Gärdsmygen — liten fågel med kraftfull sång

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I STORBRITANNIEN

VIVOR översållade sluttningen, och den regndränkta växtligheten tycktes smyckad av juveler när solljuset strålade genom träden efter den övergående regnskuren. Medan jag vilade mig på ett kullfallet träd, iakttog jag hur två små fåglar kvickt snodde in och ut i ett snår med döda ormbunkar som hängde ut över klippväggen ovanför vattendraget.

Nyfikenheten fick övertaget, och jag steg upp för att undersöka stället. Jag hittade vad jag hade anat — ett gärdsmygsbo, vackert byggt av sammanflätad mossa och noga undangömt bland ormbunkarna. Den käcka gärdsmygen mäter bara 10 centimeter från näbb till stjärt och betraktas allmänt som en av Storbritanniens minsta fåglar.a År 1937 präglades därför dess bild på en ”farthing”, Storbritanniens minsta mynt vid den tiden.

Jenny Wren eller Kitty Wren är namn som gärdsmygar av båda könen fått av den engelska landsbygdsbefolkningen. Det är en välkänd fågel i Europa, Eurasien och USA. I Storbritannien är gärdsmygen den mest allmänt förekommande och talrika av alla häckande fåglar. Dess vackra, drillande sång har liknats vid näktergalens och är så kraftfull att den kan höras på flera hundra meters avstånd! Men stränga vintrar kräver sin tribut och har visat sig döda upp till 75 procent av beståndet. Under sådana omständigheter väljer gärdsmygar ofta att slå sig ner tillsammans för att hålla sig varma. Över 60 gärdsmygar hittades en gång i en fågelholk, tätt tryckta intill varandra som ett dunigt knyte.

I april bygger hanarna en mängd olika bon, välvda och skickligt kamouflerade. När bona är färdigbyggda, visar hanen upp dem för sin hona. Hon kommer sedan att välja ett av dem och fodra det med fjädrar. I slutet av april har hon lagt fem eller sex ägg med rödbruna prickar. Hon ruvar äggen ensam under 14 dagar, och de flygfärdiga fågelungarna kommer att lämna boet efter ytterligare minst två veckor.

Det är normalt med två kullar under sommaren, och medan honan ruvar på sina ägg för andra gången, tar hanen hand om de yngsta från den första kläckningen, vilka han ibland tar med till något av sina andra bon. Om det är en bra sommar, med ett överflöd av insekter som tillgänglig föda, kommer hanen att skaffa sig en andra hona och installera henne i något av sina andra hem.

Jag satt på det kullfallna trädet och kunde känna hur majsolen värmde, medan jag iakttog hur de båda gärdsmygarna flög fram och tillbaka. Jag lade märke till deras rödbruna fjäderdräkt och vattrade vingar när de slog sig ner på en kvist bredvid mig. Men sedan, när de upptäckte att jag var inne på deras revir, åkte deras små stjärtar rakt upp i vädret, och de satte i gång med sitt smattrande varningsläte. Det var signalen som markerade att det var dags för mig att ta ett tyst farväl.

[Fotnoter]