• Polen tar emot Jehovas vittnen
    Vakna! – 1989 | 22 december

    • Dopet

      Alla, oavsett om man kunde tala polska eller inte, var överväldigade av det gripande skådespelet med dopet. I Warszawa hade ett stort antal stolar för dopkandidaterna satts in på spelplanen omedelbart framför podiet. Men det var fantastiskt att se ordningsmännen i all hast sätta ut fler och fler stolar allteftersom skaran av dopkandidater ökade. När doptalet så skulle börja, blev det alldeles tyst bland denna enorma åhörarskara. De skulle få uppleva något de aldrig skulle glömma. När talaren välkomnade dopkandidaterna, bröt det ut en spontan applåd över hela stadion. Och sedan svarade dopkandidaterna, som på en i förväg bestämd signal, men i verkligheten manade av översvallande hjärtan drivna av Guds ande, med att vifta entusiastiskt med händerna i en hälsning tillbaka till den stora skaran av åhörare omkring dem.

      Dopkandidaternas offentliga bekännelse av sin tro till svar på de två frågor som vanligen ställs till dem som vill bli döpta hördes klart och bestämt — och många av dem hade verkligen fått gå igenom stora svårigheter och prövningar för att komma fram till detta steg av överlämnande. Efter en bön delades dopkandidaterna upp i två grupper, och de gick sedan ut från stadion medan åhörarna sjöng sången ”Åt Gud har vi överlämnat oss!” Bröderna gick ut från planen genom en tunnel som ledde till deras omklädningsrum, medan systrarna gick ut genom en annan tunnel som ledde till deras omklädningsrum. Ordningsmän och döpare, som alla var klädda i vitt, intog sina platser, och omedelbart därefter började dopkandidaterna, iförda anständiga baddräkter, strömma tillbaka ut på planen, där 12 dopbassänger hade satts upp — 6 i ena änden av planen för systrarna och 6 i den andra för bröderna.

      En entusiastisk applåd bröt ut och varade i 45 minuter medan 1.905 blev döpta i Warszawa. (Veckan innan hade 1.525 blivit döpta i Poznan och 2.663 i Katowice, så sammanlagt blev 6.093 döpta, dvs. 3,7 procent av det högsta antalet närvarande.) Åtminstone två invalidiserade bröder lyftes kärleksfullt ur sina rullstolar för att bli döpta, och förutom dem döptes en broder som burits ut på bår på planen för att få lyssna till doptalet.