”Jag är inte rädd för döden!”

NIOÅRIGE Christopher Heslop var ett Jehovas vittne, liksom hans 14-årige bror Matthew. De hade denna oktoberförmiddag tillsammans med sin farbror, faster och två kusiner besökt människor från hus till hus i kristen förkunnartjänst nära Manchester i England. På eftermiddagen gav sig hela sällskapet i väg på en utflykt till Blackpool, en närbelägen badort. Alla sex var bland de tolv personer som ljöt en ögonblicklig död i en trafikolycka som av polisen beskrevs som ”ett inferno”.

Kvällen före denna tragedi hade ämnet döden varit föremål för diskussion vid ett bibelstudium som familjen Heslop besökte i närheten av sitt hem. ”Christopher var alltid en mycket eftertänksam pojke”, sade David, hans far. ”Den kvällen talade han öppenhjärtigt om en ny värld och sitt hopp för framtiden. När samtalet hade pågått en stund, sade Christopher plötsligt: ’Det fina med att vara ett Jehovas vittne är att även om döden gör oss ledsna, så vet vi att vi kommer att få se varandra igen på jorden en dag.’ Ingen av oss som var närvarande anade då hur minnesvärda dessa ord skulle bli.”

Efter olyckan stod följande rubrik att läsa i Manchester Evening News: ”Jag är inte rädd för döden, sade det förolyckade barnet.” Artikeln fortsatte sedan med att citera exakt vad Christopher hade sagt. Hur kunde ett nioårigt barn tala med sådan tillförsikt? Vad hade Christopher fått lära sig att tro på?

Uppståndelsen — ett säkert hopp

”Det mest uppseendeväckande draget i de första kristnas förkunnelse är den tonvikt som lades vid uppståndelsen”, förklarar New Bible Dictionary. Det sägs vidare: ”De första förkunnarna var övertygade om att Kristus hade uppstått och följaktligen övertygade om att de troende också skulle uppstå i sinom tid. Härigenom skilde de sig från alla andra lärare i antikens värld.”

Sanna kristna är precis lika annorlunda i våra dagar. De vill inte ha något att göra med grekisk filosofi som med orätt tillskriver människan en ”odödlig själ”. I stället hämtar de styrka av Jesu förklaring att ”alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut”. Detta är grundvalen för den kristna tron — att de som befinner sig i Guds minne skall uppväckas från döden till liv på en paradisisk jord. — Johannes 5:28, 29; se också Apostlagärningarna 17:31; 1 Korintierna 15:14.

David Heslop och hans hustru, Ailene, lärde sina två söner denna grundläggande bibliska sanning, och till följd av detta finner de nu själva stor tröst i detta löfte. ”Vi tänker naturligtvis mycket ofta på uppståndelsen nu”, säger David, ”och om vi någon gång känner oss nere, vilket vi gör då och då, börjar vi genast att tänka på framtiden och försöker betrakta vår förlust som något tillfälligt.” Ailene tillägger: ”Det är ungefär som om några man älskar skulle emigrera. Man vet inte hur länge de kommer att vara borta, men man ser fram emot att få träffa dem igen när de kommer tillbaka.”

En uppriktig inbjudan

Skulle du vilja ha en sådan tro? Du kan få det.

Vår inledande artikel hänvisade till en undersökning som nyligen gjordes i England. När personer som inte brukar gå i kyrkan tillfrågades vilken gudstjänstlokal de skulle välja om de beslöt sig för att gå till någon, svarade 27 procent (det största antalet) Jehovas vittnens Rikets sal.

På frågan: ”Om du absolut ville få veta något om bibeln, den kristna tron osv., vem skulle du då fråga?” svarade 19 procent: Jehovas vittnen.

Var du än bor kommer Jehovas vittnen gärna att hjälpa dig att bygga upp din tro på de läror som finns i din bibel. Alla möten i deras Rikets sal såväl som de enskilda bibelstudier som hålls i människors hem är helt kostnadsfria. Varför inte ta initiativet och kontakta dem? Du kommer inom kort inte bara att känna dig tröstad över att få kunskap om döden och uppståndelsen, utan du kommer också att få ett hopp om en ny rättfärdig värld där ”döden ... inte [skall] vara mer”. — Uppenbarelseboken 21:4.

[Ruta på sidan 11]

Tillbaka från döden?

Det händer ibland att ”kliniskt döda” personer blir återupplivade. Sedan de tillfrisknat hävdar somliga av dessa att de har haft märkliga upplevelser av ”ett annat liv”. Det finns emellertid en medicinsk förklaring till detta. Londontidningen ”The Independent” förklarar: ”Det förefaller troligt att sådana hallucinationer inträffar när människor är nära döden, eftersom samma delar av hjärnan aktiveras av stora mängder koldioxid eller låga syrehalter i blodet.” När de återvänder till medvetande, kan dessa hallucinationer ge upphov åt en känsla av att ha dött och återvänt till liv.