1986 — ett år ”för att trygga freden”?
FÖRENTA NATIONERNA har proklamerat år 1986 som det Internationella Fredsåret. Vilka framsteg har då gjorts hänemot världsfred? Följande kommentarer kommer från olika delar av världen.
Under tiden 7—12 april 1986 tog lagstiftare från 103 länder del i IPU:s (Interparlamentariska unionen) 75:e möte i Mexico City.
FN:s generalsekreterare, Javier Pérez de Cuéllar, framförde följande budskap till förbundet: ”Må vi alla, när det Internationella Fredsåret börjar, komma ihåg att dess tema — ’att trygga freden och mänsklighetens framtid’ — ger ett viktigt fokus inte bara för år 1986, utan för de kommande åren. Låt oss med beslutsamhet ta vara på de möjligheter som år 1986 erbjuder.”
IPU:s president förklarade att han hade besökt ett antal länder ”för att fråga om parlamentarikerna där inte kunde bli parlamentariker för fred”. Hans slutsats: ”Jag upptäckte hur svårt detta är, i vissa fall är det faktiskt omöjligt.”
Den mexikanska gruppen uttryckte själv ”djup besvikelse över att det trots allmänhetens växande oro över kapprustningens faror och trots Förenta nationernas ansträngningar inte har gjorts några verkliga framsteg på nedrustningens område på senare år”.
Den argentinska gruppen tog med i beräkningen ”att varken de sextio miljonerna döda under andra världskriget eller dess kärnvapenepilog i Hiroshima eller de ett hundra trettio väpnade konflikterna sedan dess har varit tillräckliga för att lära mänskligheten att den står på tröskeln till självförintelse”. Den var djupt bekymrad över att ”fem kärnvapenmakter har lagrat mer än 50.000 kärnvapen, en mängd som motsvarar tre ton konventionella sprängämnen för varje invånare på vår planet”.
FN:s säkerhetsråds ständiga medlemmar var representerade, och här följer några av deras kommentarer:
Den brittiska gruppen förklarade: ”Ett av vår politiks nyckelmål måste vara att förhindra en kapprustning i rymden. Men vi måste vara realistiska. ... Rymden är redan militariserad.” Den franska gruppen framhöll ”att Förenta nationernas oförmåga att bevara kollektiv säkerhet och fred framför allt beror på somliga staters överträdelse av internationell och moralisk lags grundläggande principer”. Den sovjetiska gruppen uttryckte ”djup oro över den kärnvapenkatastrof som hotar mänskligheten, en katastrof som kan leda till civilisationens slut på jorden”. Det rapporteras att Förenta staternas delegation sade att den skulle ”försöka förmedla behovet av internationellt samarbete för att bekämpa terrorism”.
På andra sidan av jordklotet markerades det Internationella Fredsåret den 21 mars genom ett möte i Folkets stora hall i Peking. Kinas premiärminister Zhao Zhiyang var mer optimistisk än andra, när han sade: ”Så länge som världens folk fortsätter med sina oförtrutna ansträngningar kommer de säkert att uppnå fred.”
I förbindelse med FN:s internationella fredsår har påven Johannes Paulus II sagt att påvestolen önskar inspirera till en ”världsomfattande bönerörelse för fred som inbegriper alla nationer och alla religioner”.
Fred gäckar denna världen. Och varför det? Verklig fred måste vara grundad på kärlek; världen är splittrad genom nationalistisk stolthet och hat. Verklig fred kräver en vis och rättvis styrelse; ofullkomliga mänskliga styresmän kan inte motsvara den normen. Verklig fred måste kretsa kring endräktig tillbedjan av den ende sanne Guden: världens religioner är hopplöst splittrade i tusentals sekter, av vilka ingen ärar Jehova som den suveräne Herren. Verklig fred kräver att ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen, och hans styrelsesystem avlägsnas; endast Jehovas rike i händerna på hans Kristus kan krossa Satan och hans verk. — 2 Korintierna 4:4.
[Bilder på sidan 15]
Australiens ”freds”-gulddollar
Kenyas 10-shillings ”freds”-frimärke