William Tyndales bibel för folket

DET var en majdag år 1530.a Den öppna platsen kring Saint Pauls kyrka i London var fylld av människor. I stället för att i vanlig ordning cirkulera bland bokförsäljarnas stånd och utväxla de senaste nyheterna och dagens skvaller var folkmassan nu synbarligen upprörd. En eld lågade i mitten av den öppna platsen. Men det var ingen vanlig lusteld. En del män tömde hela korgar fulla med böcker i elden. Det var ett bokbål!

Det var inte heller några vanliga böcker. Det var biblar — William Tyndales översättning av ”Nya testamentet” och Pentateuken — de första som någonsin hade tryckts på engelska. Egendomligt nog blev dessa biblar brända på beordran av biskopen av London, Cuthbert Tunstall. Han hade i själva verket offrat en ansenlig summa pengar på att köpa alla exemplar han kunde komma över.

Men genom att Tyndale översatte bibeln till engelska ådrog han sig myndigheternas vrede. Varför det? Därför att man redan år 1408 vid ett kyrkomöte i Oxford i England tagit ställning till huruvida gemene man skulle tillåtas inneha exemplar av bibeln på sitt eget modersmål för personligt bruk. Beslutet löd delvis som följer: ”Vi förordnar och påbjuder härmed att ingen obemyndigad person hädanefter skall översätta någon del av den Heliga skrift till engelska eller något annat språk, ... vid äventyr av större bannlysning, till dess nämnda översättning blir godkänd av antingen biskopen i stiftet eller ett provinsiellt konsilium, allt efter föreliggande behov.”

Mer än hundra år senare tillämpade biskop Tunstall denna förordning då han brände Tyndales bibel, trots att Tyndale tidigare hade ansökt om Tunstalls godkännande.b Enligt Tunstalls förmenande innehöll Tyndales översättning omkring 2.000 felaktigheter och var därför ”fördärvlig, anstötlig och förledande för enfaldiga sinnen”.

För att undkomma myndigheternas förföljelse flydde Tyndale till Europas fastland för att fortsätta sitt arbete där. Men till slut fick man ändå tag i honom. Han blev dömd skyldig till kätteri, strypt och bränd på bål i oktober 1536. Hans sista bön var: ”Herre, öppna den engelske kungens ögon.”