Far- och morföräldrar sörjer också

Far- och morföräldrar sörjer också, på ett speciellt sätt. Som en sörjande far uttryckte det: ”De sörjer inte bara över barnbarnets död, utan också över den smärta som detta åsamkar deras eget barn.”

Det finns emellertid en hel del man kan göra för att lindra far- och morföräldrarnas sorg. För det första: ta med dem i beräkningen. Deras barnbarn var en förlängning också av dem. Far- och morföräldrarna bör därför få ta del i sorgen på sitt eget sätt. Detta betyder naturligtvis inte att de bör överta ansvaret utan föräldrarnas medgivande. Men om de vill ta del, och det vill de vanligtvis, så bör de uppmuntras att göra detta.

[Ruta på sidan 10]

En farmor skriver:

”Jag har mist mina kära föräldrar, en bror, en syster, min trogne livskamrat och vän, min älskade man, min Jim, som jag lärde känna och älskade vid 13 års ålder, och min älskade lille sonson Stuart Jamie — och jag måste säga att ingen sorg, ingen smärta, ingen av de kvalfyllda plågor, som kommer över mig när jag skriver detta, är så stor som sorgen över ett barns död.”

— Edna Green, England, om sin sonson som dog när han var två år och nio månader.