Barbaras cancer blev värre medan vi var på Betel i London, och till slut så dog hon.

Senare träffade jag Ann, en syster som pendlade in till Betel och tidigare hade varit specialpionjär. Hon älskade Jehova, och det märktes att hon var en andlig människa. Vi gifte oss 1989 och har varit på Betel ända sedan dess.

Från 1995 till 2018 hade jag förmånen att få resa ut som representant för huvudkontoret (det som tidigare kallades zontillsyningsman). Jag besökte närmare 60 länder, och vart jag än kom såg jag levande bevis på att Jehova tar hand om sina tjänare, vilka omständigheter de än befinner sig i.

År 2017 reste Ann och jag till Afrika på ett sådant här besök. Det var verkligen trevligt att få visa Ann Burundi, och vi blev båda helt förundrade över tillväxten i landet. Nu finns det mer än 15 500 förkunnare där. Och på precis den gata där jag gick och predikade 1964 ligger det nu ett vackert betelhem.

Jag blev verkligen glad när jag såg resplanen för de besök jag skulle göra 2018. Vi skulle få åka till Elfenbenskusten. Att komma till Abidjan, den största staden i landet, var som att komma hem för mig. När jag ögnade igenom telefonlistan på vårt gästrum på Betel upptäckte jag att jag kände igen namnet på brodern som bodde vägg i vägg med oss, Sossou. Jag kom ihåg att han var platstillsyningsman när jag var i Abidjan. Men jag tog fel. Det var en annan Sossou – hans son.

Jehova har verkligen hållit sitt löfte. Allt jag har gått igenom har lärt mig att Jehova gör vår väg rak bara vi litar på honom. Nu vill vi fortsätta att vandra på Jehovas väg – en ljus väg utan slut som leder oss mot livet i den nya världen. (Ords. 4:18)