Skvaller har makt

DEN unga kvinnans självmord skakade den lilla engelska staden. Ännu mer uppskakande var den slutsats som coronerjuryn kom fram till: Dödsorsaken var grundlöst skvaller! Tydligen hade den unga kvinnans namn och rykte, och till sist också hennes liv, ödelagts genom invånarnas illvilliga skvaller. — Ralph L. Rosnow och Gary Alan Fine: Rumor and Gossip—The Social Psychology of Hearsay (Rykten och skvaller — hörsägnens socialpsykologi).

Även om följderna sällan är så tragiska som i detta exempel, råder det inget tvivel om att skvaller har stor makt. I sin oskyldiga form kan det helt enkelt vara ett sätt att utbyta nyttiga upplysningar, men negativt skvaller har resulterat i regeringskriser, splittrade familjer och ödelagda karriärer.

Skvaller har fått skulden för sömnlösa nätter, depression och matsmältningsbesvär. Och det har utan tvivel också vållat dig bekymmer vid ett eller annat tillfälle. Författaren William M. Jones menar rentav att människor inom affärsvärlden måste vara beredda på att de någon gång under sin karriär kommer att få ”en kniv i ryggen”.

Negativt skvaller betraktas nästan överallt med ogillande. Bland de amerikanska seminolindianerna anses det vara lika allvarligt ”att tala illa om någon” som att ljuga eller stjäla. I ett västafrikanskt land riskerade skvalleraktiga personer att få läpparna avskurna eller rentav bli avrättade! Ja, under historiens gång har man vidtagit drastiska åtgärder för att komma till rätta med skvaller.

Från 1400-talet och fram till 1700-talet var den så kallade doppstolen i allmänt bruk i England, Tyskland och senare även i Förenta staterna för att få skvalleraktiga personer att skämmas och sluta upp att tala illa om andra. Missdådaren bands fast i en stol, som var fastsatt på en lång stång, och doppades upprepade gånger i vatten.

Doppstolen har för länge sedan gått samma öde till mötes som skampålen och stocken, men kampen mot skvaller har fortsatt ända in i modern tid. På 1960-talet upprättades till exempel så kallade ryktesbekämpningscentraler i Förenta staterna för att bemöta rykten som kunde vara till skada för regeringens verksamhet. Liknande organ har också inrättats i Nordirland och England. På somliga håll har man till och med stiftat lagar för att komma till rätta med skvaller som har till syfte att vålla ekonomiskt avbräck för vissa finansiella institutioner.

Men alla dessa ansträngningar har inte kunnat tysta skvallret. Det florerar som aldrig förr. Varken lagstiftning eller några andra mänskliga medel har hittills lyckats utplåna dess förödande makt. Skvaller förekommer överallt — i grannskapet, på kontoret, i affären, på fester, i familjen. Det sträcker sig över alla kulturer, raser och civilisationer och har florerat på alla nivåer i samhället. En expert sade: ”Att skvallra är nästan lika vanligt som att andas.” Han konstaterade också: ”Det är djupt rotat i den mänskliga naturen.”

Ja, skvaller avslöjar ofta en mycket mörk sida av den mänskliga naturen, en som finner nöje i att förvränga sanningen, skada andra människors rykte och förstöra deras liv. Men skvaller behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Informellt och otvunget prat har sina positiva sidor. Vi måste emellertid veta var vi skall dra gränsen mellan skadligt och oskyldigt skvaller, om vi skall kunna undvika att skada oss själva och andra.

[Bild på sidan 4]

”Doppstolen” var ett av de sätt varpå myndigheterna förr försökte komma till rätta med skvaller

[Bildkälla]

Historical Pictures Service

Skvaller – varför så lockande?

PÅ KINESISKA heter det shén-tán, på finska juoru, på italienska pettegolézzo, på spanska chisme. Ja, skvaller är en universell företeelse. På somliga språk har ordet ”skvaller” en rent negativ klang. På svenska är grundbetydelsen ”löst prat”, samtal om triviala angelägenheter.

Det är emellertid intressant att lägga märke till att den svenska termen också har kommit att få en negativ innebörd. Ordet ”skvaller” föregås således ofta av sådana ord som ”elakt” eller ”skadligt”. Detta beror på att löst prat så ofta övergår i negativt eller skadligt tal. Det kan till och med urarta till rent förtal, som har definierats som ”uttalandet av falska anklagelser som svärtar ner eller fördärvar en annans rykte”. Det är därför inte så underligt att det sägs i ett gammalt ordspråk: ”Skvaller för med sig vrede, lika säkert som nordanvinden för med sig regn.” — Ordspråksboken 25: 23, Today’s English Version.

Hur kommer det sig då, med tanke på dessa faror, att vi ofta finner skvaller så oemotståndligt, så lockande? Och var skall man dra gränsen mellan oskyldigt skvaller och skadligt skvaller?

Skvaller — ett utbyte av upplysningar

Det finns en grundläggande orsak till skvaller: Människor är intresserade av människor. Vi har därför, helt naturligt, en benägenhet att tala om andra människor. Som antropologen Max Gluckman en gång uttryckte det: ”Varenda dag, under en stor del av dagen, är de flesta av oss engagerade i skvaller. Jag skulle tro att om vi förde bok över hur vi använder vår vakna tid, skulle skvaller — för en del av oss — endast överträffas av ’arbete’ i protokollet.”

Om alldagligt prat är positivt och inte går till överdrift, kan det tjäna som ett utbyte av nyttiga upplysningar, som ett sätt att få reda på de senaste nyheterna. Det kan röra sådana oskyldiga ämnen som vem som har gift sig, vem som är med barn och vem som har dött, eller också kan det helt enkelt vara ett humoristiskt samtal utan några onda avsikter.

Men alltför ofta händer det att de som utbyter sådana upplysningar går över gränsen för vad som är tillbörligt och taktfullt. Fakta utbroderas, överdrivs eller förvrängs. Kränkande detaljer blir föremål för skämt eller gyckel. Privata angelägenheter ventileras öppet. Man avslöjar sådant som sagts i förtroende. Man skadar eller fördärvar människors goda rykte. Man klagar, knotar och kritiserar och glömmer andras goda sidor. Att det inte var så illa menat är en klen tröst för offren. Att sprida skadligt skvaller har därför jämförts med att kasta lera på en ren vägg. Leran kanske inte fastnar, men den lämnar alltid en ful fläck.

Ett sätt att bli populär

En annan orsak till att vi så lätt kan bli indragna i skvaller är vår naturliga önskan att vara omtyckta och accepterade av andra. ”Av en eller annan orsak”, skrev psykologerna John Sabini och Maury Silver, ”känner vi oss förpliktade att tala, och skvaller är ett angenämt, lättvindigt och allmänt accepterat sätt att fullgöra denna förpliktelse.” (Moralities of Everyday Life [Vardagslivets moraliska principer]) Skvaller är således i viss mån ett sätt att hålla konversationen flytande, ett sätt att bli populär.

Problemet är att människor har en tendens att bli mycket mer entusiastiska över negativa upplysningar än över positiva. Somliga tycks till och med finna nöje i att höra på sådant som är sensationellt och upprörande. Skvaller är således ett sätt att få uppmärksamhet — ju saftigare och mer skandalösa godbitar man kan servera, desto bättre. Att bevisa de chockerande påståenden som görs blir det sällan tal om.

Tidningsskvaller

Denna typ av skvaller tilltalar en annan mänsklig svaghet — överdriven nyfikenhet. Vi älskar hemligheter. Vi tycker om att höra till de invigda. Redan år 1730, då Benjamin Franklin började skriva en skvallerspalt i tidningen Pennsylvania Gazette, stod det klart att människor var villiga att betala för skvaller.

Tidningsskvaller har överlevt fram till vår tid — och fortsätter att frodas. Europas tidningsstånd svämmar över av tidskrifter med sensationsartiklar om kungligheter, racerstjärnor och andra internationella celebriteter. Skvaller har blivit en storindustri, som en tidning uttryckte det.

Men är det verkligen nyttigt att vara överdrivet nyfiken på sådant som äger rum i människors privatliv, hem och sängkammare? Kan läsning av stoff som har en tendens att väcka omoraliska tankar och begär någonsin vara hälsosamt? Det är uppenbart att skvallerpressen vädjar till människors nyfikenhet på ett sätt som inte är tillbörligt.

Lösa rykten

Lösa rykten och felaktiga upplysningar har också gett näring åt skadligt skvaller.

Ogrundade rykten har skapat panik och vållat död och förödelse. Enbart inom affärsvärlden har de ställt till oerhört stor skada. En restaurangkedja ägnade mer än ett år åt att bekämpa ett falskt rykte om att dess hamburgare innehöll maskar. Ett företag som tillverkar bland annat tvättmedel lade ner flera års arbete — och miljontals dollar — på att försöka tysta ett rykte om att dess varumärke var en symbol av Satan och att företaget självt på något sätt var inblandat i demonism.

Det är emellertid enskilda individer som får utstå mest lidande på grund av obekräftade rykten. Men eftersom fantastiska historier har en tendens att fascinera människor, sprids de ofta utan hänsyn till vare sig sanningen eller konsekvenserna.

Illvilligt skvaller — förtal

Avund och hat är ofta roten till den mest destruktiva formen av skvaller — illvilligt skvaller eller förtal. Det grekiska ordet för ”förtalare” eller ”baktalare” är di·á·bo·los, det ord som i bibeln översatts med djävul. (Uppenbarelseboken 12: 9) Denna benämning är verkligen passande, eftersom Satan är Guds store belackare. I likhet med Satan talar somliga människor illa om andra med ont uppsåt. Ibland drivs de av hämndlystnad, som bottnar i sårade känslor eller svartsjuka. Hur som helst söker de främja sina egna intressen genom att fördärva andras goda rykte.

Även om illvilligt skvaller eller förtal naturligtvis är den mest klandervärda formen av skvaller, är det omoraliskt och oansvarigt att inlåta sig på någon form av skadligt och sårande tal. Hur kan vi då förhindra att oskyldigt skvaller urartar till fördärvbringande förtal?

[Bild på sidan 5]

Vänskapligt skvaller kan helt enkelt vara ett utbyte av nyttiga upplysningar eller ett sätt att hålla konversationen flytande

[Bild på sidan 6]

Att sprida skadligt skvaller är som att kasta lera på en ren vägg. Leran kanske inte fastnar, men den lämnar alltid en ful fläck

[Bild på sidan 7]

Somliga människor skvallrar för att få vara i centrum för uppmärksamheten

Skvaller — hur man undviker att skada sig själv och andra

SÅ LÄNGE det finns människor kommer det att finnas skvaller. Inte ens den fullkomliga nya värld som bibeln talar om kommer sannolikt att vara fri från skvaller.a (2 Petrus 3:13) Förtroliga samtal om vänner och bekanta är en integrerande del av det sätt varpå vi kommunicerar med varandra och upprätthåller goda relationer.

Det finns emellertid aldrig någon ursäkt för skadligt, illvilligt skvaller eller förtal! Sådant tal sårar och skadar; det kan fördärva människors relationer och rykte och rentav deras liv. Hur kan man då undvika att överskrida gränserna för det tillåtna och hålla sig borta från skadligt skvaller? Hur kan du skydda dig själv mot dess verkningar? Några av de bästa råd som någonsin getts i detta ämne finns nedtecknade i bibeln. Låt oss se på några av dessa råd.

Vakta din tunga: Det har sagts att ”konversation är en övning för sinnet, men skvaller övar endast tungan”. I de flesta fall beror skadligt tal inte så mycket på elakhet som på tanklöshet. Somliga sladdrar om sådant som de inte har med att göra; de kryddar sin framställning, och de överdriver och förvränger fakta utan att tänka på konsekvenserna. De talar öppet om de fel och brister som deras vänner, barn och äktenskapspartner har utan att ens fatta hur illa de gör dem.

Bibeln ger därför följande råd: ”Där många ord är blir överträdelse inte borta, men den som styr sina läppar, han är förståndig.” (Ordspråksboken 10:19) Med andra ord: Tänk innan du talar. Tänk efter innan du säger något om någon annan. Fråga dig själv: Skulle jag säga detta om personen själv var närvarande? Hur skulle jag känna det om någon sade så om mig? (Matteus 7:12) Så här sägs det i Psalm 39:2 (NW): ”Jag skall bevaka mina vägar för att avhålla mig från att synda med min tunga. Jag skall sätta munkorg som vakt för min egen mun.”

Det kan naturligtvis finnas omständigheter då det är nästan omöjligt att tiga. Du kan till exempel hysa starka misstankar om att någon allvarlig oförrätt har begåtts mot dig eller din familj. Du kanske inte har några bevis, men du tycker att du måste göra något åt saken. Skulle det vara fel att resonera igenom problemet med en förtrogen vän eller någon i ansvarig ställning? Far du med elakt skvaller om du ber någon om råd? Naturligtvis inte. Bibeln framhåller tvärtom fördelarna med förtroligt tal. Men det är naturligtvis viktigt att man har balans och gott omdöme när man handskas med sådana ömtåliga situationer. — Ordspråksboken 15:22, NW.

Lyssna inte till skadligt skvaller: Vad skulle hända med alla skvallerbyttor om det inte fanns någon som lånade dem sitt öra? De som ständigt sladdrar och skvallrar är bara en del av problemet; de som tycker om att lyssna bär också en stor del av ansvaret. Den som tiger samtycker, heter det, och bara genom att lyssna bidrar du till att sprida skadligt skvaller. Som det sägs i Ordspråksboken 17:4: ”En ond människa ger akt på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.”

När ett samtal om någon annan börjar urarta, kanske du därför måste ha kurage nog att föreslå att ni byter samtalsämne. Och om din nuvarande vänkrets inte tycks vilja sluta upp att ägna sig åt skadligt skvaller, kanske du rentav måste börja fundera på att skaffa dig andra vänner. Som det sägs i bibeln: ”En som är skvallersjuk kan aldrig bevara en hemlighet. Håll dig borta från människor som pratar för mycket.” (Ordspråksboken 20:19, Today’s English Version) Troligtvis är det bara en tidsfråga innan du blir föremål för deras skvaller.

Undvik att reagera för hårt: De flesta tycker om skvaller så länge det inte handlar om dem. Men ponera att du blir offer för elaka rykten eller förtal — vad gör du då? Ibland kan det vara möjligt att spåra upp källan till ryktet och lugnt resonera igenom saken med den som är ansvarig. Men vad skall du göra om det inte går?

Att bli arg löser inga problem. Bibeln säger tvärtom att ”den som är snar till vrede kommer att begå dårskap”. (Ordspråksboken 14:17, NW) Salomo ger därför rådet: ”Bry dig inte heller om alla ord som man talar. ... Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.” (Predikaren 7:22, 23) Att folk skvallrar om en är sådant som händer i livet, och förmodligen har du också talat illa om andra någon gång. Är det man pratar om verkligen så allvarligt? Tror du inte att det kommer att rinna ut i sanden efter någon tid? ”Le har sin tid”, sägs det i bibeln, och det bästa sättet att få ryktet att dö ut är kanske att visa lite sinne för humor och le och skratta åt alltsammans. — Predikaren 3:4.

Gjut inte olja på elden: Om ryktet ändå inte dör ut, kan du ställa dig frågan: Skulle det kunna vara så att jag själv ger näring åt skvallret? Uppför jag mig kanske på ett tvivelaktigt sätt, så att andra får fel intryck av mig? Lägg märke till följande exempel:

◻ En kvinna får höra att hennes arbetskamrater bakom hennes rygg säger att hon är lat och opålitlig — trots att hon utför sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Vad är orsaken till hennes dåliga rykte? För det första har hon en lättsam och sorglös attityd som lätt kan förväxlas med lättja. Hennes frisyr och klädsel är också alldeles för extrema för den affärsmässiga miljö som hon arbetar i. Slutligen är hon obetänksam när det gäller personliga telefonsamtal och talar så högt att hela kontoret hör vad hon säger. Därav skvallret!

◻ En butiksinnehavare är det allmänna samtalsämnet på den lilla ort där han bor. Det ryktas om att han har varit otrogen mot sin fru. Mannen tillbakavisar häftigt den falska anklagelsen. Vad är orsaken till ryktet? Hans vana att vara överdrivet familjär med kvinnliga kunder.

◻ En tonårig flicka har rykte om sig att vara lösaktig. Somliga påstår att hon har flera älskare och att hon använder kokain. Alla dessa rykten är falska. Men hon är känd för att umgås med personer som använder narkotika. Hon är extrem när det gäller klädsel, frisyr och makeup.

Om andra talar illa om dig, kan det därför vara bra att du granskar dig själv och ser efter om ditt uppförande, ditt sätt att behandla andra eller rentav ditt yttre på något sätt ger näring åt skvallret. Kanske vissa förändringar i din livsstil skulle få ryktena att tystna. ”När veden tar slut, slocknar elden”, sägs det i bibeln. (Ordspråksboken 26:20) Om ditt uppförande är på gränsen till det opassande, är det också stor risk att du verkligen kommer att begå en orätt handling — så att det som en gång var ett rykte blir verklighet. — Jämför Galaterna 6:7, 8; 1 Korintierna 10:12.

Låt var och en sköta sitt

Människor kommer alltid att tala om varandra. Skadligt skvaller kan emellertid vara förödande. Du kan därför undvika många sorger och bekymmer för dig själv och andra genom att lyda följande visa råd: ”Vadhelst som är sant, vadhelst som är av allvarlig betydelse, vadhelst som är rätt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att tycka om, vadhelst som är väl omtalat, vad dygd som än finns och vad berömvärt som än finns, detta skall ni fortsätta att tänka på ...; och fridens Gud skall vara med er.” — Filipperna 4:8, 9.

Ja, Gud själv bryr sig om vad vi säger om andra människor. Jesus Kristus sade varnande: ”Varje onyttigt yttrande som människor fäller, det skall de avlägga räkenskap för på domens dag; efter dina ord skall du nämligen förklaras rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.” — Matteus 12:36, 37; jämför Psalm 52:4—7.

Vill du ha goda relationer till andra, frid i ditt eget sinne och det viktigaste av allt — ett gott förhållande till Gud? Följ då rådet i Guds inspirerade ord: ”[Sätt] som ert mål att leva i stillhet och att sköta var och en sitt.” (1 Tessalonikerna 4:11) Visa intresse för andra, men gör det på ett vänligt och taktfullt sätt. På så sätt kommer du att kunna undvika illvilligt, skadligt skvaller.

[Fotnot]

[Bild på sidan 9]

Vänd dig bort från skadligt prat

[Bild på sidan 10]

Uppträder du oförsiktigt, så att du ger anledning till skvaller?