Fängslade i strid mot lagen

Dimitrios Tsirlis och Timotheos Kouloumpas är Ordets förkunnare som förordnats av Jehovas kristna vittnens centralorganisation i Grekland. I överensstämmelse med den nya lagen lämnade de vid årsskiftet 1989/1990 in en begäran till respektive värnpliktskontor om befrielse från militärtjänst. De bifogade också intyg om att de var aktiva Ordets förkunnare. Som väntat avslogs deras begäran på den oriktiga grunden att Jehovas vittnen inte tillhör ett ”känt trossamfund”.

Broder Tsirlis och broder Kouloumpas inställde sig vid respektive militärförläggning och anhölls, anklagades för lydnadsvägran och sattes i arrest. Under tiden avslog försvarsdepartementet deras överklagande av värnpliktskontorens beslut. Som skäl anförde de militära myndigheterna att den grekisk-ortodoxa kyrkans heliga synod hade informerat dem om att Jehovas vittnen inte är ett erkänt trossamfund! Detta var tvärtemot de domstolsutslag som ett antal allmänna domstolar hade fällt, nämligen att Jehovas vittnen förvisso är ett känt trossamfund.

Militärdomstolarna däremot fann Tsirlis och Kouloumpas skyldiga till lydnadsbrott och dömde dem till fyra års fängelse. Båda bröderna överklagade till den militära appellationsdomstolen, som av olika skäl sköt upp rättegången tre gånger. Varje gång vägrade emellertid domstolen att bevilja dem temporär frigivning ur fängelset, trots att grekisk lag medger sådan frigivning.

Under tiden upphävde högsta förvaltningsdomstolen, det så kallade statsrådet, i andra förhandlingar försvarsdepartementets beslut med motiveringen att Jehovas vittnen verkligen tillhör ett känt trossamfund.

Under de 15 månader som Tsirlis och Kouloumpas hölls fängslade i militärfängelset i Avlona utsattes de och andra vittnen för en mycket omänsklig och förnedrande behandling. I en rapport från den tiden berättas det om ”de eländiga förhållanden som ... [Jehovas vittnen] lever under i fängelset, det ruttna köttet och råttsvansarna som ofta serveras till maten, ledningens godtyckliga inskränkning av besökstiderna, de trånga fängelsecellerna som hyser alldeles för många fångar och den mycket sämre behandling som de som av samvetsskäl vägrar göra militärtjänst utsätts för”.

Slutligen frikände den militära appellationsdomstolen broder Tsirlis och broder Kouloumpas, men beslutade samtidigt att staten inte hade någon skyldighet att betala dem skadestånd för att de hade hållits internerade, eftersom ”interneringen var en följd av kärandenas grova försummelse”. Detta väckte viktiga frågor i juridiska kretsar. Vem hade gjort sig skyldig till grov försummelse? Vittnena eller militärdomstolarna?

Bröderna frigavs omedelbart ur fängelset och avfördes slutligen ur de militära rullorna på grund av att de var Ordets förkunnare. När de hade frigivits meddelade Amnesty International att man välkomnade frigivningen av Dimitrios Tsirlis och Timotheos Kouloumpas och uttryckte en förhoppning om att Jehovas vittnen i framtiden skulle bli befriade från militärtjänst i överensstämmelse med grekisk lag. Men snart skulle denna förhoppning grusas.

Man överklagar till Europadomstolen

Sedan dessa tre offer för religiös diskriminering hade blivit frikända och frigivna ur fängelset, kände de sig moraliskt förpliktade att överklaga till Europadomstolen. Grunden till överklagandet var den olagliga interneringen — något som i sig självt var orättvist — den psykiska och fysiska tortyr de utsatts för och de följder det fått för dem, både moraliskt och socialt, att de gång på gång berövats friheten under så lång tid. På dessa grunder yrkade de berättigat och skäligt skadestånd.

Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna kom enhälligt fram till att det i fallen Tsirlis och Kouloumpas skett en kränkning av rätten till frihet och säkerhet till person, att deras internering var olaglig, att de hade rätt till skadestånd och att de inte hade fått en opartisk prövning i domstol. Kommissionen kom till en liknande slutsats i fallet Georgiadis.

Orättvisorna rättas till

Rättegången hölls den 21 januari 1997. Det var många i rättssalen, däribland studerande från det närbelägna universitetet, journalister och ett antal Jehovas vittnen från Grekland, Tyskland, Belgien och Frankrike.

Panos Bitsaxis, vittnenas advokat, talade om ”de grekiska myndigheternas konstanta, hårdnackade och envisa vägran att erkänna en religiös minoritets existens”, nämligen Jehovas vittnens existens. Han fördömde de grekiska myndigheternas sätt att grunda sitt officiella omdöme om Jehovas vittnen på deras huvudmotståndares, den grekisk-ortodoxa kyrkans, uppfattning. Han fortsatte: ”Hur långt får det gå? ... Och hur länge får det fortsätta?” Han talade om myndigheternas ”vägran att erkänna en viss religiös grupp, en vägran som verkar befängd när man ser att den vidhållits öppet, flagrant och utan någon som helst bevisföring, i strid mot lagen och de dussintals utslag som statsrådet har fällt”.

Den grekiska regeringens representant försvarade de grekiska myndigheternas fördomsfulla inställning och sade: ”Man får inte glömma att praktiskt taget hela Greklands befolkning har tillhört den grekisk-ortodoxa kyrkan i århundraden. En naturlig följd är att kyrkans organisation och prästernas ställning och roll i kyrkan är helt uppenbar. ... Den ställning predikanter i Jehovas vittnens kyrka har är inte så uppenbar.” Vilket öppet erkännande av att religiösa minoriteter i Grekland behandlas fördomsfullt!

Religionsfriheten hävdad

Domen avkunnades den 29 maj 1997. Rättens ordförande, Rolv Ryssdal, läste upp den. Domstolen, som utgjordes av nio domare, ansåg enhälligt att Grekland hade förbrutit sig mot artikel 5 och 6 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Den tilldömde också kärandena ett belopp på omkring 72.000 dollar i skadestånd och för kostnader. Framför allt innehöll domen många beaktansvärda argument till förmån för religionsfriheten.

Domstolen påpekade att ”de militära myndigheterna uppenbart ignorerat” det förhållandet att Jehovas vittnen är erkända som ett ”känt trossamfund” i Grekland, enligt statsrådets utslag. Man sade vidare: ”De berörda myndigheternas envisa vägran att erkänna Jehovas vittnen som ett ’känt trossamfund’ och deras åsidosättande av kärandenas rätt till befrielse i enlighet därmed är diskriminerande när man jämför med hur grekisk-ortodoxa kyrkans präster blir frikallade.”

Fallet fick stor publicitet i de grekiska massmedierna. I tidningen Athens News hette det: ”Europadomstolen riktar skarp kritik mot Grekland med anledning av Jehova-yrkande.” Utslaget i fallet Tsirlis och Kouloumpas och Georgiadis mot Grekland väcker förhoppning om att den grekiska staten skall anpassa sin lagstiftning efter Europadomstolens dom, så att Jehovas vittnen i Grekland får åtnjuta religionsfrihet utan ingripande från vare sig administrativt, militärt eller kyrkligt håll. Dessutom är detta ännu en dom mot det grekiska domstolsväsendet som Europadomstolen avkunnar i mål rörande religionsfriheten.a

Jehovas vittnen sätter värde på sin frihet, och de bemödar sig om att använda denna frihet till att tjäna Gud och hjälpa sina medmänniskor. De tre Jehovas vittnena överklagade till Europadomstolen, inte för att få materiell vinning, utan enbart av moraliska och etiska skäl. Därför har de alla tre beslutat att det skadestånd som tilldömts dem oavkortat skall användas till att befrämja det undervisningsarbete som Jehovas vittnen bedriver.

Timotheos och Nafsika Kouloumpas