In i och ut ur fängelser

Ett annat Jehovas vittne fick genomgå ett något annorlunda eldprov av samma orsak. Den 11 september 1991 begärde Anastasios Georgiadis på samma sätt befrielse från militärtjänst. Sex dagar senare informerade värnpliktskontoret honom om att hans begäran hade blivit avslagen, återigen på grund av att den grekisk-ortodoxa kyrkans heliga synod inte erkänner att Jehovas vittnen är ett känt trossamfund. Och detta trots statsrådets otvetydiga dom i fallen Tsirlis och Kouloumpas!

Skrivelsen från försvarsdepartementet löd: ”Departementet avslår ... [Georgiadis’] begäran på grundval av det sakkunnigutlåtande som avgetts av den grekiska kyrkans heliga synod, som inte anser att Jehovas vittnen är ett känt trossamfund.” — Kursiverat av oss.

Georgiadis inställde sig vid militärförläggningen i Nafplion den 20 januari och sattes omedelbart i arresten. Senare överfördes han till militärfängelset i Avlona.

Den 16 mars 1992 frikändes Georgiadis i militärdomstolen i Athen. Det var första gången som en militärdomstol i Grekland erkände att Jehovas vittnen verkligen är ett känt trossamfund. Direktören för militärfängelset i Avlona frigav honom omedelbart, men beordrade honom att på nytt inställa sig för tjänst den 4 april vid militärförläggningen i Nafplion. Georgiadis vägrade också då att göra militärtjänst och anklagades återigen för lydnadsvägran, sattes för andra gången i arrest och ställdes inför rätta.

Den 8 maj 1992 frikändes han i det nya brottmålet i militärdomstolen i Athen, men domstolen beslutade att han inte skulle tillerkännas skadestånd för att han hållits internerad. Georgiadis frigavs omedelbart ur militärfängelset i Avlona, men beordrades att inställa sig vid militärförläggningen i Nafplion för tjänst en tredje gång den 22 maj 1992! Han vägrade återigen att göra militärtjänst och anklagades för tredje gången för lydnadsvägran och sattes i arrest.

Den 7 juli 1992 upphävde statsrådet beslutet från september 1991 med motiveringen att Jehovas vittnen verkligen tillhör ett känt trossamfund. Den 27 juli 1992 frigavs Georgiadis slutligen ur militärfängelset i Thessalonike. Den 10 september 1992 frikändes Georgiadis i militärdomstolen i Thessalonike, men rätten ansåg honom inte ha rätt till skadestånd, eftersom interneringen återigen sades vara ”en följd av hans grova försummelse”.

Utbredd reaktion

I en kommentar till fallet Georgiadis sade Europaparlamentet: ”Detta är ett fall av diskriminering av Jehovas vittnen som Ordets förkunnare när det gäller principen om jämställdhet inför lagen och rätten till lika behandling.”

I februari 1992 förklarade Amnesty International att man ”anser att ... [Anastasios Georgiadis] fängslats uteslutande på grund av att de militära myndigheterna diskriminerar Ordets förkunnare som är Jehovas vittnen” och att man ”kräver att han omedelbart och ovillkorligen friges som samvetsfånge”.

Åklagaren vid en av rättegångarna mot Georgiadis kände sig också föranlåten att säga: ”Graden av ett samhälles kulturella utveckling framgår av dess sätt att agera i situationer som rör dess medborgare. Om vi här i Grekland önskar att vår kulturella utveckling skall motsvara europeisk standard, om vi vill vara progressiva, då måste vi följa de internationella reglerna och göra oss av med fördomarna. En sektor inom vilken detta är högst påtagligt är respekten för medborgarnas personliga rättigheter. De aktuella händelserna och myndigheternas agerande visar emellertid tydligt att fördomarna mot religiösa minoriteter frodas, liksom den religiösa intoleransen. Det aktuella fallet är upprörande.”

En medlem av Europaparlamentet, Ian White från Bristol i England, skrev: ”Uppfattningen att Jehovas vittnen inte är ’ett känt trossamfund’ skulle få många att le i det här grevskapet. Även om de är relativt få till antalet, är de sannerligen välkända här och besöker ofta människorna från dörr till dörr.” Med över 26.000 Jehovas vittnen som predikar i Grekland kan de knappast vara ”ett okänt trossamfund”.

En grupp på tio medlemmar från Europaparlamentet uttryckte sin harm över fallet Georgiadis och skrev att de var ”oerhört förvånade över och beklagade” sådana kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Grekland.

Man överklagar till Europadomstolen

Sedan dessa tre offer för religiös diskriminering hade blivit frikända och frigivna ur fängelset, kände de sig moraliskt förpliktade att överklaga till Europadomstolen. Grunden till överklagandet var den olagliga interneringen — något som i sig självt var orättvist — den psykiska och fysiska tortyr de utsatts för och de följder det fått för dem, både moraliskt och socialt, att de gång på gång berövats friheten under så lång tid. På dessa grunder yrkade de berättigat och skäligt skadestånd.

Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna kom enhälligt fram till att det i fallen Tsirlis och Kouloumpas skett en kränkning av rätten till frihet och säkerhet till person, att deras internering var olaglig, att de hade rätt till skadestånd och att de inte hade fått en opartisk prövning i domstol. Kommissionen kom till en liknande slutsats i fallet Georgiadis.

Orättvisorna rättas till

Rättegången hölls den 21 januari 1997. Det var många i rättssalen, däribland studerande från det närbelägna universitetet, journalister och ett antal Jehovas vittnen från Grekland, Tyskland, Belgien och Frankrike.

Panos Bitsaxis, vittnenas advokat, talade om ”de grekiska myndigheternas konstanta, hårdnackade och envisa vägran att erkänna en religiös minoritets existens”, nämligen Jehovas vittnens existens. Han fördömde de grekiska myndigheternas sätt att grunda sitt officiella omdöme om Jehovas vittnen på deras huvudmotståndares, den grekisk-ortodoxa kyrkans, uppfattning. Han fortsatte: ”Hur långt får det gå? ... Och hur länge får det fortsätta?” Han talade om myndigheternas ”vägran att erkänna en viss religiös grupp, en vägran som verkar befängd när man ser att den vidhållits öppet, flagrant och utan någon som helst bevisföring, i strid mot lagen och de dussintals utslag som statsrådet har fällt”.

Den grekiska regeringens representant försvarade de grekiska myndigheternas fördomsfulla inställning och sade: ”Man får inte glömma att praktiskt taget hela Greklands befolkning har tillhört den grekisk-ortodoxa kyrkan i århundraden. En naturlig följd är att kyrkans organisation och prästernas ställning och roll i kyrkan är helt uppenbar. ... Den ställning predikanter i Jehovas vittnens kyrka har är inte så uppenbar.” Vilket öppet erkännande av att religiösa minoriteter i Grekland behandlas fördomsfullt!

Religionsfriheten hävdad

Domen avkunnades den 29 maj 1997. Rättens ordförande, Rolv Ryssdal, läste upp den. Domstolen, som utgjordes av nio domare, ansåg enhälligt att Grekland hade förbrutit sig mot artikel 5 och 6 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Den tilldömde också kärandena ett belopp på omkring 72.000 dollar i skadestånd och för kostnader. Framför allt innehöll domen många beaktansvärda argument till förmån för religionsfriheten.

Domstolen påpekade att ”de militära myndigheterna uppenbart ignorerat” det förhållandet att Jehovas vittnen är erkända som ett ”känt trossamfund” i Grekland, enligt statsrådets utslag. Man sade vidare: ”De berörda myndigheternas envisa vägran att erkänna Jehovas vittnen som ett ’känt trossamfund’ och deras åsidosättande av kärandenas rätt till befrielse i enlighet därmed är diskriminerande när man jämför med hur grekisk-ortodoxa kyrkans präster blir frikallade.”

Fallet fick stor publicitet i de grekiska massmedierna. I tidningen Athens News hette det: ”Europadomstolen riktar skarp kritik mot Grekland med anledning av Jehova-yrkande.” Utslaget i fallet Tsirlis och Kouloumpas och Georgiadis mot Grekland väcker förhoppning om att den grekiska staten skall anpassa sin lagstiftning efter Europadomstolens dom, så att Jehovas vittnen i Grekland får åtnjuta religionsfrihet utan ingripande från vare sig administrativt, militärt eller kyrkligt håll. Dessutom är detta ännu en dom mot det grekiska domstolsväsendet som Europadomstolen avkunnar i mål rörande religionsfriheten.a

Jehovas vittnen sätter värde på sin frihet, och de bemödar sig om att använda denna frihet till att tjäna Gud och hjälpa sina medmänniskor. De tre Jehovas vittnena överklagade till Europadomstolen, inte för att få materiell vinning, utan enbart av moraliska och etiska skäl. Därför har de alla tre beslutat att det skadestånd som tilldömts dem oavkortat skall användas till att befrämja det undervisningsarbete som Jehovas vittnen bedriver.

Anastasios och Koula Georgiadis