer eller i kollektiv bemärkelse? Gör han något för oss i dag? Finns det, för att citera Voltaire, ”en Gud som tydligt svarar människan”, som kan besvara de frågorna? Läs gärna nästa artikel för att få svaret.

[Bilder på sidan 3]

Ödeläggandet av Lissabon 1755 fick Voltaire att hävda att sådana händelser övergår människans fattningsförmåga

[Bildkällor]

Voltaire: Ur boken Great Men and Famous Women; Lissabon: J.P. Le Bas, Praça da Patriarcal depois do terramoto de 1755. Foto: Museu da Cidade/Lisboa

[Bild på sidan 4]

De tragiska följderna av folkmord, som det i Rwanda, gör att många tvivlar på att det finns en Gud

[Bildkälla]

AFP PHOTO

Gudomligt ingripande – Vad kan vi förvänta?

PÅ 700-talet f.v.t. fick den 39-årige kung Hiskia i Juda veta att han hade en dödlig sjukdom. Förkrossad av beskedet bönföll Hiskia Gud att bota honom. Gud svarade genom sin profet: ”Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag lägger femton år till dina dagar.” (Jesaja 38:1–5)

Varför ingrep Gud vid just det här tillfället? Flera århundraden tidigare hade Gud lovat den rättfärdige kung David: ”Ditt hus och ditt kungadöme kommer sannerligen att stå fasta till obestämd tid inför dig; ja, din tron kommer att bli en tron som är befäst till obestämd tid.” Gud uppenbarade också att Messias skulle födas i Davids släktlinje. (2 Samuelsboken 7:16; Psalm 89:20, 26–29; Jesaja 11:1) När Hiskia blev sjuk hade han ännu ingen son. Davids kungliga släktlinje riskerade alltså att brytas. Guds ingripande i Hiskias fall tjänade det speciella syftet att bevara den släktlinje som skulle leda till Messias.

Under förkristen tid ingrep Jehova till förmån för sitt folk vid många tillfällen för att infria sina löften. I samband med israeliternas befrielse från slaveriet i Egypten förklarade Mose: ”Det var därför att Jehova älskade er, och därför att han höll det svurna uttalande som han hade svurit era förfäder, som Jehova förde er ut med stark hand.” (5 Moseboken 7:8)

Under det första århundradet tjänade gudomliga ingripanden på liknande sätt till att befrämja Guds avsikter. För att en jude vid namn Saul skulle sluta upp med att förfölja Kristi lärjungar fick han, när han var på väg till Damaskus, en mirakulös syn. Omvändelsen av den här mannen, som blev aposteln Paulus, spelade en viktig roll i spridandet av de goda nyheterna bland nationerna. (Apostlagärningarna 9:1–16; Romarna 11:13)

Hörde ingripanden till vardagen?

Var det regel eller undantag att Gud ingrep? Bibeln visar tydligt att det långt ifrån hörde till vardagen. Även om Gud räddade de tre unga hebréerna från att avrättas i en brinnande eldsugn och profeten Daniel från lejongropen, gjorde han inget för att förhindra andra profeters död. (2 Krönikeboken 24:20, 21; Daniel 3:21–27; 6:16–22; Hebréerna 11:37) Petrus blev mirakulöst befriad från det fängelse som Herodes Agrippa I hade spärrat in honom i. Men samme kung lät döda aposteln Jakob, och Gud ingrep inte för att förhindra det brottet. (Apostlagärningarna 12:1–11) Även om Gud gav apostlarna kraft att bota sjuka och till och med att uppväcka döda, samtyckte han inte till att avlägsna det ”törne i köttet”, kanske en fysisk sjukdom, som plågade aposteln Paulus. (2 Korinthierna 12:7–9; Apostlagärningarna 9:32–41; 1 Korinthierna 12:28)

Gud ingrep inte för att förhindra den våg av förföljelse som den romerske kejsaren Nero riktade mot Kristi lärjungar. Kristna blev torterade, brända levande och kastade åt vilda djur. Men det här motståndet kom inte som någon överraskning för de första kristna, och det försvagade sannerligen inte deras tro på Guds existens. När allt kommer omkring hade Jesus varnat sina lärjungar för att de skulle föras inför domstolar och att de skulle vara beredda att lida och till och med dö för sin tro. (Matteus 10:17–22)

I vår tid är Gud, precis som i det flydda, sannerligen i stånd att befria sina tjänare från farliga situationer, och de som känner att de har fått hans beskydd skall inte ifrågasättas för att de känner så. Men det är svårt att med bestämdhet säga om Gud ingrep eller om han inte gjorde det. Flera trogna Jehovas tjänare skadades i en explosion i Toulouse, och flera tusen trogna kristna dog i nazistiska och kommunistiska läger eller under andra tragiska omständigheter utan att Gud ingrep för att förhindra det. Varför ingriper inte Gud alltid till förmån för alla dem som har hans godkännande? (Daniel 3:17, 18)

”Tid och oförutsedd händelse”

När det inträffar en katastrof kan vem som helst drabbas, och att man är trogen mot Gud påverkar inte nödvändigtvis utgången. Under explosionen i Toulouse, då Alain och Liliane klarade sig, dog 30 människor och flera hundra skadades, trots att det inte var deras fel. I större skala drabbas tiotusentals människor av brott, vårdslöshet i trafiken eller krig, och Gud kan inte hållas ansvarig för att sådant händer. Bibeln påminner oss om att ”tid och oförutsedd händelse drabbar” alla. (Predikaren 9:11)

Inte nog med det, människan är underkastad sjukdom, åldrande och död. Till och med de som har trott att Gud mirakulöst har räddat deras liv, eller som tackar honom för att de oväntat har tillfrisknat från en sjukdom, står till sist ansikte mot ansikte med döden. Sjukdom och död skall försvinna, och varje tår skall torkas bort, men detta hör fortfarande framtiden till. (Uppenbarelseboken 21:1–4)

För att detta skall bli en verklighet behövs något långt mer omfattande och genomgripande än enstaka ingripanden. I Bibeln berättas det om en händelse som kallas ”Jehovas stora dag”. (Sefanja 1:14) Under detta storskaliga ingripande kommer Gud att avlägsna all ondska. Människor kommer att erbjudas möjligheten att få leva för evigt under perfekta förhållanden där ”de förra tingen” inte kommer ”att bli ihågkomna, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat”. (Jesaja 65:17) Till och med de döda kommer att få livet tillbaka, och i och med det upphör den största av alla människans tragedier. (Johannes 5:28, 29) Gud har då i sin ofantliga kärlek och godhet en gång för alla löst mänsklighetens problem.

Hur Gud ingriper i dag

Det här betyder inte att Gud fram till dess bara likgiltigt tittar på medan skapelsen lider. I dag ger Gud alla människor, vilken etnisk eller social bakgrund de än har, möjlighet att lära känna honom och att utveckla ett personligt förhållande till honom. (1 Timoteus 2:3, 4) Jesus beskrev den här processen så här: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” (Johannes 6:44) Gud drar uppriktiga människor till sig genom budskapet om Riket som hans tjänare förkunnar över hela jorden.

Dessutom hjälper och vägleder Gud dem som är villiga att ta emot hans ledning. Genom sin heliga ande öppnar han deras hjärtan så att de kan förstå hans vilja och göra den. (Apostlagärningarna 16:14) Ja, Gud bevisar att han är kärleksfullt intresserad av oss var och en genom att han ger oss möjlighet att lära känna honom, hans ord och hans avsikter. (Johannes 17:3)

Till sist: Gud hjälper sina tjänare i vår tid, inte genom att mirakulöst befria dem, utan genom att ge dem av sin heliga ande och ”den kraft som är över det normala”, så att de kan klara av vilken situation de än kan ställas inför. (2 Korinthierna 4:7) Aposteln Paulus skrev: ”Allt har jag styrka till på grund av honom [Jehova Gud] som ger mig kraft.” (Filipperna 4:13)

Vi har därför all anledning att vara tacksamma mot Gud för att vi har fått livet och hoppet om att få leva för evigt i en värld fri från allt lidande. ”Vad skall jag ge Jehova i gengäld för alla hans välgärningar mot mig?” frågade psalmisten. ”Den storslagna räddningens bägare kommer jag att lyfta, och Jehovas namn kommer jag att anropa.” (Psalm 116:12, 13) Att regelbundet läsa den här tidskriften kommer att hjälpa dig att förstå vad Gud har gjort, gör och skall göra, något som kan ge dig lycka nu och ett fast hopp för framtiden. (1 Timoteus 4:8)

[Infälld text på sidan 6]

”De förra tingen kommer inte att bli ihågkomna, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat.” (Jesaja 65:17)

[Bilder på sidan 5]

På Bibelns tid förhindrade Jehova inte att Sakarja stenades ...

eller att Herodes massakrerade oskyldiga

[Bild på sidan 7]

Tiden är snart inne när lidandet kommer att vara borta. Till och med de döda kommer att få liv igen