I England är brittiskt teckenspråk det officiella språket för döva. Efter ett tag började de som tolkade på våra möten att använda det i stället för tecknad engelska. Det gjorde att de döva fick ut mycket mer av mötena och att de kände sig mer sammansvetsade med de hörande bröderna och systrarna. När jag tänker tillbaka på allt som har hänt under de senaste 50 åren är det så tydligt att Jehova verkligen har välsignat teckenspråksverksamheten. Jag ska berätta några av höjdpunkterna och hur Jehova har låtit mig få vara med på ett hörn.

Teckenspråksverksamheten växer

År 1973, när jag hade varit äldste i ungefär ett år, föreslog en döv broder som hette Michael Eagers att vi skulle ha en del möten på brittiskt teckenspråk. Och Betel godkände det, så jag och en annan äldstebroder ordnade möten på teckenspråk en gång i månaden i Deptford i sydöstra London.

Det blev verkligen välsignat! Det kom döva vittnen från London och andra delar av sydöstra England för att vara med på vårt första möte på brittiskt teckenspråk. Äntligen kunde de döva vännerna få lära sig om Jehova och Bibeln på sitt eget språk. Efter mötena åt vi ofta lite tillsammans och berättade erfarenheter. Och jag fick även möjlighet att uppmuntra några av vännerna lite extra.

Efter ett tag började man ha möten på teckenspråk i Birmingham och Sheffield också. Många hörande bröder och systrar brukade vara med på mötena för att lära sig teckenspråk. Och flera av dem har bidragit till att teckenspråksverksamheten har kommit i gång på fler ställen i landet.

År 1996 blev ett historiskt år, för då godkände Betel att den allra första teckenspråksförsamlingen i England bildades i Ealing i västra London. Men det skulle hända ännu mer.

På den tiden fanns det ingen anordning för att tolka programmet, och det fanns inga publikationer på teckenspråk. Så jag fick ofta påminna både de döva och de hörande vännerna om att ha tålamod och vänta på Jehova.

Och det lönade sig att vänta, för ganska snart bestämdes det att man skulle ordna så att möten och sammankomster som hölls på engelska skulle tolkas till teckenspråk. De döva fick dessutom sitta längst fram i lokalen, och det gjorde att de tydligt kunde se både talaren och den som tolkade. De döva vännerna kände hur älskade de var av Jehova och att de hade en värdefull plats i hans familj.

Den 1 april 1995 hölls det första kretsmötet på teckenspråk i sammankomsthallen i Dudley i West Midlands. Jag fick hjälpa broder David Merry, en före detta kretstillsyningsman, att organisera sammankomsten. En del döva vänner reste många mil för att vara med på sammankomsten, några kom från Skottland i norr och andra från Cornwell i sydväst. Jag minns hur spännande det kändes att få vara en av de mer än 1 000 vänner som hade kommit till den där historiska sammankomsten.

År 2001 fick jag och David Merry frågan om vi kunde organisera den regionala sammankomsten på teckenspråk året därpå. Det var ingen liten uppgift! Men Jehova välsignade alla volontärer, och sammankomsten blev både lyckad och minnesvärd. Jag fick förmånen att hjälpa till att organisera sammankomster på teckenspråk under många år efter det, fram tills att Jehova såg till att yngre bröder kunde ta över den uppgiften.

Videor för döva

År 1998 var ett speciellt år för då kom den allra första publikationen på brittiskt teckenspråk, broschyren Vad kräver Gud av oss? på videokassett. Med hjälp av den kunde bröder och systrar leda många bibelkurser.

Vid sammankomsten 2002 tolkades sångerna för första gången till brittiskt teckenspråk. Det gjorde att de döva vännerna kunde ”sjunga med” och få en känsla av rytmen i musiken. Jag minns fortfarande en döv äldstebroder som grät av glädje när han för första gången kunde sjunga med i sången!

Sammankomsten 2002 var unik på ett annat sätt också. Vår teckenspråksförsamling i London hade nämligen fått i uppdrag att göra ett drama till den sammankomsten. Vi hade ingen aning om hur vi skulle göra, för ingen av oss hade någon erfarenhet av det. Men återigen löste Jehova problemet och hjälpte oss att komma i kontakt med bröder som visste hur man skapar och redigerar film. Och dramat blev riktigt bra! Och jag insåg sedan att den erfarenheten var guld värd, för mellan 2003 och 2008 fick jag i uppgift att ansvara för produktionen av sammankomstdramer på teckenspråk på Betel.

Stella och jag älskade att vara på Betel tillsammans med våra pojkar. Men det var hårt arbete! Efter att ha övat och spelat in i flera veckor var hela produktionsteamet och alla skådespelare trötta, både fysiskt och mentalt. Men vi kände verkligen att det var värt det när vi sedan fick se hur berörda vännerna blev. Videorna hjälpte dem att leva sig in i de bibliska skildringarna, och några av dem grät av glädje! Det var otroligt rörande att se.

Jehova gav oss ännu fler andliga gåvor. År 2015 fick vi det första numret av studieupplagan av Vakttornet på brittiskt teckenspråk. År 2019 släpptes bibelboken Matteus. Och nu har vi alla de kristna grekiska skrifterna på teckenspråk, och de hebreiska skrifterna är på gång. De döva vännerna är otroligt tacksamma mot Jehova!