Hur nådde de goda nyheterna ut till dessa avlägsna trakter? En del bröder som blev förvisade som straff för sitt okuvliga predikande fick tillåtelse att välja förvisningsort. Broder Kouzounis från Kaválla blev förvisad till halvön Chalkidike år 1938. Han bad Jehova om vägledning och valde sedan byn Nea Simantra. När byborna där frågade varför han blivit förvisad, brukade han tala om för dem att det berodde på att han var kristen. Detta tankeväckande svar ledde till många samtal och resonemang — och han var mycket skicklig i att använda Bibeln. Med tiden bildades en församling i Nea Simantra. Därifrån spreds de goda nyheterna till Galátista, där ytterligare en församling bildades. I Nea Moudania blev en grupp kvinnor troende — systrarna Mastoraki, Stampouli och Nteniki. De undervisade andra i Floyita, vilket resulterade i att en församling bildades även där. Sanningen spreds sedan vidare till Kassándra.

Arbetet på lantdistrikten var en utmaning. När vittnena spred traktaten Ecklesiasticismen anklagad, fick de ibland sitta häktade på polisstationer och sedan inställa sig i rätten. Men förföljelsen stärkte deras tro och nitälskan för Guds kungarike. Resultatet blev att medlemmarna i församlingen i Kalamaki stadigt ökade i antal från och med år 1930.