Nikolaos Kouzounis minns vad som hände år 1922: ”Jag hade känt mig orolig andligt sett. Ungefär samtidigt annonserade tidningen Simaia att ett offentligt föredrag med temat ’Millioner som nu lefva skola aldrig dö’ skulle hållas i ett kafé. Efter talet fick jag broschyren Kan de levande tala med de döda?” Broder Kouzounis blev djupt rörd av det han lärde sig och for därför snart i väg med bil tillsammans med en kamrat för att ägna flera månader i sträck åt att predika i byar och städer ända bort till den turkiska gränsen.

Broder Kouzounis från Kaválla blev förvisad till halvön Chalkidike år 1938. Han bad Jehova om vägledning och valde sedan byn Nea Simantra. När byborna där frågade varför han blivit förvisad, brukade han tala om för dem att det berodde på att han var kristen. Detta tankeväckande svar ledde till många samtal och resonemang — och han var mycket skicklig i att använda Bibeln. Med tiden bildades en församling i Nea Simantra.