De gästvänliga polska bröderna bjöd in många fler från Ukraina att besöka dem året därpå. Således var det tusentals som 1989 diskret bevistade tre internationella sammankomster i Polen och förde mer litteratur tillbaka in i Ukraina.

När de förde oss till Sibirien fick vi veta att vi skulle stanna där för evigt. Vi kunde aldrig föreställa oss att vi skulle få uppleva frihet. När vi läste i Vakttornet om sammankomster som hölls i andra länder, bad vi till Jehova om att vi åtminstone en enda gång i livet skulle få tillfälle att vara med om en sådan sammankomst som de har i andra länder. Och mycket riktigt, Jehova välsignade oss. År 1989 var det möjligt för oss att besöka Jehovas vittnens internationella sammankomst i Polen. Det går inte att beskriva den enorma glädje vi kände över att få vara med där.

Vännerna i Polen välkomnade oss av hela sitt hjärta. Vi var där fyra dagar. Vi var med om en sammankomst! Vi njöt i fulla drag av att lära oss mer om Jehova och få undervisning i Guds ord. Vi var så lyckliga. Vi delade med oss av våra erfarenheter till alla. De tillhörde så många nationaliteter, men de var alla våra bröder! När vi vandrade stadion runt, fick vi en underbar känsla av frid. Efter allt det vi hade gått igenom – hela den långa tiden vi hade varit under förbud – tyckte vi att vi redan var i den nya världen. Vi hörde inga svordomar av något slag, och allt var så rent och vackert. Vi var tillsammans efter programmets slut. Vi gav oss inte bara i väg. Vi var tillsammans med vännerna, talade med varandra. Om vi inte förstod språket, fanns det alltid tolkar till hands. Även om vi inte förstod, kysste vi varandra. Vi var lyckliga!