Franziska, en ung syster från Tyskland, kom till England på våren 1968 för att arbeta som au pair. Efter att ha varit på områdessammankomsten det året, ”Goda nyheter för alla nationer”, utökade hon entusiastiskt sin andel i tjänsten på fältet och erbjöd den nyutgivna boken Sanningen som leder till evigt liv till andra au pair-flickor som bodde i närheten. Det gjorde att hon fick sätta i gång fyra bibelstudier. Ett av studierna var med en flicka från Schweiz, som Franziska studerade på tyska med. När flickan började gå på församlingens möten, kunde hon med egna ögon se kärleken i Jehovas hushåll. (Joh. 13:35) Året därpå hade den här intresserade flickan gjort sådana fina framsteg att hon överlämnade sitt liv åt Jehova och lät döpa sig. Hon blev senare pionjär och kunde till och med hjälpa sin egen mor att omfatta sanningen. Men detta var bara början av Franziskas satsning på att vittna för au pair-flickor.

”När jag träffar au pair-flickor i tjänsten från hus till hus, berättar jag alltid att jag också arbetade som au pair en gång i tiden”, säger Franziska entusiastiskt. ”Då har vi genast någonting gemensamt. Något jag alltid berättar för dem är att jag, när jag kom till England, inte kände någon utom en syster i församlingen, men att man ändå fick mig att känna mig välkommen i församlingen. Så jag försöker alltid att snabbt få dem i kontakt med församlingen, så att de kan se att vi är en enda stor familj.”

År 1974 gifte sig Franziska med Philip Harris, och de tjänar nu vid Betel i London och tillhör församlingen i Northwood. Franziska har besökt ett hus på distriktet där i över 13 år. Hon förklarar: ”Det kom ett brev till Betel från en fransk au pair-flicka som bad om ett besök av ett Jehovas vittne. Hon hade fått boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden av vittnen i Frankrike, och nu ville hon veta mer. Fastän Nathalie ännu inte talade så bra engelska, förstod jag att hon törstade efter sanningen. Hon gjorde snabba framsteg och började snart gå på mötena.” Innan Nathalie återvände till Frankrike hade hon blivit förkunnare, och nu tjänar hon och hennes man som pionjärer på ett arabisktalande distrikt där.

Familjen som dessa au pair-flickor arbetade hos hade ett system. När en flicka skulle återvända hem, fick nästa börja innan den första hade slutat. På så vis kunde den tidigare flickan under några dagar sätta den nya in i arbetsuppgifterna i hemmet. När Nathalie skulle resa hem, sade Franziska till henne: ”Innan du åker hem till Frankrike, berätta för nästa au pair-flicka om hur bibelstudiet verkligen har varit till hjälp för dig och se om hon är intresserad.” Nästa au pair-flicka hette Isabelle och kom också från Frankrike, och, jo, hon var intresserad. Franziska studerade med henne också. Efter Isabelle kom en flicka till som också hette Nathalie, som snart började gå på mötena. När hon återvände till Frankrike blev hon också döpt

En annan flicka hette Gabriela och kom från Polen. Hon hade aldrig haft någon närmare kontakt med Jehovas vittnen, och hon sade till Franziska att hon inte tyckte om tyskar, för de hade så dåligt rykte i Polen. Franziska förklarade att Jehovas vittnen inte tar del i krig. ”Under andra världskriget kunde man inte ha hittat ett enda Jehovas vittne i armén”, resonerade hon. ”Visste du att vi blev förföljda? Vi satt i koncentrationsläger för att vi vägrade att säga ’Heil Hitler’ och stödja nazistregimen.” Gabriela blev förvånad, och snart försvann hennes negativa känslor mot tyskar. Efter ett regelbundet bibelstudium tillsammans med Franziska blev Gabriela odöpt förkunnare, och senare blev hon döpt vid en sammankomst i Twickenham som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova. Under åren har Franziska studerat med 25 au pair-flickor från tio länder och har haft glädjen att föra dem in i Jehovas kärleksfulla familj.

[Bild på sidan 79]

Franziska Harris visar särskilt intresse för au pair-flickor