Folket i Bretagne var erfarna skeppsbyggare och sjöfarare, som bedrev handel med Britannien. I Cornwall, Britanniens sydvästligaste del, fanns rika fyndigheter av tenn, som ju är en viktig komponent i brons, och det var dit som Pytheas begav sig härnäst. Han beskriver storleken och den något triangulära formen på Britannien, och därför menar man att han måste ha seglat runt ön.

Det går inte att med säkerhet säga exakt vilken rutt Pytheas följde, men han kan ha seglat mellan Britannien och Irland och gått i land på Isle of Man, som ligger på den breddgrad där hans andra mätning av solhöjden bör ha utförts. Den tredje mätningen kan ha gjorts på ön Lewis i Yttre Hebriderna, utanför Skottlands västkust. Därifrån fortsatte han förmodligen norrut till Orkneyöarna, norr om det skotska fastlandet, eftersom han enligt Plinius den äldre rapporterar att de bestod av 40 öar.

Förmodligen återvände Pytheas till Britannien ungefär samma väg han kom och fullbordade sedan sin resa runt ön. Om han vidare utforskade de nordeuropeiska kusterna innan han återvände till Medelhavet vet vi inte. I vilket fall som helst citerar Plinius den äldre Pytheas som en auktoritet på bärnstensrika områden. Detta dyrbara material fanns på Jylland i Danmark och på de södra stränderna av Östersjön. Pytheas kunde naturligtvis ha hört talas om dessa områden i de hamnar han besökte i östra Britannien, och så vitt vi vet påstod han aldrig att han själv besökt dessa platser.