17, 18. a) På vad beror den stora ökningen sedan år 1935 av dem som ser fram emot evigt liv på jorden? b) I vilket viktigt arbete tar de som är en del av den stora skaran nitiskt del?

¹⁷ Jehovas folk hade under många år talat om Guds löften med avseende på jorden. På grund av det som de förväntade skulle hända på 1920-talet förkunnade de att ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” Men vid den tiden fanns det inte miljontals människor som satte tro till det Gud hade gjort för att människor skulle få liv. Hos flertalet av dem som tog emot sanningen väckte helig ande hoppet om himmelskt liv. Det inträffade dock en markant förändring, i synnerhet efter år 1935. Det var inte så att Vakttornet hade ignorerat hoppet om evigt liv på jorden. Under årtionden hade Jehovas tjänare talat om detta och hade sökt efter dem som motsvarade Bibelns beskrivning av dem som skulle få leva på jorden, men i sin rätta tid såg Jehova till att de framträdde.

¹⁸ De tillgängliga uppgifterna visar att under många år tog flertalet av dem som var närvarande vid firandet av Åminnelsen del av emblemen. Men inom loppet av 25 år efter år 1935 hade antalet närvarande vid det årliga firandet av åminnelsen av Kristi död ökat till över hundra gånger antalet av dem som tog del av emblemen. Vilka var dessa andra? Personer som kunde bli medlemmar av den stora skaran. Det var uppenbart att Jehovas tid nu var inne att församla dessa och göra dem beredda för att överleva den nära förestående stora vedermödan. Som det var förutsagt har de kommit ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:9) De tar nitiskt del i det arbete som Jesus hade förutsagt med orden: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matteus 24:14.

1. Vilken milstolpe i fråga om andlig förståelse nådde man år 1935?

DEN 31 maj 1935 rådde det stor glädje bland dem som var med vid Jehovas vittnens konvent i Washington, D.C. Då förklarades det för första gången klart och tydligt vilka som, i överensstämmelse med Bibeln i övrigt och det som då hade börjat hända, utgjorde den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9.

2. Vad visade att ett växande antal hade insett att Gud inte hade kallat dem till himmelskt liv?

² Vid firandet av Herrens kvällsmåltid i Jehovas vittnens församlingar omkring sex veckor dessförinnan hade 10.681 av dem som var närvarande (omkring 1 av 6) inte tagit del av emblemen i form av bröd och vin, och av dessa var 3.688 aktiva förkunnare av Guds kungarike. Varför tog de inte del av emblemen? Jo, på grund av det de hade lärt sig från Bibeln insåg de att Gud inte hade kallat dem till himmelskt liv, utan att Jehova kärleksfullt hade sörjt för en annan plats åt dem. Vad hände då när talaren vid det konventet frågade: ”Vill alla de som har hoppet att få leva för evigt på jorden vara vänliga och resa sig?” Tusentals reste sig upp, varpå åhörarna länge visade sitt bifall.

3. Varför gav förståelsen av vilka som utgör den stora skaran ny stimulans åt tjänsten på fältet, och hur reagerade vittnena för detta?

³ Det som deltagarna vid det konventet fick lära sig gav dem ny stimulans i deras tjänst. De kom att inse att nu, före slutet av den gamla ordningen, skulle inte bara några tusen, utan en stor skara människor, få tillfälle att omfattas av Jehovas föranstaltning för att bevara liv, med utsikt att få leva för evigt på en paradisisk jord. Det budskap som framfördes där var verkligen hjärtevärmande för sanningsälskare! Jehovas vittnen insåg att ett stort arbete skulle utföras — ett glädjefyllt arbete. Många år senare erinrade sig John Booth, som blev medlem av den styrande kretsen: ”Den sammankomsten gav oss mycket att glädja oss åt.”

4. a) Hur har den stora skaran församlats sedan år 1935? b) Hur bevisar de som tillhör den stora skaran att deras tro är levande?

⁴ Under de följande åren ökade antalet Jehovas vittnen dramatiskt. Trots den ofta häftiga förföljelse de utsattes för under andra världskriget nästan tredubblades deras antal inom ett årtionde. År 1935 var det 56.153 som vittnade offentligt, och år 1994 hade antalet förkunnare av Guds kungarike ökat till över 4.900.000 i mer än 230 länder. Det stora flertalet av dessa ser med ivrig förväntan fram emot att få vara med bland dem som Jehova gynnar med fullkomligt liv på en paradisisk jord. I jämförelse med den lilla hjorden har de verkligen blivit en stor skara. De är inte sådana som säger att de har tro men som ändå inte visar det. (Jakob 1:22; 2:14—17) De delar alla med sig av de goda nyheterna om Guds kungarike åt andra.