På framsidan av Den Gyllne Tidsåldern stod det: ”Denna tidskrift framställer fakta samt inger hopp och mod.” Den skulle användas för att sprida sanningen på ett nytt sätt. Man skulle gå från dörr till dörr och erbjuda prenumerationer på tidskriften. När de närvarande fick frågan om de ville vara med i det här arbetet, reste sig alla upp. ”Med en hänförelse och ett nit som endast de som går i Jesu fotspår känner” började de sedan sjunga: ”O, sänd ditt ljus och din sanning.” Judge Milton Norris berättade: ”Jag kommer aldrig att glömma hur sången fick trädkronorna att vibrera.”

Efter programmet köade de närvarande i timmar för att vara bland de första som tecknade en prenumeration på tidskriften. Många kände som Mabel Philbrick. Hon sa: ”Det var så underbart att vi äntligen skulle arbeta igen!”

Herman Philbrick berättade: ”När vi kom hem satte alla i gång i kampanjen med prenumerationerna.” Överallt hittade de människor med ett hörande öra. Beulah Covey sa: ”Kriget hade satt sina spår, och därför var många öppna för tanken på en gyllne tidsålder.” Och Arthur Claus skrev: ”Hela församlingen var förvånad över det stora antalet prenumerationer som tecknades.” Inom två månader från det att första numret kommit ut hade man lämnat nästan en halv miljon exemplar av Den Gyllne Tidsåldern och fått 50 000 prenumeranter.