I samma syn fick Johannes se ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” ropa ”med hög röst” och säga: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10) Genom att säga att de har Lammet att tacka för sin räddning visar den stora skarans medlemmar att de också blir välsignade genom Abrahams säd.

2. När insåg man vilka som skulle utgöra den stora skaran?

² År 1935 insåg man vilka som skulle utgöra denna stora skara, vars medlemmar skall få överleva den stora vedermödan. Den skaran uppgår nu till över fem miljoner, och när Jesus skiljer ”fåren” från ”getterna”, kommer dess medlemmar att avskiljas för evigt liv. Denna stora skara av kristna hör till de ”andra fåren” i Jesu liknelse om fårfållorna. De hoppas att få leva för evigt i ett paradis på jorden. — Matteus 25:31–46; Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Den stora skarans medlemmar är inte delaktiga i det nya förbundet, och därför är det vid firandet av åminnelsen av Jesu död endast de som hör till de 144.000 medlemmarna av Guds Israel som med rätta tar del av emblemen. Det var också endast med dem som Jesus slöt sitt förbund om ett kungarike. (Lukas 22:19, 20, 29) Den stora skarans medlemmar är dock förbundna med Guds Israel och bor tillsammans med dem i deras ”land”. (Jesaja 66:8) Och därför är det rimligt att säga att de också kommer under Jehovas oförtjänta omtanke och under lag gentemot Kristus. Även om de inte är delaktiga i det nya förbundet, får de nytta av det.

”Utlänningar” och ”Guds Israel”

4, 5. a) Vilken grupp skulle enligt Jesaja utföra tjänst för Jehova? b) Hur uppfylls orden i Jesaja 56:6, 7 på den stora skaran?

⁴ Profeten Jesaja skrev: ”Utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att utföra tjänst för honom och för att älska Jehovas namn, så att de blir tjänare åt honom, alla som håller sabbaten, så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag också föra till mitt heliga berg och låta dem glädjas inne i mitt bönehus. Deras helbrännoffer och deras slaktoffer kommer att bli godtagna på mitt altare.” (Jesaja 56:6, 7) För ”utlänningar” eller icke-israeliter i Israel innebar detta att de skulle tillbe Jehova, älska hans namn, fullgöra villkoren i lagförbundet, hålla sabbaten och frambära offer i templet, Guds ”bönehus”. — Matteus 21:13.

⁵ I våra dagar är ”utlänningarna som har slutit sig till Jehova” den stora skarans medlemmar. Tillsammans med Guds Israel utför de tjänst för Jehova. (Sakarja 8:23) De frambär samma godtagbara offer som Guds Israel. (Hebréerna 13:15, 16) De tillber i Guds andliga tempel, hans ”bönehus”. (Jämför Uppenbarelseboken 7:15.) Håller de veckosabbaten? Nej, detta är varken de smorda eller de andra fåren befallda att göra. (Kolosserna 2:16, 17) Men så här skrev Paulus till de smorda hebreiska kristna: ”Så återstår det då en sabbatsvila för Guds folk. Ty den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina.” (Hebréerna 4:9, 10) Dessa hebréer kom in i denna ”sabbatsvila”, när de underordnade sig ”rättfärdigheten från Gud” och vilade från att försöka bli rättfärdiga genom laggärningar. (Romarna 10:3, 4) Smorda icke-judiska kristna åtnjuter samma vila genom att underordna sig Jehovas rättfärdighet. Den stora skaran förenar sig med dem i den vilan.

6. Hur håller de andra fåren nu fast vid det nya förbundet?

⁶ Precis som forntida utlänningar höll fast vid lagförbundet håller de andra fåren fast vid det nya förbundet. Hur då? Inte genom att de blir delaktiga i det, utan genom att de rättar sig efter lagarna i förbindelse med det och får nytta av dess anordningar. (Jämför Jeremia 31:33, 34.) De andra fåren har i likhet med sina smorda kamrater Jehovas lag skriven i sitt ”hjärta”. De lyder och älskar innerligt Jehovas bud och principer. (Psalm 37:31; 119:97) Likt de smorda kristna känner de Jehova. (Johannes 17:3) Hur är det då med omskärelsen? Omkring 1.500 år innan det nya förbundet bildades uppmanade Mose israeliterna: ”Ni skall omskära ert hjärtas förhud.” (5 Moseboken 10:16; Jeremia 4:4) I och med att Lagen upphörde att gälla upphörde också den obligatoriska omskärelsen av köttet, men både de smorda och de andra fåren måste ”omskära” sina hjärtan. (Kolosserna 2:11) Slutligen: Jehova förlåter de andra fårens synder på grundval av ”förbundets blod” som Jesus utgöt. (Matteus 26:28; 1 Johannes 1:9; 2:2) Gud adopterar inte de andra fåren som andliga söner, vilket han gör med de 144.000. Men Gud förklarar de andra fåren rättfärdiga i samma bemärkelse som Abraham förklarades rättfärdig som Guds vän. — Matteus 25:46; Romarna 4:2, 3; Jakob 2:23.

7. Vilken möjlighet öppnas nu för de andra får som förklaras rättfärdiga på samma sätt som Abraham?

⁷ Genom att de 144.000 förklaras rättfärdiga får de hoppet att härska tillsammans med Jesus i det himmelska kungariket. (Romarna 8:16, 17; Galaterna 2:16) Genom att de andra fåren förklaras rättfärdiga som Guds vänner får de hoppet om evigt liv på en paradisisk jord, antingen genom att de överlever Harmageddon som en del av den stora skaran eller genom uppståndelsen för ”de rättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Det är verkligen ett privilegium att få ett sådant hopp och att få bli vän med universums Suverän och vara ”gäst” i hans ”tält”! (Psalm 15:1, 2) Ja, både de smorda och de andra fåren blir välsignade på ett underbart sätt genom Jesus, Abrahams säd.