Kungens närmaste rådgivare, Thomas Cromwell, såg snart att det fanns ett behov av att revidera Matthew’s Bible. Han fick stöd av ärkebiskopen av Canterbury, Cranmer. Därför försökte Cromwell återigen få Coverdale att revidera hela manuskriptet. År 1539 gav Henrik VIII sitt godkännande till den här nya versionen. På grund av formatet kallades den för Great Bible, och kungen bestämde att den skulle finnas tillgänglig i kyrkorna så att alla som ville kunde läsa den. Den här bibeln togs emot med stor entusiasm i hela landet.

Men längre fram, när han utarbetade Great Bible, tog han ändå med Guds namn tre gånger.

Coverdales Great Bible ”var kulmen på allt det arbete som gjordes för att framställa engelska biblar ... ända sedan den dag då Tyndale gav sig i kast med att översätta Nya testamentet”, sägs det i boken The Bibles of England. Det var i första hand Coverdales översättning som gjorde att Bibeln blev tillgänglig för engelsktalande människor på den tiden.