Varför vara tacksam?

TITTA på denna tidskrifts omslagsbild. Säkert påminner den oss om allt det vackra som finns och som utgör en motvikt till allt det fula och allt det elände som vi ser omkring oss.

Uppskattar du det som är vackert? Tänk på en regnbåges klara och milda färger efter mörkret under ett oväder. Föreställ dig ett forsande vattenfall. Eller försök att för din inre syn se djur som tumlar om med sina ungar. Eller föreställ dig en vacker blomsterträdgård eller en riklig veteskörd. Ja, detta är sådant som många människor är vana att se. Men vilken verkan har dessa ting på dig?

Tas lätt för givna

Vanligtvis är det så att ju oftare man upplever något, desto vanligare blir det — och lättare att ta det för givet. Denna benägenhet kan tyckas ännu mer uttalad nu på 1900-talet med dess snabba tempo. Men att inte ta sig tid till att begrunda eller uppskatta allt det man har att vara tacksam för har alltid varit en av den ofullkomliga människans brister.

Under inspiration uttryckte däremot psalmisten David ofta sin tacksamhet i sång. Följande ord riktade till Gud i en av Davids melodier är ett utmärkt exempel på tacksamhet:

”När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,

månen och stjärnorna, som du har berett,

vad är en dödlig människa, att du kommer ihåg henne,

och en jordemänniskas son, att du tar dig an honom?

Du låter honom råda över dina händers verk;

allt har du lagt under hans fötter:

Småkreatur och oxar, allesamman,

och även det öppna fältets djur,

himlens fåglar och havets fiskar,

allt som genomvandrar havens vägar.

Tacksamhet kan dämpa förstämning

Psalmistens tacksamhet för det som var vackert bidrog till att uppväga all den förstämdhet som otrevliga anblickar eller svåra situationer kan ha åstadkommit. Du kan göra samma erfarenhet. Hur då? Genom att vinnlägga dig om att mera helt och fullt uppskatta allt det angenäma som omger oss. På så sätt kan du öka din egen och din omgivnings lycka.

Så varför inte låta allt det vackra och förunderliga som vi dagligen ser framkalla innerlig tacksamhet mot vår Skapare som gör så mycket gott? Begrunda nu ytterligare några anledningar till tacksamhet.

Fler anledningar till tacksamhet

MÄNNISKORNA i det forntida Israel hade större anledning än andra till att uttrycka tacksamhet mot Skaparen. Varför kan vi säga så?

Ja, likt alla andra människor hade israeliterna anledning att vara tacksamma för allt det vackra och underbara som Gud har skapat. Men de hade ytterligare anledning till tacksamhet på grund av att den Allsmäktige hade utvalt dem till att vara hans särskilda folk och för att han tog särskild vård om dem. (Amos 3:1, 2) Begrunda några av de ting som gav dem särskild anledning till tacksamhet.

Två gånger räddade från döden

Hur tacksamma måste inte alla israelitiska föräldrar ha varit natten den 14 nisan år 1513 f.v.t.! Den ödesdigra natten dödade Guds ängel ”varje förstfödd i Egyptens land, från människa till fyrfotadjur”. Men han gick förbi alla de israelitiska hus där blodet av påskdjur hade strukits på dörrposterna och det övre dörrträet. Stillheten bröts, när ”det började stiga upp ett stort skri bland egyptierna, för det fanns inte ett hus där det inte var någon som var död”. Men alla israelitiska hushåll hade fortfarande sina dyrbara förstfödda i behåll — friska och vid liv. — 2 Moseboken 12:12, 21—24, 30, NW.

Inte lång tid därefter måste tacksamhet ha vällt upp i israeliternas hjärtan, då de fick bevittna hur Jehova ingrep genom ett underverk, när de tycktes vara fångade i en fälla vid Röda havets strand och hade Egyptens Faraos här tätt i hälarna. Först fick israeliterna se hur molnpelaren som ledde dem flyttade sig bakom dem och effektivt fick förföljarna att sakta farten. Därefter fick de se hur Mose räckte ut sin hand över havet, och med förundran fick de bevittna hur Gud lät en kraftig östanvind blåsa hela natten och klyva vattenmassorna och förvandla havsbäckenet till torr mark. Israeliterna behövde inte många uppmaningar för att skynda igenom den flyktkorridor, som Gud hade öppnat för dem.

Men nu kom en ny orsak till oro! Egyptierna strömmade ner på havsbottnen, övertygade om att de skulle kunna hinna upp israeliterna. Men se! När alla egyptierna var nere i passagen med dess vattenmurar, började hjulen lossna från deras vagnar, och snart var det tumult. När alla israeliterna så var i trygghet på andra stranden, sade Jehova återigen till Mose att räcka ut sin hand, ”och havet började vända tillbaka till sitt normala stånd när morgonen närmade sig”. Resultatet? Inte en enda av den stolte Faraos högt skattade militärstyrka undgick att drunkna, och det gjorde inte heller den stolte härskaren själv. (2 Moseboken 14:19—28; Psalm 136:15; NW) Kan du föreställa dig hur tacksamma de befriade israeliterna måste ha känt sig mot Jehova?

Guds imponerande stridsmetoder

Israeliterna var tacksamma för sin befrielse ut ur Egypten och för sin oförglömliga färd genom Röda havet, men de skulle få möta många svåra erfarenheter innan de nådde det utlovade landet. Men varje erfarenhet under deras 40-åriga vandring i vildmarken borde ha varit ytterligare en anledning till speciell tacksamhet mot Jehova.

Slutligen gick israeliterna över Jordanfloden, och de var i det land som Gud hade gett dem. De fick snart bevittna ett exempel på de imponerande stridsmetoder som Jehova använde för deras skull. Hur då? Jo, genom den häpnadsväckande erövringen och förstöringen av den första kananeiska stad som de stötte på, nämligen Jeriko! (Josua, kapitel 6) Hur ovanlig var inte den av Gud befallda strategin att marschera runt Jeriko och bära på förbundsarken! Under sex dagar i följd marscherade de runt muren en gång om dagen. På den sjunde dagen marscherade de sju gånger runt muren. När prästerna blåste i sina horn, klöv israeliterna luften med ”ett stort krigsrop”, och muren ”började falla samman”! (Vers 20, NW) Endast Rahabs hus och den del av muren som var nedanför det förblev stående. Denna till synes ointagliga stads mur hade fallit utan att Josua och hans här hade behövt skjuta en enda pil! Den erfarenheten vid Jeriko var verkligen ytterligare en speciell anledning till tacksamhet mot Gud.

Vid ett annat tillfälle var det ännu en enastående uppvisning av Jehovas imponerande stridsmetoder. När folket från Gibeon slöt fred med israeliterna, förklarade fem amoreiska kungar krig mot gibeoniterna. Josua kom till deras hjälp, och under den därpå följande striden visade sig Jehovas underbara hand gång på gång. Gud åstadkom förvirring bland amoréerna, och ”medan de var på flykt undan Israel och befann sig på sluttningen ned ifrån Bet-Horon, slungade Jehova stora stenar från himmelen över dem så långt som till Aseka, så att de dog”. Det var fler som dödades av hagelstenar än som israeliterna dödade med svärd. — Josua 10:1—11.

”Inför Israels ögon” talade därefter Josua till Jehova och sade: ”Sol, stå orörlig över Gibeon, och måne, över Ajalons lågslätt.” Och resultatet? ”Följaktligen”, heter det i berättelsen, ”förblev solen orörlig, och månen stod stilla, till dess nationen kunde ta hämnd på sina fiender.” — Josua 10:12, 13, NW.

Vilka häpnadsväckande händelser! Och hur gav de inte Jehovas folk en speciell anledning att återigen visa sin tacksamhet!

Tacksamheten kortlivad

Efter varje manifestation av Jehovas ingripande var israeliterna fyllda av tacksamhet. Antagligen sade varje israelit i sitt hjärta att han aldrig skulle glömma det som han just hade sett. Men ändå var sådan tacksamhet otroligt kortlivad. Om och om igen visade israeliterna en otacksam inställning. Därför gav Gud ”dem gång på gång i nationernas händer, så att de som hatade dem kunde härska över dem”. — Psalm 106:41, NW.

Men när israeliterna kom i svår knipa, ångrade sin felaktiga och otacksamma kurs och ropade till Jehova om hjälp, visade han sin storsinta och förlåtande anda. ”Och han brukade se deras trångmål, när han hörde deras enträgna rop. Och han brukade för deras skull tänka på sitt förbund, och han brukade känna ånger enligt sin stora kärleksfulla omtankes överflöd.” (Psalm 106:44, 45, NW) Gång på gång befriade deras förlåtande Gud dem från deras förtryckare och tog dem tillbaka in i sin ynnest.

Men israeliterna visade sig vara oförbätterliga, trots Guds långmodighet och att han gång på gång sände sina profeter för att rätta till deras tänkesätt. Till slut uttömdes Jehovas tålamod, och han lät Juda nation erövras av babylonierna år 607 f.v.t. De som inte blev dödade av kung Nebukadnessars styrkor fördes i fångenskap till Babylon.

Vilket katastrofalt slut på grund av återkommande otacksamhet och illojalitet mot Gud! Och detta inträffade trots all den anledning till tacksamhet som fanns.

Hur kan de kristna i våra dagar undvika att begå samma misstag — att underlåta att visa tacksamhet för allt det som Jehova Gud har gjort för dem utöver det som han gör för mänskligheten i allmänhet? Detta skall vi behandla i följande artikel.

”Visa er tacksamma”

”Låt den Smordes frid råda i era hjärtan. ... Och visa er tacksamma.” — KOLOSSERNA 3:15.

1. Vad måste de kristna vara på sin vakt emot i denna otacksamma värld?

UNDER denna oroliga tid, det tjugonde århundradet, har många människor nått det stadium då de har glömt hur man visar tacksamhet. För varje år som går hörs det uppskattande ordet ”tack” allt mera sällan. Otacksamhet har blivit en del av den ”luft”, den själviska anda, som behärskar denna världens människor. (Efesierna 2:1, 2) Även om de kristna inte är ”någon del av världen”, måste de leva i den så länge som den nuvarande tingens ordning existerar. (Johannes 17:11, 16) De måste därför akta sig så att inte denna otacksamma anda smittar av sig på dem och får deras tacksamhet att minska.

2. a) Bland annat hur kan Jehovas tjänare uttrycka sin tacksamhet mot honom? b) Vad krävs det mer än att bara uttrycka sin tacksamhet i ord?

² I samtal med medtroende kan man ofta uttrycka sin uppskattning av Guds godhet. I sina egna böner tackar antagligen de flesta överlämnade kristna flera gånger om dagen sin himmelske Fader, Jehova, för hans godhet. Tacksamhet uttrycks också i böner i församlingen och medan man sjunger Rikets sånger vid kristna möten. Det är naturligtvis inte så svårt att uttrycka tacksamhet i ord. Men aposteln Paulus uppmuntrade sina bröder i Kolosse att inte bara säga att de var tacksamma, utan att också visa tacksamhet i sitt dagliga liv. Han skrev: ”Låt den Smordes frid råda i era hjärtan, eftersom ni ju blev kallade till den i en enda kropp. Och visa er tacksamma.” — Kolosserna 3:15.

Stor orsak till tacksamhet

3. Varför bör vi alla vara tacksamma mot Gud?

³ Alla som lever har stor orsak till tacksamhet. Den främsta anledningen är åtnjutandet av själva livet, för allt vi har eller kan planera för blir plötsligt värdelöst, om vi förlorar vårt liv. Psalmisten David uppmanade alla människor att komma ihåg att ”hos dig [Jehova Gud] är livets källa”. (Psalm 36:10) Och aposteln Paulus påminde de atenska männen om samma eviga sanning, när han talade på Areopagen. (Apostlagärningarna 17:28) Ja, bara detta att få vara vid liv är en stor orsak till tacksamhet. Och vår uppskattning fördjupas, när vi tänker på de förmågor Gud har gett oss — smak-, känsel-, lukt-, syn- och hörselsinnena — så att vi kan njuta av livet och allt det vackra i skapelsen omkring oss.

4. Vad kommer att skydda oss mot att betrakta livets välsignelser som självklara?

⁴ Men många betraktar dessa goda ting som självklara. Det är först när de har förlorat en förmåga, till exempel förmågan att se eller höra, som många människor inser vilka välsignelser de underlät att uppskatta, när de hade god hälsa. Överlämnade kristna måste hela tiden vara på sin vakt mot att glida in i en liknande brist på uppskattning. De måste arbeta hårt för att bevara samma tacksamma inställning som psalmisten gav uttryck åt, när han skrev: ”Många ting har du själv gjort, o Jehova, min Gud, ja dina underbara gärningar och dina tankar gentemot oss; det finns ingen som kan jämföras med dig. Ville jag berätta och tala om dem, har de blivit fler än jag kan räkna upp.” — Psalm 40:6, NW.

5. Vilken skamlig kurs följde israeliterna, trots alla sina extra välsignelser från Jehova?

⁵ Psalm 106 ger en poetisk sammanfattning av de mäktiga gärningar Jehova utförde för sitt folk Israel. Förutom att Gud visade dem den godhet och gav dem de välsignelser i livet som han ger mänskligheten i allmänhet, så handlade han med dem på ett speciellt sätt. Men psalmisten påpekar att israeliterna trots dessa förmåner inte fortsatte att visa uppskattning av sina unika välsignelser. I vers 13 heter det: ”Snabbt glömde de hans gärningar; de väntade inte på hans råd.” (NW) Nej, det var inte så att deras tacksamhet minskade successivt allteftersom tiden gick, så att de årtionden senare inte längre kom ihåg vad Gud hade gjort för dem, utan de glömde snabbt — bara några veckor efter det att Jehova hade utfört sina enastående underverk för dem vid Röda havet. (2 Moseboken 16:1—3) Framtida händelser visade att otacksamhet tyvärr kom att bli ett regelbundet mönster i deras liv.

Hur man visar tacksamhet

6. Varför innebar kravet att ge tionde inte något umbärande?

⁶ Jehova förklarade i detalj tre speciella sätt varpå israeliterna skulle visa sann uppskattning av hans godhet. Ett var att iaktta kravet att ge Jehova tionde, det vill säga en tiondel av all avkastning och boskap. (3 Moseboken 27:30—32) Detta skulle inte innebära något umbärande, eftersom Gud var ansvarig för solen, den bördiga jorden, regnet och det underverk som gör att det växer. Att ge tionde till prästerna vid Jehovas helgedom skulle således i praktiken vara ett uttryck för tacksamhet mot Jehova själv.

7. a) Vad var den största skillnaden mellan att ge tionde och att ge bidrag åt Jehova? b) Vad lät detta israeliterna avslöja om sig själva?

⁷ Ett annat krav var att den enskilde israeliten skulle ge Gud offergåvor eller bidrag, vilkas storlek avgjordes av hans egen hjärteinställning. Även om ingen bestämd mängd var angiven, så skulle bidragen bestå av förstlingen — det första av säden, vinet och ullen från deras hjordar. (4 Moseboken 15:17—21; 5 Moseboken 18:4) Jehova föreskrev också att hans folk inte skulle ”ge tveksamt” och att de skulle ge ”det bästa av de första mogna frukterna”. (2 Moseboken 22:29; 23:19; NW) Detta gav israeliterna tillfälle att visa sin tacksamhet mot Jehova på ett påtagligt sätt. De kunde visa djupet av sin tacksamhet genom storleken av sina bidrag. Skulle de ge bara en enda druvklase? Eller skulle ett frikostigt hjärta förmå dem att ge en hel korg full? Varje person eller familj skulle således utan tvång kunna visa sin tacksamhet.

8. a) Vilka två fördelar var det med axplockningen? b) Hur skulle alla de som hade med axplockningen att göra kunna visa frikostighet och tacksamhet?

⁸ Ett tredje tydligt angivet sätt att visa sin tacksamhet var i förbindelse med Guds bestämmelse om axplockning. Vid skördetiden skulle en del av grödan lämnas kvar för de behövande. Detta lärde inte bara israeliterna att visa medkänsla med och omtanke om de fattiga, utan det garanterade också att dessa inte livnärde sig på demoraliserande allmosor utan att själva behöva anstränga sig. (3 Moseboken 19:9, 10) Precis hur mycket som skulle lämnas kvar för de behövande var inte specificerat. Men om de israelitiska jordbrukarna visade en frikostig anda genom att lämna mycket runt kanten av sina åkrar och på så sätt visade ynnest mot den fattige, så skulle de förhärliga Gud. (Ordspråksboken 14:31, NW) De fick själva avgöra om de skulle lämna en smal eller en bred remsa oskördad. Men de fick en tydlig fingervisning om att de borde vara frikostiga genom de anvisningar Gud hade gett om att varje kvarglömd kärve på åkern och all kvarlämnad frukt på träd eller vinstockar skulle vara kvar till dem som gjorde efterskörd. (5 Moseboken 24:19—22) Dessa i sin tur skulle visa sin egen tacksamhet mot Jehova för denna bestämmelse genom att lämna en tiondel av det de skördat vid hans plats för tillbedjan.

Frikostighet av hjärtat

9. Varför skadade de som visade en självisk inställning i själva verket sig själva?

⁹ Om israeliterna gav generösa offergåvor eller bidrag, så skulle Jehovas välsignelse vila över deras hus. (Jämför Hesekiel 44:30; Malaki 3:10.) Men trots rikliga skördar underlät de ofta att ge bidrag. För att återuppväcka deras tacksamhet använde Gud då kungar eller profeter till att påminna dem. Men i själva verket var det de själviska israeliterna som gick miste om något, eftersom Jehova inte kunde välsigna dem som höll inne med bidrag till sådant som rörde hans tillbedjan eller till de fattiga.

10. a) Vilket gott resultat fick kung Hiskias påminnelser om tacksamhet? b) Blev sådana perioder långvariga?

¹⁰ Vid ett tillfälle ledde kung Hiskias påminnelser till ett glädjefyllt 14 dagar långt firande i Jerusalem. Folket blev återupplivat andligen. Först förstörde de alla tillbehör till avgudadyrkan, och sedan gav de ”högar på högar”, och ”när Hiskia och furstarna kom och såg högarna, började de välsigna Jehova och hans folk Israel”. (2 Krönikeboken 30:1, 21—23; 31:1, 6—8, NW) Men efter sådana perioder av bättring återföll folket tyvärr till otacksamhet. Till slut upphörde Guds tålamod, och han lät sitt folk föras i fångenskap till Babylon. Deras stad och vackra tempel förstördes. (2 Krönikeboken 36:17—21) Senare, efter det att israeliterna hade återförts från fångenskapen, blev förhållandena återigen så allvarliga att Jehova liknade deras snålhet vid stöld från honom, att de rövade från honom. — Malaki 3:8.

11. Vilken princip, som vi lär av Israels historia, kan gagna de kristna som lever i den här tiden?

¹¹ Vilken princip kan man lära av israeliternas skiftande historia? Följande: Så länge som tacksamheten förblev stark i deras hjärtan, visade de glatt detta genom att ge ”högar på högar” åt Jehova. Men när tacksamheten glömdes bort eller var låg, så upphörde praktiskt taget det glada materiella givandet. Skulle överlämnade kristna i våra dagar kunna visa en sådan dålig inställning? Ja, eftersom den mänskliga ofullkomligheten fortfarande finns hos oss. Hur glada är vi inte över att Gud lät nedteckna sitt handlande med Israel, så att vi som lever vid slutet av denna tingens ordning kan lära av och dra nytta av detta! — Romarna 15:4; 1 Korintierna 10:11.

12. a) Hur är Jehovas folk i vår tid i en liknande situation som israeliterna? b) Vilka frågor måste vi ställa?

¹² Likt israeliterna har Jehovas folk i våra dagar många anledningar till tacksamhet. Vi får också motta fler välsignelser än vad våra medmänniskor får. Vi vet faktiskt mycket mer om Jehovas uppsåt än vad Israels folk gjorde. Vi har fått veta hur Gud villigt offrade sin Son, och vi är medvetna om de välsignelser som detta skall skänka dem som har Guds godkännande. Och vi har nu privilegiet att få leva i ett andligt paradis, eftersom Jehova sedan år 1919 har skapat ett storslaget andligt område åt sitt folk. Ja, Jehovas vittnen har många extra orsaker till tacksamhet. Vi måste alltså fråga oss: Hur djup är vår tacksamhet mot Gud? Och hur kan vi visa oss tacksamma nu på 1900-talet?

Nutida paralleller

13, 14. Kan de kristna, även om de inte är under den mosaiska lagen, hämta någon parallell från lagen om tionde?

¹³ De kristna är inte under den mosaiska lagen, som gav riktlinjer om hur man skulle visa tacksamhet mot Gud. (Galaterna 3:24, 25) Vårt ”offer” av lovprisning till Jehova är ”frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hebréerna 13:15) Detta är alltså det förnämsta sättet varpå överlämnade kristna kan visa sin tacksamhet mot Gud. Men vi kan hämta intressanta paralleller från lagarna om tionde, offergåvor (bidrag) och axplockning.

¹⁴ Att ge tionde innebar att ge den tydligt angivna mängden en tiondel — och det fanns ingen valfrihet när det gällde detta. I våra dagar finns det också tydligt angivna befallningar som vilar på alla Jehovas tjänare, likaså utan valfrihet. Vi måste regelbundet församlas, och vi måste offentligen predika de goda nyheterna om Jehovas rike och hjälpa andra att bli Kristi lärjungar. — Hebréerna 10:24, 25; Matteus 24:14; 28:19, 20.

15. Vilka nutida tecken på frikostiga hjärtan motsvarar dem som avslöjades genom bidragen och axplockningen i det forntida Israel?

¹⁵ Kom också ihåg offergåvorna (bidragen) och axplockningen. Det angavs ingen bestämd mängd. Inte heller fastställer bibeln någon bestämd mängd tid, som vart och ett av Jehovas vittnen skall använda i tjänsten. Den mängd tid som ägnas åt att studera Guds ord och att predika för andra lämnas åt motivationen i frikostiga och osjälviska hjärtan. Likaså är det överlåtet åt varje individs hjärta att avgöra hur mycket han skall bidra materiellt till främjandet av Rikets intressen. Djupet av tacksamhet kommer att avgöra om någon av Guds tjänare i våra dagar kommer att föra in ”högar på högar” eller bara tillräckligt för att så att säga hänga med. (2 Krönikeboken 31:6, NW) Men precis som i Israels fall är det så att ju mer man visar sin tacksamhet, desto rikare blir de välsignelser man får av Gud.

Sätt att visa tacksamhet

16—18. På vilka speciella sätt kan överlämnade kristna visa sig tacksamma?

¹⁶ Ett av de mest direkta sätten att visa sin tacksamhet mot Jehova är att ägna sig åt heltidstjänsten. Är din tacksamhet stor nog för att ditt hjärta skall ha denna längtan? Det har med fog påpekats att man för att bli framgångsrik som pionjär först och främst måste ha en önskan att tjäna och sedan också de rätta förhållandena. När tacksamheten är stor, så väller det i ett uppskattande hjärta upp en drivande önskan att tjäna Gud mera helt och fullt. Är det så du känner det? Även om dina nuvarande förhållanden utesluter att du kan ta del i heltidstjänsten, så behöver inte detta dämpa pionjärandan. Du kan ge pionjärerna helhjärtat stöd och helhjärtad uppmuntran.

¹⁷ Och om du inte kan vara pionjär nu, skulle du då kunna vara hjälppionjär emellanåt? Det finns vissa perioder varje år, då den kristna församlingen uppmuntrar till mer än vanliga ansträngningar i predikoarbetet. För många är till exempel sommarmånaderna idealiska, och i oktober är det extra verksamhet i samband med prenumerationskampanjen. När det gäller ökad tid för helig tjänst, så gäller principen att tacksamhet frambringar frikostigt givande.

¹⁸ Ett annat speciellt sätt att visa sin tacksamhet är genom att stödja det teokratiska byggnadsprogram som pågår jorden runt. I många länder bygger man nu nya Rikets salar, och salar som redan finns byggs ut på grund av att de är till trängsel fyllda. Man bygger också nya sammankomsthallar och tillbyggnader till Betelhem och tryckerier. Vilket praktiskt sätt att visa sin tacksamhet mot Jehova är inte detta att bidra med arbete eller med pengar till dessa byggnadsprojekt!

Den behövande änkans fina föredöme

19. Vad är det som gör störst intryck på dig, när du läser om den behövande änkan i templet?

¹⁹ Den änka som Jesus beskrev är ett välkänt bibliskt exempel på att visa sin tacksamhet genom att ge frikostigt i materiellt avseende. (Lukas 21:1—4) Hon måste ha insett att hennes två små mynt som var så lite värda inte skulle göra någon större skillnad, när det gällde templets skötsel eller deras materiella välbefinnande som tjänade där. Men hon tänkte inte, när hon betraktade templet och prästerna som tjänade där: ”De lever mycket bättre än vad jag gör och har en bättre byggnad än mitt enkla hem.” Det är sant att templet var mycket vackrare och mer påkostat. ”Det var smyckat med fina stenar och överlämnade gåvor.” (Lukas 21:5) Men detta avskräckte inte änkan från att ge ett bidrag. Hon önskade visa sig tacksam mot Jehova och inte mot de män som tjänade i templet.

20. Hur kan vi visa samma beundransvärda anda som den fattiga änkan gjorde?

²⁰ Jehovas folk i vår tid lär av detta exempel. I likhet med den behövande änkan vet de att deras bidrag, stora eller små, ges åt Gud. Och de har den lugnande vetskapen att Jehovas jordiska organisation är så uppbyggd att ingen individ någonsin kan tjäna ekonomiskt på den. Sällskapets anläggningar är byggda och drivs för att göra flitiga arbetare rustade att kunna framställa så många biblar och bibliska hjälpmedel av god kvalitet som möjligt och för att de på bästa sätt skall kunna tjäna Rikets intressen. Detta är en slående kontrast till det skandalösa missbruk av donerade pengar som nyligen rapporterades i förbindelse med vissa TV-evangelister.

Det är nyttigt med påminnelser till tacksamhet

21, 22. Vilken verkan bör vänliga påminnelser om att visa sig tacksam framkalla i uppskattande hjärtan?

²¹ Israeliterna behövde ständiga påminnelser om sin skyldighet gentemot Jehova, särskilt om behovet av att visa en tacksam anda. När de fick sin uppmärksamhet riktad på detta, tändes tacksamheten i allmänhet på nytt i deras hjärtan, och detta ledde till att de mer än enbart i ord uttryckte sin tacksamma uppskattning. De var villiga att ge ”högar på högar” av avkastning till Jehova för att användas i hans tillbedjans hus.

²² Må därför de av det nutida ”Guds Israel” och den ”stora skaran” av deras följeslagare alltid känna det på samma sätt. (Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 7:9) Må deras tacksamma hjärtan förmå dem att ge ”högar på högar” av lovprisning till Jehova. Då kan de verkligen säga: ”Vi visar oss tacksamma mot vår frikostige och kärleksfulle Gud, Jehova.”