När far- och morföräldrar blir föräldrar

”Jag hade just kommit hem från ett möte i Rikets sal, när det hördes en ljudlig knackning på dörren. Utanför stod två poliser med två smutsiga barn med tovigt hår, som såg ut som om de inte hade tvättat sig på flera månader. Man kunde nästan inte se att de var barn! Det var mina barnbarn, och deras mamma — som var narkoman — hade lämnat dem vind för våg. Jag var änka och hade redan sex egna barn. Men jag kunde helt enkelt inte säga nej.” — Sally.a

”Min dotter frågade om jag kunde ta hand om hennes barn tills hon hade ordnat upp sitt liv. Jag visste inte att hon knarkade. Det slutade med att jag fick uppfostra hennes två barn. Flera år senare fick min dotter ett barn till. Jag ville inte ta hand om flickan, men min dotterson bad mig bevekande: ’Snälla mormor, kan vi inte försöka få plats med en till?’” — Willie Mae.

ATT ha barnbarn sades förr vara ”ett nöje utan förpliktelser”. Men så är det inte längre. Enbart i USA finns det, enligt vissa beräkningar, över tre miljoner barn som bor tillsammans med sina far- eller morföräldrar. Och antalet ökar snabbt.

Vad ligger bakom denna oroväckande trend? När föräldrarna skils, händer det ibland att far- eller morföräldrarna får ta hand om barnen. En annan kategori är barn som försummas eller misshandlas av föräldrarna. Med tanke på den handlingsförlamande verkan som missbruksproblem har på föräldrarna sägs det i tidskriften Child Welfare att ”crack ... skapar en förlorad generation”. Det finns också miljontals barn som blir föräldralösa på grund av att föräldrarna överger dem, dör eller får psykiska problem. Barn till mödrar som dör i aids kan också bli omhändertagna av sina far- eller morföräldrar.

Att tvingas ta på sig ansvaret att fostra upp barn när man är i medelåldern eller i ”de olyckliga dagarna” av sin ålders höst kan kännas överväldigande. (Predikaren 12:1–7) Många äldre har helt enkelt inte de krafter som behövs för att ständigt kunna hålla ett öga på mindre barn. En del far- och morföräldrar har också ansvaret att ta hand om sina egna gamla föräldrar. Andra är änkor eller frånskilda och måste klara sig utan en makes stöd. Många saknar också ekonomiska resurser att ta på sig en sådan ansvarsbörda. En undersökning visade att 40 procent av alla far- och morföräldrar som hade vårdnaden om sina barnbarn levde nära existensminimum. ”Barnen blev sjuka”, erinrar sig Sally, ”och jag blev tvungen att lägga ut en massa pengar på medicin. Jag fick knappast någon hjälp från samhället.” En äldre kvinna säger: ”Jag var tvungen att använda min pension till att ta hand om barnbarnen.”

En situation som skapar stress

Med tanke på det som nämnts här ovan är det inte förvånande att det sägs i en forskningsrapport: ”Att ta vård om barnbarn är förenat med avsevärd stress, och 86 procent av de 60 far- och morföräldrar som undersökningen omfattade uppgav att de kände sig ’deprimerade eller oroliga större delen av tiden’.” Många säger sig också ha problem med hälsan. ”Det påverkade mig fysiskt, mentalt och andligt”, säger Elizabeth, en kvinna som tog hand om sin tonåriga sondotter. Willie Mae har hjärtbesvär och högt blodtryck. ”Min doktor tror att det hänger ihop med den stress som det innebär att ta hand om barnen”, säger hon.

Många är helt oförberedda på de förändringar i fråga om livsstilen som det för med sig att ta hand om barnbarnen. ”Det finns tillfällen då jag inte kan göra det jag skulle vilja”, säger en farfar. ”Jag skulle få dåligt samvete, om jag lät någon annan passa dem, så i stället för att gå någonstans eller göra något låter jag bli.” En mormor förklarar att den tid som hon har för sig själv är ”obefintlig”. Social isolering och ensamhetskänslor är vanligt förekommande. En kvinna säger: ”I vår åldersgrupp har de flesta av våra bekanta inte [hemmavarande] barn, och det gör att vi ofta måste tacka nej till bjudningar, eftersom barnen inte är medbjudna.”

Ett annat stort problem är de känslomässiga påfrestningarna. En artikel i U.S.News & World Report förklarar: ”Många [far- och morföräldrar] plågas av skuldkänslor och skam för att deras egna barn har misslyckats som föräldrar — och många förebrår sig själva och undrar vad de har gjort för fel som föräldrar. För att kunna ge sina barnbarn ett tryggt och varmt hem måste somliga av dem avskära sig känslomässigt från sina egna våldsamma eller drogberoende barn.”

En rapport förklarar: ”Mer än en fjärdedel ... uppgav att deras eget äktenskap hade blivit lidande till följd av vårdnaden.” I synnerhet män känner sig ofta försummade, eftersom hustrun i regel får axla det största ansvaret för barnens skötsel. En del män tycker att de helt enkelt inte klarar av den pressande situationen. En kvinna säger om sin man: ”Han lämnade oss. ... Jag tror att han kände sig inträngd i ett hörn.”

Aggressiva barn

U.S.News & World Report skriver: ”Problemen försvåras ytterligare av att en del av de barn som de [far- och morföräldrarna] får ta hand om hör till de mest hjälpkrävande, känslomässigt störda och aggressiva i landet.”

Ett exempel är Elizabeths sondotter. Hennes far övergav henne bokstavligt talat i det gathörn där Elizabeth arbetade som trafikvakt för att hjälpa skolbarn över gatan. ”Hon är ett aggressivt barn”, säger Elizabeth. ”Hon är skadad.” Sallys barnbarn har liknande känslomässiga sår. ”Min dotterson är bitter. Han känner det som om ingen vill ha honom.” Att ha en kärleksfull far och mor är ett barns naturliga rättighet. Föreställ dig hur det måste kännas för ett barn att bli övergivet, försummat eller bortstött av dem! Att man förstår dessa känslor gör det mycket lättare att ha tålamod med barn som har beteenderubbningar. Som det sägs i Ordspråken 19:11: ”En människas insikt bromsar sannerligen hennes vrede.”

Ett övergivet barn kan till exempel motsätta sig dina försök att ta hand om det. Att du förstår barnets rädsla och oro kan hjälpa dig att reagera medlidsamt. Att du bekräftar barnets känslor och försäkrar det att du skall göra allt du kan för att det skall få det bra kan göra mycket för att dämpa oron.

Hur man kan klara av problemen

”Jag har känt mig väldigt sårad och tyckt synd om mig själv. Det är inte rättvist att det här skall hända oss”, sade en kvinna som tagit hand om sitt barnbarn. Om du befinner dig i samma situation, kanske du brottas med liknande känslor. Men det är långt ifrån hopplöst. Visserligen kanske du inte har så mycket krafter som när du var yngre, men din ålder är en tillgång när det gäller vishet, tålamod och erfarenhet. Det är därför inte förvånande att en undersökning visade att ”barn som uppfostrats uteslutande av sina far- eller morföräldrar klarade sig mycket bra i jämförelse med barn i familjer med bara en biologisk förälder”.

Bibeln uppmanar oss att kasta alla våra bekymmer på Jehova, eftersom han bryr sig om oss. (1 Petrus 5:7) Vänd dig därför alltid till honom och be om kraft och vägledning, precis som psalmisten. (Jämför Psalm 71:18.) Ägna uppmärksamhet åt dina egna andliga behov. (Matteus 5:3) ”Att jag var med vid kristna möten och predikade för andra hjälpte mig att härda ut”, säger en kristen kvinna. Försök om möjligt att undervisa dina barnbarn om Guds vägar. (5 Moseboken 4:9) Gud kommer med all säkerhet att välsigna dina ansträngningar att fostra barnen ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. — Efesierna 6:4.b

Dra dig inte för att söka hjälp. Ofta kan vänner vara ett stort stöd, i synnerhet inom den kristna församlingen. Sally förklarar: ”Bröderna och systrarna i församlingen har verkligen stöttat mig. När jag har varit nere, har de hjälpt mig att komma på fötter. En del har till och med hjälpt mig ekonomiskt.”

Förbise inte heller den hjälp som myndigheterna kan ge. (Romarna 13:6) Enligt tidskriften Child Welfare vet de flesta far- och morföräldrar inte ”vilka möjligheter som finns eller vart de skall vända sig för att få hjälp”. Socialbyrån kan säkert hjälpa dig härvidlag.

Att far- och morföräldrar tar hand om sina barnbarn är i många fall en följd av dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1–5) Lyckligtvis är dessa svåra tider ett tecken på att Gud snart kommer att ingripa och skapa ”en ny jord”, där de tragiska situationer som så många familjer i våra dagar befinner sig i kommer att tillhöra det förgångna. (2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Till dess måste far- och morföräldrar som har vårdnaden om sina barnbarn försöka göra det bästa av situationen. Många har lyckats mycket bra med sin fostran! Tänk alltid på att du inte bara får uppleva besvikelser, utan också många glädjeämnen. Du kanske till och med får glädjen att se dina barnbarn växa upp till rättskaffens människor som älskar Gud! Skulle det inte vara värt alla ansträngningar?

[Ruta på sidan 10]

Juridiska frågor

Om man skall försöka få den juridiska vårdnaden om barnbarnen eller inte är en känslig och komplicerad fråga. En expert på ämnet, Mary Fron, säger: ”Å ena sidan har man få lagliga rättigheter om man inte har den juridiska vårdnaden. I de flesta fall kan de biologiska föräldrarna då komma och ta tillbaka barnet eller barnen när som helst. Å andra sidan är många far- och morföräldrar ovilliga att ansöka om vårdnaden, eftersom det innebär att de måste stå inför en domstol och säga att deras son eller dotter är olämplig som förälder.” — Tidskriften Good Housekeeping.

Utan den juridiska vårdnaden har far- och morföräldrar ofta problem med att skriva in sina barnbarn i skolan eller till och med att få medicinsk behandling för dem. Att få den juridiska vårdnaden kan emellertid vara en kostsam, tidskrävande och känslomässigt påfrestande procedur. Och även om de får vårdnaden, kan de ibland förvägras ekonomiskt stöd. Tidskriften Child Welfare rekommenderar därför far- och morföräldrar att ”rådfråga en jurist som är expert på familjerätt, vårdnadsmål och barnomsorgsfrågor”.

[Ruta på sidan 11]

Beräkna kostnaden

Att se ett barn ha det svårt — i synnerhet om det är av ens eget kött och blod — är hjärtslitande. Och Bibeln befaller ju också de kristna att sörja för ”sina egna”. (1 Timoteus 5:8) Men ändå är det ofta förståndigt av far- och morföräldrar att tänka sig noga för innan de tar på sig ett sådant ansvar. (Ordspråken 14:15; 21:5) Man måste beräkna kostnaden. — Jämför Lukas 14:28.

Begrunda noga under bön: Är du verkligen i den situationen — fysiskt, känslomässigt, andligt och ekonomiskt — att du kan tillgodose barnets behov? Hur ser din äktenskapspartner på saken? Finns det någon möjlighet att uppmuntra eller hjälpa föräldrarna så att de själva kan ta hand om sitt barn? En del försumliga föräldrar fortsätter tyvärr med sin omoraliska livsstil, även om man hjälper dem. En mormor säger med bitterhet i rösten: ”Jag tog hand om flera av hennes barn. Men hon fortsatte att missbruka droger och att få fler barn. Till slut kom jag till en punkt då jag måste säga nej.”

Om du, å andra sidan, inte tar hand om dina barnbarn, vad kommer då att hända med dem? Står du ut med att veta att andra måste ta hand om dem, kanske rena främlingar? Hur blir det med barnens andliga behov? Kommer andra att uppfostra dem i enlighet med Guds principer? Somliga kanske kommer fram till att de, trots alla problem, knappast har något annat val än att ta hand om dem.

Detta är mycket svåra frågor, och var och en måste själv fatta beslut i saken.