Den äldsta traditionen (enligt Papias, Origenes och Tertullianus) säger att Markus’ källa var Petrus, som han var nära förbunden med.a Kallade inte Petrus honom ”min son”? (1 Petr. 5:13) Petrus var ögonvittne till nästan allt som Markus skrev om, så han kan ha berättat för Markus många av de beskrivande detaljer som inte finns med i de andra evangelierna. Markus talar till exempel om ”de lejda männen” som arbetade åt Sebedeus, om den spetälske som bönföll Jesus ”på sina knän”, om den demonbesatte mannen som ”höll ... på med ... att skära sig själv med stenar” och om att Jesus satt på Olivberget ”med templet inom synhåll”, när han uttalade sin profetia om att ”Människosonen [skulle] komma ... med stor kraft och härlighet”. — Mark. 1:20, 40; 5:5; 13:3, 26.

7. Vad skiljer Markus’ evangelium från Matteus’ evangelium?

⁷ Fastän Markus hade tillgång till Matteus’ evangelium och det endast är 7 procent av hans skildring som inte förekommer i de andra evangelierna, skulle det likväl vara ett misstag att tro att Markus helt enkelt gjorde ett sammandrag av Matteus’ evangelium och lade till några få särskilda detaljer. Matteus hade framställt Jesus som den utlovade Messias och Kungen, men Markus betraktar nu hans liv och gärningar ur en annan synvinkel. Han framställer Jesus som Guds Son som gör underverk, den segrande Räddaren. Markus lägger större vikt vid Kristi handlingar än vid hans predikningar och läror. Han återger bara en liten del av Jesu liknelser och bara ett av hans längre tal. Bergspredikan tar han inte alls med. Detta är orsaken till att Markus’ evangelium är kortare, fastän det innehåller lika mycket handling som de andra evangelierna. Åtminstone 19 underverk är särskilt omnämnda.

8. Vilka drag anger att Markus’ evangelium uppenbarligen skrevs för romarna?

⁸ Matteus skrev sitt evangelium för judarna, men Markus skrev uppenbarligen i första hand för romarna. Hur vet vi det? Markus nämner Moses lag bara när han återger samtal där det direkt hänvisades till den, och han utelämnar Jesu släktregister. Evangeliet om Kristus framläggs som en sak av universell vikt och betydelse. Markus tillfogar förklarande upplysningar när det talas om judiska sedvänjor och läror som icke-judiska läsare kunde vara obekanta med. (2:18; 7:3, 4; 14:12; 15:42) Arameiska uttryck översätts. (3:17; 5:41; 7:11, 34; 14:36; 15:22, 34) Han tillfogar olika upplysningar om växter och geografiska namn i Palestina. (1:5, 13; 11:13; 13:3) Värdet av judiska mynt anger han i romerska pengar. (12:42, fotnot i NW, studieutgåvan) Markus gör bruk av fler latinska uttryck än de andra evangelieskribenterna. Han använder till exempel (i grekisk omskrivning) de latinska orden speculạtor (livvakt), praetọrium (ståthållarens palats) och centụrio (centurion, officer). — 6:27; 15:16, 39.