Att ständigt låta vårt ljus lysa

¹ Vad är ljus? Enligt Svensk ordbok är det ett ”fysikaliskt fenomen som ger upphov till synförnimmelser”. Men trots sin avancerade teknik vet människan faktiskt ännu inte riktigt svaret på den fråga som Jehova ställde och som vi kan läsa i Job 38:24. Kan vi klara oss utan ljus? Utan ljus skulle vi inte kunna existera. Ljuset är nödvändigt för den fysiska synförmågan, och Bibeln talar om för oss att ”Gud är ljus” i andlig bemärkelse. (1 Joh. 1:5) Vi är fullständigt beroende av honom som ”ger oss ljus”. — Ps. 118:27.

² Detta är sant i fysisk bemärkelse, men ännu mera så i andligt avseende. Falsk religion har vilselett den stora massan av människor och lämnat dem i andligt mörker, och de ”famlar efter väggen alldeles som blinda”. (Jes. 59:9, 10) Jehovas enastående kärlek och medkänsla får honom att sända ut sitt ”ljus” och sin ”sanning”. (Ps. 43:3) Bokstavligt talat miljoner uppskattande människor har reagerat positivt för detta och kommit ”ut ur mörkret” och in i hans ”underbara ljus”. — 1 Petr. 2:9.

³ Jesus Kristus spelade en framträdande roll i att föra detta ljus till världen. Han sade: ”Jag har kommit som ett ljus i världen, för att var och en som sätter tro till mig inte må bli kvar i mörkret.” (Joh. 12:46) Han inriktade all sin tid och kraft och alla sina förmågor på att göra sanningens ljus känt. Han färdades kors och tvärs i sitt hemland och predikade och undervisade i praktiskt taget alla städer och byar. Han fick utstå obarmhärtig förföljelse från alla håll, men trots det utförde han ståndaktigt sitt uppdrag att sprida sanningens ljus.

⁴ Jesus koncentrerade sig på att utvälja, utbilda och organisera lärjungar, och han gjorde detta med ett bestämt syfte i tankarna. I Matteus 5:14—16 läser vi de anvisningar han gav dem: ”Ni är världens ljus. . . . Låt . . . ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” De skulle, precis som Jesus, bli ”ljusspridare i världen” och vitt och brett sprida sanningens ljus. (Fil. 2:15) De tog med glädje emot det uppdraget och betraktade det som sin förnämsta uppgift i livet. Lite längre fram i tiden kunde Paulus säga att de goda nyheterna hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kol. 1:23) Den kristna församlingen utförde detta stora arbete gemensamt.

⁵ Vi bör vara tacksamma över att vi nu har kommit att vara bland dem som har lagt av ”de gärningar som hör mörkret till”. (Rom. 13:12, 13) Vi kan visa vår uppskattning genom att efterlikna det exempel som Jesus och trogna kristna i det flydda har gett. Det är nu mer angeläget och livsviktigt än någonsin tidigare i människans historia att andra får höra sanningen. Ingen annan verksamhet kan tillnärmelsevis jämföras med detta arbete i fråga om vikt och betydelse och långtgående goda verkningar.

⁶ Hur kan vi lysa som ljusspridare? Vi låter vårt ljus lysa i första hand genom att vi tar del i arbetet med att predika om Guds kungarike. Alla församlingar gör regelbundet anordningar för ett organiserat vittnande på sitt tilldelade distrikt. Det finns tillgång till stora mängder av olika slags litteratur på många språk. Omfattande undervisning ges genom mötena, och de som är mer erfarna erbjuder sig att öva dem som är mindre erfarna. Både gamla och unga — både män, kvinnor och barn — får tillfälle att ta del. Alla i församlingen inbjuds att ta del på den nivå som hans eller hennes förmågor och omständigheter tillåter. All församlingens verksamhet är inriktad på predikandet, och det görs anordningar för att hjälpa varje medlem att på något sätt ta del. Att vi har ett regelbundet och nära umgänge med församlingen är det bästa sättet att se till att vi fortsätter att låta vårt ljus lysa.

⁷ Vi kan också lysa på ett sätt som kanske inte inbegriper ett muntligt vittnande. Vi kan dra till oss andras uppmärksamhet enbart genom vårt uppförande. Det var detta som Petrus tänkte på när han uppmanade: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att . . . de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud.” (1 Petr. 2:12) Många bedömer en verksamhet eller en organisation efter hur de enskilda medlemmar uppför sig som är förbundna med den. När människor lägger märke till personer som är moraliskt rena, ärliga, fridsamma och laglydiga, betraktar de sådana människor som annorlunda, och de drar slutsatsen att de lever efter normer som står på en mycket högre nivå än dem som flertalet följer. En äkta man låter följaktligen sitt ljus lysa, när han ärar sin hustru och kärleksfullt visar henne tillgivenhet, och hustrun gör detsamma genom att respektera sin mans ledarskap. Barn framstår som annorlunda, när de lyder sina föräldrar och undviker sexuell omoraliskhet och användandet av droger. En arbetstagare som samvetsgrant utför sitt arbete och är ärlig och hänsynsfull mot andra uppskattas mycket. Genom att vi visar sådana kristna egenskaper låter vi vårt ljus lysa och anbefaller vårt levnadssätt åt andra.

⁸ Att vi predikar innebär att vi talar med andra om det vi har lärt oss från Guds ord. Detta gör vi från podiet eller vid människors dörrar, men det är långt ifrån begränsat till sådana tillfällen. Genom vår dagliga verksamhet kommer vi i kontakt med massor av människor. Hur många gånger om dagen talar du med dina närmaste grannar? Hur ofta knackar någon på hos dig? Hur många olika slags människor kommer du i kontakt med, när du handlar, åker buss eller är på ditt förvärvsarbete? Om du är ung och går i skolan, kan du då räkna antalet personer som du talar med dagligen? Det finns praktiskt taget obegränsade tillfällen att tala med andra. Allt du behöver göra är att ha några skriftställen i tankarna, ha en bibel och några traktater till hands och ta initiativet till att tala, när du får tillfälle.

⁹ Trots att informellt vittnande är ganska lätt, tycker somliga att det tar emot att försöka. De kanske är tystlåtna och menar att de är alltför blyga eller nervösa för att kontakta främlingar. De kanske är rädda för att dra uppmärksamheten till sig eller för att bli avsnästa. De som har erfarenhet av informellt vittnande kan tala om för dig att det knappast finns någon orsak till ängslan. Andra människor är egentligen precis som vi; de har samma behov som vi, oroar sig för samma saker och önskar sig samma saker för sig själva och sina familjer som vi gör. De flesta kommer att reagera positivt på ett glatt leende eller en vänlig hälsning. Du kanske måste uppbjuda ”dristighet” för att komma i gång. (1 Thess. 2:2) Men när du väl kommer i gång, kan du bli glatt överraskad över resultatet.

¹⁰ Vi blir välsignade, när vi låter vårt ljus lysa: Här följer några exempel på uppmuntrande erfarenheter som några har fått som en följd av informellt vittnande: En 55-årig dam försökte gå över gatan. Hon höll precis på att bli påkörd av en bil, då en syster grep tag i armen på henne, drog henne i säkerhet och sade: ”Det är bäst att vara försiktig. Vi lever i farliga tider!” Hon förklarade sedan varför tiderna var så farliga. Damen frågade: ”Är du ett Jehovas vittne?” Damen hade fått en av våra böcker av sin syster, och hon hade velat träffa ett Jehovas vittne, vilket blev möjligt genom detta möte.

¹¹ En syster började ett samtal med en kvinna i en läkares väntrum. Kvinnan lyssnade uppmärksamt och sade sedan: ”Jag har under någon tid stött på Jehovas vittnen då och då, men om jag någon gång i framtiden verkligen skulle bli ett Jehovas vittne, skulle det vara på grund av det som du nu har berättat för mig. Att lyssna på dig är som att börja se ljus på en mörk plats.”

¹² En vänlig handling kan bli inkörsporten till att hjälpa andra att lära känna sanningen. Två systrar var på väg hem från tjänsten på fältet, när de lade märke till hur en äldre dam som steg av bussen verkade vara sjuk. De stannade upp och frågade damen om hon behövde hjälp. Hon blev så förvånad över att två helt främmande människor visade sådant vänligt intresse för henne att hon prompt ville veta vad det var som hade fått dem att göra detta. De fick därigenom tillfälle att vittna. Damen gav dem villigt sin adress och sade att de var välkomna att besöka henne. Ett bibelstudium sattes i gång, och snart började damen vara med vid mötena, och hon delar nu med sig av sanningen till andra.

¹³ En äldre syster passar på att vittna tidigt på morgnarna på stranden i närheten av där hon bor. Hon träffar hembiträden, barnvakter, banktjänstemän och andra, som tar en morgonpromenad på strandpromenaden. Hon leder bibelstudier på parksofforna vid stranden. Flera personer har lärt känna sanningen genom henne och är nu Jehovas vittnen.

¹⁴ En syster fick på sin arbetsplats höra en arbetskamrat tala om ett politiskt parti, som denna trodde skulle kunna lösa världens problem. Systern talade då om vad Bibeln lovar att Guds kungarike skall göra. Detta samtal på arbetsplatsen ledde till ett regelbundet bibelstudium, och så småningom blev både kvinnan och hennes man Jehovas vittnen.

¹⁵ Glöm aldrig att du är ett vittne! Tanken bakom Jesu beskrivning av sina lärjungar som ”världens ljus” var att de skulle hjälpa andra att dra nytta av den andliga upplysningen i Guds ord. Hur kommer vi att betrakta vår tjänst, om vi tillämpar Jesu råd?

¹⁶ Somliga människor vill ha ett deltidsarbete, när de söker arbete. De begränsar den tid och ansträngning de vill lägga ner på sitt arbete, eftersom de föredrar att ägna det mesta av sin tid åt sådant som de tycker är mer givande. Betraktar vi vår tjänst på ett liknande sätt? Vi kanske känner oss förpliktade eller rentav villiga att avsätta en viss tid åt tjänsten, men bör våra huvudintressen vara någon annanstans?

¹⁷ Eftersom vi insåg att det inte finns något sådant som deltidskristna, överlämnade vi oss och ”förnekade” oss själva och samtyckte till att följa Jesus ”ständigt”. (Matt. 16:24) Vi vill fortsätta att vara helhjärtade och utnyttja varje tillfälle att låta vårt ljus lysa för att nå människor var de än befinner sig. (Kol. 3:23, 24) Vi måste motstå världsliga attityder, bevara samma nit som vi hade i början och se till att vårt ljus fortsätter att lysa klart. Några har kanske låtit sitt nit svalna och sitt ljus bli endast till en svag glöd, som knappt syns ens på ganska nära håll. Sådana personer kan behöva hjälp att återfå sin förlorade nitälskan för tjänsten.

¹⁸ Några kanske är benägna att hålla sig tillbaka, därför att vårt budskap inte alltid är så populärt. Paulus sade att budskapet om Kristus var ”dårskap” för dem som var ”på väg att förgås”. (1 Kor. 1:18) Men vad andra än sade förklarade han med kraft: ”Jag skäms . . . inte för de goda nyheterna.” (Rom. 1:16) En person som skäms känner sig underlägsen eller ovärdig. Hur skulle vi kunna känna skam, när vi talar om den Högste i universum och om de underbara anordningar som han har gjort för vår eviga lycka? Det är otänkbart att vi skulle känna oss underlägsna eller ovärdiga, när vi talar med andra om dessa sanningar. Vi bör i stället känna oss drivna att göra vårt yttersta och visa att vi är övertygade om att vi inte har ”något att skämmas för”. — 2 Tim. 2:15.

¹⁹ Sanningens ljus, som nu lyser i länder över hela jorden, erbjuder varmt hoppet om evigt liv i en paradisisk ny värld. Må vi nu visa att vi har tagit rådet att ständigt låta vårt ljus lysa till hjärtat! I så fall kommer vi att ha orsak att glädja oss, precis som de lärjungar hade, vilka varje dag ”utan uppehåll” ”fortsatte” att ”undervisa och förkunna de goda nyheterna om Kristus, Jesus”. — Apg. 5:42.