Evangeliernas trovärdighet

TRE mycket små papyrusfragment av en handskrift till Matteusevangeliet med beteckningen P⁶⁴ har sedan år 1901 ägts av Magdalen College i Oxford. Under flera år trodde forskare att de härstammade från senare delen av 100-talet v.t.

Nyligen gjorde papyrologen Carsten P. Thiede i Paderborn i Tyskland en noggrann undersökning av dessa fragment, som omfattar delar av 10 verser ur kapitel 26 i Matteusevangeliet. Vad kom han fram till? I en artikel i Zeitschrift für Papyrologie und Epigraphik beskriver han dessa fragment i Oxford som ”ett kristet kodexfragment från det första århundradet, kanske (fast inte nödvändigtvis) från tiden före år 70 e.Kr.”.

Thiedes uppgifter skapade stora rubriker i pressen och väckte stort uppseende i forskarkretsar. Varför det? Därför att det som för närvarande erkänns som det äldsta textfyndet av en handskrift till evangelierna är ett fragment av Johannesevangeliet med beteckningen P⁵². Det dateras till omkring år 125 v.t., dvs. inte tidigare än det andra århundradet.

Det återstår ännu att se om den nya dateringen av papyrusfragmenten P⁶⁴ kommer att bli allmänt erkänd. Om den nya tidsbestämningen visar sig riktig, skulle dessa fragment vara de äldsta evangeliefragmenten som finns bevarade i dag. De skulle också vara ytterligare ett vittnesbörd om att Matteusevangeliet verkligen skrevs i det första århundradet, kanske till och med före år 70 v.t., dvs. vid en tidpunkt då många ögonvittnen till händelserna i Jesu liv fortfarande levde och kunde bekräfta att evangeliet var trovärdigt och sant.

[Bildkälla på sidan 32]

Med tillstånd av presidenten och styrelseledamöterna vid Magdalen College i Oxford.