Far- och morföräldrar — deras problem och glädjeämnen

”Det är underbart att vara farfar! Man kan glädja sig åt sina barnbarn utan att känna sig ansvarig för dem. Man vet att man kan påverka deras liv men att man inte behöver fatta de avgörande besluten. Det gör deras föräldrar.” — Gene.

VAD får en farfar att uttrycka sig så entusiastiskt? Forskare framhåller att de normala krav som föräldrar naturligt nog ställer på sina barn kan åstadkomma en hel del spänningar. Men eftersom far- och morföräldrar vanligtvis inte behöver ställa sådana krav, kan de ha ett mycket mer avspänt förhållande till sina barnbarn. De har, som dr Arthur Kornhaber uttrycker det, rätt att älska barnen ”bara därför att de är deras barnbarn”. En kvinna som heter Esther säger: ”När mina egna barn växte upp, reagerade jag så känslomässigt på allt de gjorde. Som farmor känner jag mig fri att bara älska mina barnbarn och glädja mig åt dem.”

En annan faktor är den större vishet och kunnighet som kommer med åren. (Job 12:12) Far- och morföräldrar är inte längre unga och gröna, utan har många års erfarenhet av föräldraskap bakom sig. De har lärt sig av sina misstag och har kanske bättre hand med barn nu än de hade när de var yngre.

Doktor Kornhaber förklarar: ”Ett sunt och kärleksfullt förhållande mellan far- och morföräldrar och barnbarn är nödvändigt för alla tre generationernas känslomässiga välbefinnande och lycka. Ett sådant förhållande är en medfödd rättighet för barn, ... ett arv från den äldre generationen som är till nytta för alla i familjen.” Tidskriften Family Relations uttrycker det i liknande ordalag: ”Far- och morföräldrar som engagerar sig och axlar sin roll får erfara ökad glädje och tillfredsställelse.”

Far- och morföräldrarnas roll

Det finns många viktiga funktioner som far- och morföräldrar kan fylla. ”De kan vara ett stöd för sina vuxna barn”, säger Gene. ”Jag tror att de genom att vara det kan underlätta många av de svåra situationer som unga föräldrar konfronteras med.” Far- och morföräldrar kan också vara ett stort stöd för barnbarnen. Det är ofta de äldre som vidarebefordrar de berättelser som ger ett barn en viss släktkänsla. I många fall spelar far- och morföräldrar en viktig roll när det gäller att vidarebefordra familjens religiösa arv.

I många familjer tjänar de som barnens rådgivare och förtrogna. ”Det kan finnas saker som barnen vill anförtro dig men som de inte vill tala med sina föräldrar om”, säger Jane, som citerades i den första artikeln. Föräldrar välkomnar i regel sådan hjälp. En undersökning visade att ”över 80 procent av tonåringarna betraktade sina far- och morföräldrar som sina förtrogna. ... Många vuxna barnbarn fortsätter att ha regelbunden kontakt med de far- och morföräldrar som står dem närmast.”

En kärleksfull far- eller morförälder kan vara till särskilt stort stöd för ett barn som försummas av sina föräldrar. ”Min mormor var den viktigaste personen i mitt liv när jag var barn”, skriver Selma Wassermann. ”Det var min mormor som ställde upp och fyllde min värld med omvårdnad. Hon hade en famn som var större än Miami Beach, och när jag befann mig där, visste jag att jag var trygg. ... Det var av min mormor som jag lärde mig det viktigaste om mig själv — att jag var älskad och följaktligen värd att älska.” — The Long Distance Grandmother.

Familjekonflikter

Förhållandet generationerna emellan är emellertid inte alltid bekymmerfritt. En förälder minns till exempel att hon hade en hätsk dispyt med sin mor om det bästa sättet att få barnet att rapa. ”Det skapade en klyfta mellan oss vid en tidpunkt då jag var mycket sårbar.” Det är förståeligt att unga föräldrar vill att deras föräldrar skall gilla deras sätt att sköta barnen. Förslag från välmenande föräldrar kan därför uppfattas som förödande kritik.

I sin bok Between Parents and Grandparents berättar dr Kornhaber om två föräldrar med ett annat vanligt problem. Den ena av dem säger: ”Mina föräldrar invaderar huset varje dag, och de blir upprörda om jag inte är hemma när de kommer. ... De tänker inte ett dugg på mig — på mina känslor och mitt privatliv.” En annan beklagar sig och säger: ”Mina föräldrar vill äga vår lilla flicka. De vill vara tillsammans med Susie dygnet runt. ... Vi funderar på att flytta.”

Ibland anklagas far- och morföräldrar också för att skämma bort barnbarnen genom att överösa dem med presenter. Att vara generös är visserligen helt naturligt för far- och morföräldrar, men ibland tycks omtanken gå till överdrift. I vissa fall kan emellertid föräldrarnas klagomål bottna i svartsjuka. (Ordspråken 14:30) ”Mina föräldrar var hårda och stränga mot mig”, förklarar Mildred. ”Mot mina barn, däremot, är de givmilda och ... [efterlåtna]. Jag blir svartsjuk, för de har inte alls ändrat sitt sätt mot mig.” Vad motivet än är, kan det ställa till problem, om en far- eller morförälder inte respekterar föräldrarnas önskemål när det gäller presenter.

Far- och morföräldrar bör följaktligen vara balanserade i sitt sätt att visa generositet mot barnbarnen. Bibeln visar att överdrifter inte är bra ens när det är fråga om goda ting. (Ordspråken 25:27) Om du inte är säker på vilket slags presenter som skulle uppskattas, gör du klokt i att rådgöra med föräldrarna. På så sätt kommer du att kunna ”ge goda gåvor” till dina barnbarn. — Lukas 11:13.

Kärlek och respekt — nyckeln till framgång!

Tråkigt nog klagar en del far- och morföräldrar över att de unga tycks ta deras arbete som barnvakter och barnskötare för givet. Andra tycker att de inte får umgås tillräckligt mycket med sina barnbarn. Somliga säger att deras vuxna barn undviker dem utan att ens förklara varför. Sådana sorgliga problem kan emellertid ofta undvikas, om familjemedlemmarna visar varandra kärlek och respekt. Som det sägs i Bibeln: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, ... söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. ... Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.” — 1 Korinthierna 13:4, 5, 7.

Om du är en ung förälder och farmor eller mormor ger dig ett välmenande, men kanske irriterande, råd eller förslag, har du då verkligen anledning att bli ”uppretad”? Bibeln visar ju faktiskt att det är äldre kristna kvinnors uppgift att undervisa ”de unga kvinnorna ... så att de älskar sina män, älskar sina barn, är sunda i sinnet, kyska, husliga”. (Titus 2:3–5) Och är det inte så att du och hon egentligen vill samma sak — dina barns bästa? Eftersom kärleken inte ”söker ... sina egna intressen”, kanske det bästa är att du försöker koncentrera dig på barnets behov och inte på dina egna känslor. På så sätt kanske du kan bidra till att ni inte ”tvingar varandra till en kraftmätning” om minsta småsak. — Galaterna 5:26, fotnot i NW, studieutgåvan.

Du kanske är rädd för att barnen blir bortskämda, om de får för mycket presenter. Men far- och morföräldrar har vanligtvis inte några dåliga motiv till sin generositet. De flesta barnpsykologer är överens om att ditt sätt att fostra och tillrättavisa barnen betyder mycket mer än en far- eller morförälders sporadiska ingripanden. En psykolog ger rådet: ”Att man bevarar sitt sinne för humor är till stor hjälp.”

Om du har välgrundade skäl att oroa dig över något som dina föräldrar eller svärföräldrar gör, bör du ändå inte hindra dem från att ha kontakt med barnen. ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal”, sägs det i Bibeln. (Ordspråken 15:22) Ha därför ett allvarligt samtal ”i dess rätta tid” och tala om hur du känner det. (Ordspråken 15:23) Ofta kan problemen lösas på så sätt.

Är du en far- eller morförälder? Då är det viktigt att du respekterar barnens föräldrar. Du skulle naturligtvis känna dig förpliktad att ingripa, om du märkte att dina barnbarn var i fara. Men även om det är naturligt för dig att älska dina barnbarn, är det föräldrarna — inte far- och morföräldrarna — som har ansvaret för barnens fostran. (Efesierna 6:4) Bibeln befaller dina barnbarn att respektera och lyda sina föräldrar. (Efesierna 6:1, 2; Hebréerna 12:9) Försök därför undvika att överösa föräldrarna med råd som de inte har bett om eller att undergräva deras auktoritet. — Jämför 1 Thessalonikerna 4:11.

Det är sant att det inte alltid är så lätt att hålla tyst — och ibland kanske också hålla andan — och låta dina barn fullgöra sitt ansvar som föräldrar. Men, som Gene uttrycker det, ”om de inte uttryckligen ber en om råd, måste man låta dem göra det som de tycker är bäst för barnen”. Jane säger: ”Jag är noga med att inte säga: ’Så här skall du göra!’ Det finns många olika sätt att utföra saker och ting på, och om man är påstridig, kan det ställa till problem.”

Vad far- och morföräldrar kan ge barnen

Bibeln beskriver barnbarn som en välsignelse från Gud. (Psalm 128:3–6) Genom att du intresserar dig för dina barnbarn kan du utöva stort inflytande på deras liv och hjälpa dem att uppodla gudaktiga värderingar. (Jämför 5 Moseboken 32:7.) På Bibelns tid spelade en kvinna vid namn Lois en viktig roll i fråga om att hjälpa sin dotterson, Timoteus, att växa upp till en verklig gudsmänniska. (2 Timoteus 1:5) På liknande sätt kan du få erfara glädje när dina barnbarn låter sig påverkas av gudaktig fostran och undervisning.

Du kan också ge dina barnbarn kärlek och tillgivenhet. Du kanske inte har så lätt att visa dina känslor, men gudaktig kärlek kan också ta sig uttryck i ett uppriktigt, osjälviskt intresse för barnbarnen. Författaren Selma Wassermann uttrycker det så här: ”Att man visar intresse för det som barnen berättar ... visar verkligen att man bryr sig om dem. Att man är en god lyssnare, inte avbryter, inte är kritisk — allt detta vittnar om respekt, kärlek och uppskattning.” För ett barn kan sådan kärleksfull uppmärksamhet vara en av de finaste gåvor en far- eller morförälder kan ge.

Hittills har vårt dryftande främst gällt den äldre generationens traditionella roll. Många av dagens far- och morföräldrar har emellertid en mycket tyngre ansvarsbörda.

[Infälld text på sidan 6]

”Det var av min mormor som jag lärde mig det viktigaste om mig själv — att jag var älskad och följaktligen värd att älska”

[Ruta på sidan 6]

Tips för far- och morföräldrar som bor långt från barnbarnen

• Be föräldrarna skicka videofilmer eller bilder av barnen.

• Skicka ”kassettbrev” till barnbarnen. När det gäller mindre barn, kan du till exempel läsa in bibliska berättelser eller sjunga vaggsånger.

• Skriv vykort och brev. Försök om möjligt att få i gång en regelbunden brevväxling.

• Håll kontakt med barnbarnen per telefon, om det inte är för dyrt. När du talar med små barn, kan du börja samtalet med att ställa enkla frågor, till exempel: ”Vad åt du till frukost?”

• Gör regelbundet korta besök, om så är möjligt.

• Ordna tillsammans med föräldrarna så att barnbarnen kan komma och besöka dig. Planera in aktiviteter som barnen tycker om, till exempel att besöka djurparker, museer och parker.

[Bild på sidan 5]

Många far- och morföräldrar hjälper till att ta hand om barnbarnen

[Bild på sidan 7]

Konflikter kan uppstå angående barnets skötsel och fostran

[Bild på sidan 7]

Far- och morföräldrar spelar ofta en viktig roll när det gäller att vidarebefordra släktens historia