Förutom dem kom många tusen från Sovjetunionen och Tjeckoslovakien, såväl som från andra östeuropeiska länder. För de flesta av dessa delegater var detta deras allra första sammankomst, trots att många av dem varit vittnen i 30 år eller mer. De känslor som dessa som för första gången i sitt liv kunnat församlas med sina kristna bröder hyste kan bäst sammanfattas av vad en delegat från Kazachstan i Sovjetunionen sade:

”Vi har i många år väntat på den här stunden, och nu är vi här vid denna internationella sammankomst. Vi har svårt att fatta det och svårt att smälta alla intryck. Det är som en dröm. Det är omöjligt att i ord uttrycka allt vi har sett och hört. När vi såg den gigantiska, skålformade stadionanläggningen fylld av människor och hörde musiken, fylldes våra ögon av tårar. Och bönen — då vi alla stod orörligt förenade — den fick ilningar att gå efter ryggen. Den var så högtidlig och enstämmig. Denna sammankomst i Warszawa är en sådan fantastisk och storslagen händelse att endast den nya världen kommer att vara bättre. Vi kommer aldrig att glömma dessa underbara dagar.”

Många av dessa besökare blev synbart rörda, när de först träffade tiotusentals medvittnen vid sammankomsterna. I Warszawa började de en applådvåg som drog fram över stadion i gott och väl fem minuter. Som en delegat från Västeuropa sade: ”I det ögonblicket var det få som tänkte på värmen eller de hårda bänkarna eller på att gå hem och sätta sig i en skön stol. De ville ha fler upplysningar och känna mer av den kärleksfulla gemenskapen.”

Varje dag var det utländska delegater som berättade erfarenheter och avgav rapporter från sina respektive länder. Den sista rapporten av dessa 24 var i Warszawa reserverad åt en delegat från Sovjetunionen. ”Vi har inte ord nog att ge uttryck åt den glädje vi känner över att få vara här mitt ibland er”, började han. ”Vi uppskattar mycket att så många av oss fått möjlighet att komma hit och att vi blivit så gästfritt mottagna av er. Vi är också glada över att vi kan få personlig kontakt med så många av er bröder. En del av oss har kommit från så avlägsna platser som Vladivostok vid Stillahavskusten och har fått färdas med tåg i sex dygn. Några av oss hade problem med att få biljetter, eftersom det var så många som ville åka samtidigt och antalet platser var begränsat. Men med Jehovas hjälp lyckades vi.”

En medlem av den styrande kretsen framförde i sina avslutningsord på söndagen ett tack till regeringarna i Östeuropa för att de låtit så många Jehovas vittnen från deras länder komma för att vara med vid sammankomsterna.

Ett polskt vittne sade: ”Det som rört mig är att jag har kunnat få träffa våra bröder från Tjeckoslovakien och Sovjetunionen, länder där Jehovas vittnen inte är officiellt erkända som en religiös sammanslutning.”

Och ett vittne från Sovjetunionen citerades: ”Jag tror att det är den största upplevelse jag varit med om. ... Det är första gången som jag fått möjlighet att träffa så många av mina bröder från hela världen. Dessutom var detta möte utomordentligt fint organiserat; tal översattes till 16 språk, och våra polska bröder var våra värdar, ja, allt var verkligen underbart.”

”Endast den nya världen kommer att vara bättre”

Delegationer från åtminstone 37 länder var närvarande, plus enstaka individer från många andra länder. Fem medlemmar av den styrande kretsen medverkade i programmet. Över 12.000 gäster kom från Västeuropa, Förenta staterna och Japan, och tillsammans utgjorde de den största internationella turistgrupp som någonsin besökt Polen.

Förutom dem kom många tusen från Sovjetunionen och Tjeckoslovakien, såväl som från andra östeuropeiska länder. För de flesta av dessa delegater var detta deras allra första sammankomst, trots att många av dem varit vittnen i 30 år eller mer.