Dyrkan av modergudinnan får ökad spridning

Enligt orientkännaren Édouard Dhorme var Ishtardyrkan en mycket expansiv kult. Den spred sig över hela Mesopotamien, och Ishtar själv eller gudinnor med andra namn men liknande attribut dyrkades i Egypten, Fenicien och Kanaan, liksom också i Anatolien (Mindre Asien), Grekland och Italien.

I de nordvästra delarna av Anatolien var Ishtars motsvarighet Kybele, känd som den stora gudamodern. Hon betraktades också som alltings upphov och uppehållare och kallades alla ”heligas Moder”. Från Anatolien spred sig Kybelekulten först till Grekland och därefter till Rom, där den levde kvar ett gott stycke in på den kristna eran. Dyrkan av denna fruktbarhetsgudinna inbegrep extatiska danser, självgisslande präster, självkastrering av aspiranter till prästadömet och processioner i vilka bilder av gudinnan bars omkring med stor pompa och ståt.b