Under de varma sommarmånaderna hade vi ett bibelstudium lite senare på söndag eftermiddag, då vi använde ett av de senaste numren av Vakttornet. Därefter, klockan åtta, träffades vi på torget i Leicester för ett offentligt utomhusföredrag. En kväll lyssnade 200 människor. Den här verksamheten lade grunden för de många församlingar som nu finns i och omkring Leicester.

Stora sammankomster under krigstiden

I september 1939 bröt andra världskriget ut, och år 1941 var kriget som värst. Tyska bombplan anföll dag och natt, och hela landet var mörklagt. Det var ont om mat, och det som fanns att tillgå var strikt ransonerat. Resemöjligheterna var mycket begränsade, även med tåg. Trots dessa till synes oövervinnliga hinder höll vi den 3–7 september 1941 ett fem dagar långt landskonvent.

De Montfort Hall i Leicester valdes som sammankomstplats, eftersom Leicester ligger i mellersta England. Eftersom jag i mitt arbete hade nära kontakt med sågverk, kunde jag hjälpa till med tillverkningen av affischtavlor. Jag ordnade också med lokala transportmedel för sammankomstdeltagarna. Genom att köpa biljetter i förväg och betala mer än det vanliga priset höll vi Leicesters spårvagnar rullande även på söndagen.

Eftersom det var restriktioner på resor, kunde vi inte hoppas att det skulle komma mer än kanske 3.000 vittnen. Föreställ dig vår förtjusning då mer än 10.000 sade att de skulle komma! Men var skulle de bo? Leicesters invånare var vänliga nog att inbjuda många att bo i deras hem. Dessutom fick omkring ett tusen bo i tält som var uppställda på ett fält tre kilometer från sammankomstplatsen. Camp Gideon, som vi kallade det, vållade en hel del uppmärksamhet i samhället.

Stora vita tält hyrdes för att användas till sammankomstavdelningar och för att inkvartera den mycket stora folkskaran. När det blev fastslaget att tälten skulle kunna tjäna som en måltavla för tyska bombplan i det klara månljuset, blev de snabbt kamouflerade. Kriget, och särskilt detta att Jehovas vittnen inte deltog i det, var en sak av allmänt intresse. Hundratals vittnen satt då i fängelse på grund av deras på Bibeln grundade ståndpunkt i fråga om neutraliteten. — Jesaja 2:4; Johannes 17:16.

Tidningen Sunday Pictorial för 7 september 1941 skrev: ”Det är förvånande att finna 10.000 människor, de flesta unga, som använder en vecka till att tala om religion utan att nämna kriget, utom så där i förbigående.

Jag frågade om vittnena hade några medlemmar i Tyskland. Ja, fick jag till svar, och nästan alla av dem, cirka 6.000, satt i koncentrationsläger.”

Reportern tillade: ”Javisst, det är sant att nazisterna är fienden, men Jehovas vittnen gör väldigt lite för att bekämpa dem, förutom att sälja traktater och lyssna till tal.”

Tidningars kommentarer om oss var för det mesta negativa, och motståndare tillgrep även våld i misslyckade försök att avbryta sammankomsten. Londontidningen Daily Mail medgav dock något motvilligt: ”Organisationen fungerade friktionsfritt, diskret och effektivt.”

Vi anklagades för att vara orsaken till knappheten på cigaretter i staden. Men The Daily Mail förklarade: ”Varken invånare i Leicester eller tobakskontrollanter kan klaga på att Jehovas vittnen röker upp Leicesters cigaretter. De röker inte.” Klagomålen att invånarna på platsen berövades mat av vittnena upphörde också, när det förklarades att de hade tagit med sig det mesta av sina egna matransoner. Vid slutet av sammankomsten var det faktiskt så att 150 brödlimpor à 1,8 kilo skänktes till Leicester Royal Infirmary — en ansenlig gåva i dessa livsmedelsbristens tider.

Sammankomsten var mycket andligt upplyftande för de omkring 11.000 Jehovas vittnen som då fanns i Storbritannien. De var hänförda över att cirka 12.000 var närvarande! Sammankomstdeltagarna tog med glädje del i gatuvittnande i Leicester i en aldrig förut skådad omfattning, och de besökte avlägsna byar och utförde vittnande med hjälp av grammofon.

Huvudtalen vid sammankomsten var tal som hade spelats in månaden innan, då de hölls vid den fem dagar långa sammankomsten för Jehovas vittnen i Saint Louis i Missouri i USA. Inspelningen av broder Rutherfords tal ”Konungens barn” var en höjdpunkt på sammankomsten. Eftersom det inte var möjligt att importera exemplar av boken Barnen som gavs ut i Saint Louis, blev en särskild pocketupplaga längre fram tryckt i Storbritannien. Ett exemplar av den sändes till varje barn som hade varit med vid sammankomsten.

Det unika årsmötet i Leicester

Efter kriget var tillväxten av Rikets förkunnare fantastisk! I början av 1980-talet hade antalet församlingar i Leicester ökat till tio. Då fick vi beskedet att Jehovas vittnens styrande krets hade bestämt att år 1983 skulle Sällskapet Vakttornets årsmöte hållas i Leicester. Som platstillsyningsman i Leicester blev jag snart engagerad i förberedelser, däribland att återigen hyra De Montfort Hall.

Tretton medlemmar av den styrande kretsen kom från Sällskapets högkvarter i Brooklyn för denna händelse. Sammanlagt 3.671 deltagare — denna gång från hela världen, och många gamla kämpar — fyllde hörsalen. Ytterligare 1.500 lyssnade till programmet i en närbelägen sammankomsthall.

Albert D. Schroeder, som hade haft tillsynen över Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i London då vi hade vår sammankomst i Leicester under kriget, var ordförande vid detta årsmöte. Då broder Schroeder såg tillbaka på sammankomsten år 1941, frågade han: ”Hur många av er som är här i dag var närvarande då?” Mer än hälften av åhörarskaran räckte upp händerna. ”Oj! Vilken återförening för alla er trogna och lojala!” utropade han. Det var verkligen en oförglömlig upplevelse.