I och med att den teokratiska verksamheten ökade blev det nödvändigt att bygga ett nytt avdelningskontor. Den tomt man valde låg i utkanten av Athen på Kartaligatan. Arbetet började år 1953. I oktober 1954 var en trevåningsbyggnad klar att användas för Betelfamiljen, med bostäder, tryckeri och kontor. Det året nåddes ett nytt rekord på 4.931 förkunnare.

Välsignelserna fortsätter trots angrepp

När Sällskapets film ”Nya världens samhälle i verksamhet” visades år 1955 i Athen, arresterades 80 bröder och systrar. Både filmen och projektorn beslagtogs. Nio bröder anklagades för proselytvärvning. För att se vad det var för slags film visade myndigheterna den för omkring 200 gäster, däribland präster, professorer och polisbefäl. Filmen gjorde ett ganska starkt intryck, och ett antal tidningar kommenterade saken. Filmen och utrustningen återlämnades till bröderna efter ett gynnsamt domstolsutslag.

Grekisk-ortodoxa kyrkan förklarade år 1959 vara ett ”antikätterskt” år. Målet var: ”att utrota Jehovas vittnen”, som det hette i en dagstidning i Athen. Guds folk blev långt ifrån utrotat det året, utan blev i stället storligen välsignat.

Broder Knorr kom på besök i maj och talade till 1.915 på en teater och vid Betelhemmet i Athen. En vecka senare besökte broder Henschel Thessaloniki och talade till 1.250 i stadens största biograf, Olympion. Mindre sammankomster hölls över hela landet. I Makedonien, nära den forntida staden Filippi, blev 27 bröder och systrar döpta i den flod vid vilken Paulus en gång predikade för människor som hade kommit tillsammans för att be. — Apg. 16:12—15.

För endagssammankomsten den 30 juli 1963 hyrde Sällskapet ”Panathinaikos”-stadion i Athen. Polisen hade gett tillståndet, tusentals besökare från andra länder hade inbjudits, och hotellrum hade bokats. Men plötsligt upplöstes regeringen! Den nya regeringen drog in tillståndet för sammankomsten, under påtryckning från den grekisk-ortodoxa kyrkan.

Den besvikelse som detta ledde till mildrades i någon mån år 1965, då Sällskapet meddelade att en femdagarssammankomst skulle hållas på grekiska i Wien i Österrike. Den glädje som de 1.250 bröder och systrar som begav sig dit kände var gränslös. Det 12 vagnar långa tåget som chartrats för resan blev en ”rullande Rikets sal”.

I mitten av år 1966 dömdes ett ungt vittne, Christos Kazanis, till döden för sin kristna neutralitet. Detta fall blev vida känt och ledde till ett enormt stort vittnesbörd i hela Grekland och även utanför dess gränser. De större tidningarna i Athen skrev mycket varje dag om dödsdomen och om Jehovas vittnens tro. Till sist mildrades domen till fyra och ett halvt års fängelse. Ärkebiskopen, Chrisostomos, kritiserades hårt, eftersom han gav intryck av att ha godkänt att en ung man som vägrade att använda skjutvapen skulle avrättas.

Politiskt maktskifte

Natten till den 21 april 1967 tog militären plötsligt över makten i Grekland. Grundlagens artiklar som skyddade mötesfriheten och tryckfriheten upphävdes. Tryckningen av Vakttornet måste stoppas. Enligt lagen fick inte fler än fem personer samlas till något möte. Predikoverksamheten måste utföras mycket försiktigt. Som vanligt använde de ortodoxa prästerna de rådande omständigheterna till att skapa problem för bröderna.

Verket fortsatte under jorden. Bröderna fick träffas på isolerade platser i skogarna. När F. W. Franz, som senare blev Sällskapets fjärde president, besökte Grekland år 1969, talade han till mer än tusen bröder i en skog nära Thessaloniki.

Hatet mot Jehovas vittnen märktes särskilt tydligt i ett fall år 1974. Det äkta paret Polykandritis, vars baby hade dött strax efter födelsen, vägrades tillstånd att begrava barnet. Varför det? Tidningarna förklarade att föräldrarna var Jehovas vittnen och hade gift sig som sådana år 1954. Men under den föregående regeringens tid hade inrikesdepartementet sänt ut ett dekret om att alla vigslar som förrättats av Jehovas vittnen var ogiltiga, ett dekret som hade grekisk-ortodoxa kyrkans stöd. Tjänstemannen som hade hand om ärendet insisterade därför på att föräldrarna måste registrera barnet som ”utomäktenskapligt” innan han kunde tillåta att det begravdes. Fadern vägrade. Han var inte beredd att ljuga och fläcka ner sitt familjenamn och sitt samvete. Barnets kropp förvarades i ett kylskåp i fyra dagar medan den segdragna dispyten pågick. Den allmänna opinionen i Grekland fördömde denna trångsynta förföljelse. To Vima, en dagstidning i Athen, stämplade den som ”medeltiden i all sin gemenhet”.

Trots prövningarna under militärstyret fortsatte vittnena att predika om Guds kungarike, och verksamheten gick framåt. Antalet förkunnare steg från 10.940 år 1967 till 17.073 år 1974. Antalet bibelstudier och antalet närvarande vid mötena ökade också kraftigt under denna svåra tid.

Byggprojekt på grund av organisationens tillväxt

Jehovas vittnen har många möteslokaler i Grekland, men de har inte fått kalla dem Rikets sal förrän helt nyligen. Många har därför kallats rätt och slätt ”föreläsningssal”. Hittills är det bara omkring 25 möteslokaler i Grekland som kallas ”Jehovas vittnens Rikets sal”. Men ändå finns det enbart i Athen 117 församlingar med omkring 9.500 vittnen som håller sina möten där!

Avdelningskontoret hade i 25 år legat på Kartaligatan i Athen. Under den tiden hade antalet förkunnare ökat från knappt 5.000 till mer än 18.000, och därför behövdes helt klart ett större avdelningskontor. År 1962 inköptes en tomt på ett hektar i Marousi, en förort till Athen. Den tomten var idealisk att bygga ett nytt Betelhem på, med 27 sovrum, ett tryckeri, kontor och andra utrymmen. Överlämnandet ägde rum den 16 juli 1979, och Lyman Swingle representerade den styrande kretsen vid det tillfället.