De ”nya” far- och morföräldrarna

”Välkommen till farmor och farfar — Vi skämmer bort barnen medan ni väntar.” Så står det på en skylt på dörren till Genes och Janes hem.

MEN när du kommer in träffar du inte två gamlingar i var sin gungstol, utan ett ungdomligt, energiskt par i 45-årsåldern. Men Gene och Jane har ingenting emot att betraktas som familjens ”åldermän”, utan har entusiastiskt anammat sin roll som farfar och farmor. ”Barnbarn är naturligtvis ett av livets små kännetecken på att man börjar bli äldre”, säger Gene, ”men det är också en sorts återbetalning, en belöning för att man har fostrat upp barn.”

”De gamlas krona är barnbarn”, sägs det i ett bibliskt ordspråk. (Ordspråken 17:6, 1982) Far- och morföräldrar har ofta ett mycket kärleksfullt och förtroligt förhållande till sina barnbarn. Och enligt tidskriften Generations är det i dag ”fler än någonsin ... som är far- och morföräldrar”. Vad beror det på? ”Ökad livslängd och nya familjestrukturer”, förklarar artikeln och tillägger: ”Förändrade dödlighets- och fruktsamhetsmönster har lett till att omkring tre fjärdedelar av alla vuxna kommer att leva så länge att de hinner bli far- och morföräldrar. ... De flesta medelålders personer blir far- och morföräldrar i 45-årsåldern.”

En ny generation far- och morföräldrar har följaktligen börjat framträda i vissa länder. Många finner emellertid att de blir mer och mer engagerade i vården av sina barnbarn. I Genes och Janes fall, till exempel, är deras son och före detta sonhustru skilda och har gemensam vårdnad om barnet. ”Vi försöker hjälpa till genom att ta hand om vår sonson när vår son arbetar”, förklarar Jane. Enligt en undersökning ägnar amerikanska far- och morföräldrar som passar sina barnbarn i genomsnitt 14 timmar i veckan åt detta. Denna arbetsinsats motsvarar ett värde av 29 miljarder dollar om året!

Vilka glädjeämnen får dagens far- och morföräldrar erfara? Vilka problem har de att brottas med? De följande artiklarna tar upp dessa frågor.

Far- och morföräldrar — deras problem och glädjeämnen

”Det är underbart att vara farfar! Man kan glädja sig åt sina barnbarn utan att känna sig ansvarig för dem. Man vet att man kan påverka deras liv men att man inte behöver fatta de avgörande besluten. Det gör deras föräldrar.” — Gene.

VAD får en farfar att uttrycka sig så entusiastiskt? Forskare framhåller att de normala krav som föräldrar naturligt nog ställer på sina barn kan åstadkomma en hel del spänningar. Men eftersom far- och morföräldrar vanligtvis inte behöver ställa sådana krav, kan de ha ett mycket mer avspänt förhållande till sina barnbarn. De har, som dr Arthur Kornhaber uttrycker det, rätt att älska barnen ”bara därför att de är deras barnbarn”. En kvinna som heter Esther säger: ”När mina egna barn växte upp, reagerade jag så känslomässigt på allt de gjorde. Som farmor känner jag mig fri att bara älska mina barnbarn och glädja mig åt dem.”

En annan faktor är den större vishet och kunnighet som kommer med åren. (Job 12:12) Far- och morföräldrar är inte längre unga och gröna, utan har många års erfarenhet av föräldraskap bakom sig. De har lärt sig av sina misstag och har kanske bättre hand med barn nu än de hade när de var yngre.

Doktor Kornhaber förklarar: ”Ett sunt och kärleksfullt förhållande mellan far- och morföräldrar och barnbarn är nödvändigt för alla tre generationernas känslomässiga välbefinnande och lycka. Ett sådant förhållande är en medfödd rättighet för barn, ... ett arv från den äldre generationen som är till nytta för alla i familjen.” Tidskriften Family Relations uttrycker det i liknande ordalag: ”Far- och morföräldrar som engagerar sig och axlar sin roll får erfara ökad glädje och tillfredsställelse.”

Far- och morföräldrarnas roll

Det finns många viktiga funktioner som far- och morföräldrar kan fylla. ”De kan vara ett stöd för sina vuxna barn”, säger Gene. ”Jag tror att de genom att vara det kan underlätta många av de svåra situationer som unga föräldrar konfronteras med.” Far- och morföräldrar kan också vara ett stort stöd för barnbarnen. Det är ofta de äldre som vidarebefordrar de berättelser som ger ett barn en viss släktkänsla. I många fall spelar far- och morföräldrar en viktig roll när det gäller att vidarebefordra familjens religiösa arv.

I många familjer tjänar de som barnens rådgivare och förtrogna. ”Det kan finnas saker som barnen vill anförtro dig men som de inte vill tala med sina föräldrar om”, säger Jane, som citerades i den första artikeln. Föräldrar välkomnar i regel sådan hjälp. En undersökning visade att ”över 80 procent av tonåringarna betraktade sina far- och morföräldrar som sina förtrogna. ... Många vuxna barnbarn fortsätter att ha regelbunden kontakt med de far- och morföräldrar som står dem närmast.”

En kärleksfull far- eller morförälder kan vara till särskilt stort stöd för ett barn som försummas av sina föräldrar. ”Min mormor var den viktigaste personen i mitt liv när jag var barn”, skriver Selma Wassermann. ”Det var min mormor som ställde upp och fyllde min värld med omvårdnad. Hon hade en famn som var större än Miami Beach, och när jag befann mig där, visste jag att jag var trygg. ... Det var av min mormor som jag lärde mig det viktigaste om mig själv — att jag var älskad och följaktligen värd att älska.” — The Long Distance Grandmother.

Familjekonflikter

Förhållandet generationerna emellan är emellertid inte alltid bekymmerfritt. En förälder minns till exempel att hon hade en hätsk dispyt med sin mor om det bästa sättet att få barnet att rapa. ”Det skapade en klyfta mellan oss vid en tidpunkt då jag var mycket sårbar.” Det är förståeligt att unga föräldrar vill att deras föräldrar skall gilla deras sätt att sköta barnen. Förslag från välmenande föräldrar kan därför uppfattas som förödande kritik.

I sin bok Between Parents and Grandparents berättar dr Kornhaber om två föräldrar med ett annat vanligt problem. Den ena av dem säger: ”Mina föräldrar invaderar huset varje dag, och de blir upprörda om jag inte är hemma när de kommer. ... De tänker inte ett dugg på mig — på mina känslor och mitt privatliv.” En annan beklagar sig och säger: ”Mina föräldrar vill äga vår lilla flicka. De vill vara tillsammans med Susie dygnet runt. ... Vi funderar på att flytta.”

Ibland anklagas far- och morföräldrar också för att skämma bort barnbarnen genom att överösa dem med presenter. Att vara generös är visserligen helt naturligt för far- och morföräldrar, men ibland tycks omtanken gå till överdrift. I vissa fall kan emellertid föräldrarnas klagomål bottna i svartsjuka. (Ordspråken 14:30) ”Mina föräldrar var hårda och stränga mot mig”, förklarar Mildred. ”Mot mina barn, däremot, är de givmilda och ... [efterlåtna]. Jag blir svartsjuk, för de har inte alls ändrat sitt sätt mot mig.” Vad motivet än är, kan det ställa till problem, om en far- eller morförälder inte respekterar föräldrarnas önskemål när det gäller presenter.

Far- och morföräldrar bör följaktligen vara balanserade i sitt sätt att visa generositet mot barnbarnen. Bibeln visar att överdrifter inte är bra ens när det är fråga om goda ting. (Ordspråken 25:27) Om du inte är säker på vilket slags presenter som skulle uppskattas, gör du klokt i att rådgöra med föräldrarna. På så sätt kommer du att kunna ”ge goda gåvor” till dina barnbarn. — Lukas 11:13.

Kärlek och respekt — nyckeln till framgång!

Tråkigt nog klagar en del far- och morföräldrar över att de unga tycks ta deras arbete som barnvakter och barnskötare för givet. Andra tycker att de inte får umgås tillräckligt mycket med sina barnbarn. Somliga säger att deras vuxna barn undviker dem utan att ens förklara varför. Sådana sorgliga problem kan emellertid ofta undvikas, om familjemedlemmarna visar varandra kärlek och respekt. Som det sägs i Bibeln: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, ... söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. ... Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.” — 1 Korinthierna 13:4, 5, 7.

Om du är en ung förälder och farmor eller mormor ger dig ett välmenande, men kanske irriterande, råd eller förslag, har du då verkligen anledning att bli ”uppretad”? Bibeln visar ju faktiskt att det är äldre kristna kvinnors uppgift att undervisa ”de unga kvinnorna ... så att de älskar sina män, älskar sina barn, är sunda i sinnet, kyska, husliga”. (Titus 2:3–5) Och är det inte så att du och hon egentligen vill samma sak — dina barns bästa? Eftersom kärleken inte ”söker ... sina egna intressen”, kanske det bästa är att du försöker koncentrera dig på barnets behov och inte på dina egna känslor. På så sätt kanske du kan bidra till att ni inte ”tvingar varandra till en kraftmätning” om minsta småsak. — Galaterna 5:26, fotnot i NW, studieutgåvan.

Du kanske är rädd för att barnen blir bortskämda, om de får för mycket presenter. Men far- och morföräldrar har vanligtvis inte några dåliga motiv till sin generositet. De flesta barnpsykologer är överens om att ditt sätt att fostra och tillrättavisa barnen betyder mycket mer än en far- eller morförälders sporadiska ingripanden. En psykolog ger rådet: ”Att man bevarar sitt sinne för humor är till stor hjälp.”

Om du har välgrundade skäl att oroa dig över något som dina föräldrar eller svärföräldrar gör, bör du ändå inte hindra dem från att ha kontakt med barnen. ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal”, sägs det i Bibeln. (Ordspråken 15:22) Ha därför ett allvarligt samtal ”i dess rätta tid” och tala om hur du känner det. (Ordspråken 15:23) Ofta kan problemen lösas på så sätt.

Är du en far- eller morförälder? Då är det viktigt att du respekterar barnens föräldrar. Du skulle naturligtvis känna dig förpliktad att ingripa, om du märkte att dina barnbarn var i fara. Men även om det är naturligt för dig att älska dina barnbarn, är det föräldrarna — inte far- och morföräldrarna — som har ansvaret för barnens fostran. (Efesierna 6:4) Bibeln befaller dina barnbarn att respektera och lyda sina föräldrar. (Efesierna 6:1, 2; Hebréerna 12:9) Försök därför undvika att överösa föräldrarna med råd som de inte har bett om eller att undergräva deras auktoritet. — Jämför 1 Thessalonikerna 4:11.

Det är sant att det inte alltid är så lätt att hålla tyst — och ibland kanske också hålla andan — och låta dina barn fullgöra sitt ansvar som föräldrar. Men, som Gene uttrycker det, ”om de inte uttryckligen ber en om råd, måste man låta dem göra det som de tycker är bäst för barnen”. Jane säger: ”Jag är noga med att inte säga: ’Så här skall du göra!’ Det finns många olika sätt att utföra saker och ting på, och om man är påstridig, kan det ställa till problem.”

Vad far- och morföräldrar kan ge barnen

Bibeln beskriver barnbarn som en välsignelse från Gud. (Psalm 128:3–6) Genom att du intresserar dig för dina barnbarn kan du utöva stort inflytande på deras liv och hjälpa dem att uppodla gudaktiga värderingar. (Jämför 5 Moseboken 32:7.) På Bibelns tid spelade en kvinna vid namn Lois en viktig roll i fråga om att hjälpa sin dotterson, Timoteus, att växa upp till en verklig gudsmänniska. (2 Timoteus 1:5) På liknande sätt kan du få erfara glädje när dina barnbarn låter sig påverkas av gudaktig fostran och undervisning.

Du kan också ge dina barnbarn kärlek och tillgivenhet. Du kanske inte har så lätt att visa dina känslor, men gudaktig kärlek kan också ta sig uttryck i ett uppriktigt, osjälviskt intresse för barnbarnen. Författaren Selma Wassermann uttrycker det så här: ”Att man visar intresse för det som barnen berättar ... visar verkligen att man bryr sig om dem. Att man är en god lyssnare, inte avbryter, inte är kritisk — allt detta vittnar om respekt, kärlek och uppskattning.” För ett barn kan sådan kärleksfull uppmärksamhet vara en av de finaste gåvor en far- eller morförälder kan ge.

Hittills har vårt dryftande främst gällt den äldre generationens traditionella roll. Många av dagens far- och morföräldrar har emellertid en mycket tyngre ansvarsbörda.

[Infälld text på sidan 6]

”Det var av min mormor som jag lärde mig det viktigaste om mig själv — att jag var älskad och följaktligen värd att älska”

[Ruta på sidan 6]

Tips för far- och morföräldrar som bor långt från barnbarnen

• Be föräldrarna skicka videofilmer eller bilder av barnen.

• Skicka ”kassettbrev” till barnbarnen. När det gäller mindre barn, kan du till exempel läsa in bibliska berättelser eller sjunga vaggsånger.

• Skriv vykort och brev. Försök om möjligt att få i gång en regelbunden brevväxling.

• Håll kontakt med barnbarnen per telefon, om det inte är för dyrt. När du talar med små barn, kan du börja samtalet med att ställa enkla frågor, till exempel: ”Vad åt du till frukost?”

• Gör regelbundet korta besök, om så är möjligt.

• Ordna tillsammans med föräldrarna så att barnbarnen kan komma och besöka dig. Planera in aktiviteter som barnen tycker om, till exempel att besöka djurparker, museer och parker.

När far- och morföräldrar blir föräldrar

”Jag hade just kommit hem från ett möte i Rikets sal, när det hördes en ljudlig knackning på dörren. Utanför stod två poliser med två smutsiga barn med tovigt hår, som såg ut som om de inte hade tvättat sig på flera månader. Man kunde nästan inte se att de var barn! Det var mina barnbarn, och deras mamma — som var narkoman — hade lämnat dem vind för våg. Jag var änka och hade redan sex egna barn. Men jag kunde helt enkelt inte säga nej.” — Sally.a

”Min dotter frågade om jag kunde ta hand om hennes barn tills hon hade ordnat upp sitt liv. Jag visste inte att hon knarkade. Det slutade med att jag fick uppfostra hennes två barn. Flera år senare fick min dotter ett barn till. Jag ville inte ta hand om flickan, men min dotterson bad mig bevekande: ’Snälla mormor, kan vi inte försöka få plats med en till?’” — Willie Mae.

ATT ha barnbarn sades förr vara ”ett nöje utan förpliktelser”. Men så är det inte längre. Enbart i USA finns det, enligt vissa beräkningar, över tre miljoner barn som bor tillsammans med sina far- eller morföräldrar. Och antalet ökar snabbt.

Vad ligger bakom denna oroväckande trend? När föräldrarna skils, händer det ibland att far- eller morföräldrarna får ta hand om barnen. En annan kategori är barn som försummas eller misshandlas av föräldrarna. Med tanke på den handlingsförlamande verkan som missbruksproblem har på föräldrarna sägs det i tidskriften Child Welfare att ”crack ... skapar en förlorad generation”. Det finns också miljontals barn som blir föräldralösa på grund av att föräldrarna överger dem, dör eller får psykiska problem. Barn till mödrar som dör i aids kan också bli omhändertagna av sina far- eller morföräldrar.

Att tvingas ta på sig ansvaret att fostra upp barn när man är i medelåldern eller i ”de olyckliga dagarna” av sin ålders höst kan kännas överväldigande. (Predikaren 12:1–7) Många äldre har helt enkelt inte de krafter som behövs för att ständigt kunna hålla ett öga på mindre barn. En del far- och morföräldrar har också ansvaret att ta hand om sina egna gamla föräldrar. Andra är änkor eller frånskilda och måste klara sig utan en makes stöd. Många saknar också ekonomiska resurser att ta på sig en sådan ansvarsbörda. En undersökning visade att 40 procent av alla far- och morföräldrar som hade vårdnaden om sina barnbarn levde nära existensminimum. ”Barnen blev sjuka”, erinrar sig Sally, ”och jag blev tvungen att lägga ut en massa pengar på medicin. Jag fick knappast någon hjälp från samhället.” En äldre kvinna säger: ”Jag var tvungen att använda min pension till att ta hand om barnbarnen.”

En situation som skapar stress

Med tanke på det som nämnts här ovan är det inte förvånande att det sägs i en forskningsrapport: ”Att ta vård om barnbarn är förenat med avsevärd stress, och 86 procent av de 60 far- och morföräldrar som undersökningen omfattade uppgav att de kände sig ’deprimerade eller oroliga större delen av tiden’.” Många säger sig också ha problem med hälsan. ”Det påverkade mig fysiskt, mentalt och andligt”, säger Elizabeth, en kvinna som tog hand om sin tonåriga sondotter. Willie Mae har hjärtbesvär och högt blodtryck. ”Min doktor tror att det hänger ihop med den stress som det innebär att ta hand om barnen”, säger hon.

Många är helt oförberedda på de förändringar i fråga om livsstilen som det för med sig att ta hand om barnbarnen. ”Det finns tillfällen då jag inte kan göra det jag skulle vilja”, säger en farfar. ”Jag skulle få dåligt samvete, om jag lät någon annan passa dem, så i stället för att gå någonstans eller göra något låter jag bli.” En mormor förklarar att den tid som hon har för sig själv är ”obefintlig”. Social isolering och ensamhetskänslor är vanligt förekommande. En kvinna säger: ”I vår åldersgrupp har de flesta av våra bekanta inte [hemmavarande] barn, och det gör att vi ofta måste tacka nej till bjudningar, eftersom barnen inte är medbjudna.”

Ett annat stort problem är de känslomässiga påfrestningarna. En artikel i U.S.News & World Report förklarar: ”Många [far- och morföräldrar] plågas av skuldkänslor och skam för att deras egna barn har misslyckats som föräldrar — och många förebrår sig själva och undrar vad de har gjort för fel som föräldrar. För att kunna ge sina barnbarn ett tryggt och varmt hem måste somliga av dem avskära sig känslomässigt från sina egna våldsamma eller drogberoende barn.”

En rapport förklarar: ”Mer än en fjärdedel ... uppgav att deras eget äktenskap hade blivit lidande till följd av vårdnaden.” I synnerhet män känner sig ofta försummade, eftersom hustrun i regel får axla det största ansvaret för barnens skötsel. En del män tycker att de helt enkelt inte klarar av den pressande situationen. En kvinna säger om sin man: ”Han lämnade oss. ... Jag tror att han kände sig inträngd i ett hörn.”

Aggressiva barn

U.S.News & World Report skriver: ”Problemen försvåras ytterligare av att en del av de barn som de [far- och morföräldrarna] får ta hand om hör till de mest hjälpkrävande, känslomässigt störda och aggressiva i landet.”

Ett exempel är Elizabeths sondotter. Hennes far övergav henne bokstavligt talat i det gathörn där Elizabeth arbetade som trafikvakt för att hjälpa skolbarn över gatan. ”Hon är ett aggressivt barn”, säger Elizabeth. ”Hon är skadad.” Sallys barnbarn har liknande känslomässiga sår. ”Min dotterson är bitter. Han känner det som om ingen vill ha honom.” Att ha en kärleksfull far och mor är ett barns naturliga rättighet. Föreställ dig hur det måste kännas för ett barn att bli övergivet, försummat eller bortstött av dem! Att man förstår dessa känslor gör det mycket lättare att ha tålamod med barn som har beteenderubbningar. Som det sägs i Ordspråken 19:11: ”En människas insikt bromsar sannerligen hennes vrede.”

Ett övergivet barn kan till exempel motsätta sig dina försök att ta hand om det. Att du förstår barnets rädsla och oro kan hjälpa dig att reagera medlidsamt. Att du bekräftar barnets känslor och försäkrar det att du skall göra allt du kan för att det skall få det bra kan göra mycket för att dämpa oron.

Hur man kan klara av problemen

”Jag har känt mig väldigt sårad och tyckt synd om mig själv. Det är inte rättvist att det här skall hända oss”, sade en kvinna som tagit hand om sitt barnbarn. Om du befinner dig i samma situation, kanske du brottas med liknande känslor. Men det är långt ifrån hopplöst. Visserligen kanske du inte har så mycket krafter som när du var yngre, men din ålder är en tillgång när det gäller vishet, tålamod och erfarenhet. Det är därför inte förvånande att en undersökning visade att ”barn som uppfostrats uteslutande av sina far- eller morföräldrar klarade sig mycket bra i jämförelse med barn i familjer med bara en biologisk förälder”.

Bibeln uppmanar oss att kasta alla våra bekymmer på Jehova, eftersom han bryr sig om oss. (1 Petrus 5:7) Vänd dig därför alltid till honom och be om kraft och vägledning, precis som psalmisten. (Jämför Psalm 71:18.) Ägna uppmärksamhet åt dina egna andliga behov. (Matteus 5:3) ”Att jag var med vid kristna möten och predikade för andra hjälpte mig att härda ut”, säger en kristen kvinna. Försök om möjligt att undervisa dina barnbarn om Guds vägar. (5 Moseboken 4:9) Gud kommer med all säkerhet att välsigna dina ansträngningar att fostra barnen ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. — Efesierna 6:4.b

Dra dig inte för att söka hjälp. Ofta kan vänner vara ett stort stöd, i synnerhet inom den kristna församlingen. Sally förklarar: ”Bröderna och systrarna i församlingen har verkligen stöttat mig. När jag har varit nere, har de hjälpt mig att komma på fötter. En del har till och med hjälpt mig ekonomiskt.”

Förbise inte heller den hjälp som myndigheterna kan ge. (Romarna 13:6) Enligt tidskriften Child Welfare vet de flesta far- och morföräldrar inte ”vilka möjligheter som finns eller vart de skall vända sig för att få hjälp”. Socialbyrån kan säkert hjälpa dig härvidlag.

Att far- och morföräldrar tar hand om sina barnbarn är i många fall en följd av dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1–5) Lyckligtvis är dessa svåra tider ett tecken på att Gud snart kommer att ingripa och skapa ”en ny jord”, där de tragiska situationer som så många familjer i våra dagar befinner sig i kommer att tillhöra det förgångna. (2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Till dess måste far- och morföräldrar som har vårdnaden om sina barnbarn försöka göra det bästa av situationen. Många har lyckats mycket bra med sin fostran! Tänk alltid på att du inte bara får uppleva besvikelser, utan också många glädjeämnen. Du kanske till och med får glädjen att se dina barnbarn växa upp till rättskaffens människor som älskar Gud! Skulle det inte vara värt alla ansträngningar?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 10]

Juridiska frågor

Om man skall försöka få den juridiska vårdnaden om barnbarnen eller inte är en känslig och komplicerad fråga. En expert på ämnet, Mary Fron, säger: ”Å ena sidan har man få lagliga rättigheter om man inte har den juridiska vårdnaden. I de flesta fall kan de biologiska föräldrarna då komma och ta tillbaka barnet eller barnen när som helst. Å andra sidan är många far- och morföräldrar ovilliga att ansöka om vårdnaden, eftersom det innebär att de måste stå inför en domstol och säga att deras son eller dotter är olämplig som förälder.” — Tidskriften Good Housekeeping.

Utan den juridiska vårdnaden har far- och morföräldrar ofta problem med att skriva in sina barnbarn i skolan eller till och med att få medicinsk behandling för dem. Att få den juridiska vårdnaden kan emellertid vara en kostsam, tidskrävande och känslomässigt påfrestande procedur. Och även om de får vårdnaden, kan de ibland förvägras ekonomiskt stöd. Tidskriften Child Welfare rekommenderar därför far- och morföräldrar att ”rådfråga en jurist som är expert på familjerätt, vårdnadsmål och barnomsorgsfrågor”.

[Ruta på sidan 11]

Beräkna kostnaden

Att se ett barn ha det svårt — i synnerhet om det är av ens eget kött och blod — är hjärtslitande. Och Bibeln befaller ju också de kristna att sörja för ”sina egna”. (1 Timoteus 5:8) Men ändå är det ofta förståndigt av far- och morföräldrar att tänka sig noga för innan de tar på sig ett sådant ansvar. (Ordspråken 14:15; 21:5) Man måste beräkna kostnaden. — Jämför Lukas 14:28.

Begrunda noga under bön: Är du verkligen i den situationen — fysiskt, känslomässigt, andligt och ekonomiskt — att du kan tillgodose barnets behov? Hur ser din äktenskapspartner på saken? Finns det någon möjlighet att uppmuntra eller hjälpa föräldrarna så att de själva kan ta hand om sitt barn? En del försumliga föräldrar fortsätter tyvärr med sin omoraliska livsstil, även om man hjälper dem. En mormor säger med bitterhet i rösten: ”Jag tog hand om flera av hennes barn. Men hon fortsatte att missbruka droger och att få fler barn. Till slut kom jag till en punkt då jag måste säga nej.”

Om du, å andra sidan, inte tar hand om dina barnbarn, vad kommer då att hända med dem? Står du ut med att veta att andra måste ta hand om dem, kanske rena främlingar? Hur blir det med barnens andliga behov? Kommer andra att uppfostra dem i enlighet med Guds principer? Somliga kanske kommer fram till att de, trots alla problem, knappast har något annat val än att ta hand om dem.

Detta är mycket svåra frågor, och var och en måste själv fatta beslut i saken.