Det grekiska ordet för tillsyningsman, epịskopos, är på liknande sätt besläktat med verbet episkopẹō, som betyder ”ha uppsikt över”, ”noga se till” (Heb 12:15), och med substantivet episkopẹ̄, som betyder ”inspektion” (Lu 19:44, Int; 1Pe 2:12), ”tillsyningsman” (1Ti 3:1) eller ”tillsyn” (Apg 1:20). I den grekiska Septuaginta-översättningen återges det hebreiska ordet paqịdh med epịskopos fyra gånger. (Dom 9:28; Neh 11:9, 14, 22) Tillsyningsmannen var således en som ägnade uppmärksamhet åt vissa saker eller personer, en som avlade besök, inspekterade och förordnade andra till vissa uppdrag. Grundtanken i det grekiska uttrycket är ”en som utövar beskyddande tillsyn”.

De kristna tillsyningsmännen (epịskopoi) motsvarar de ”äldste” (presbỵteroi) i församlingen. Att dessa uttryck betecknar samma roll i församlingen framgår av Paulus ord när han hade sänt bud till Efesos och kallat till sig ”församlingens äldste” för att de skulle träffa honom i Miletos. Han riktade sig direkt till dem och sade: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän [en form av epịskopoi], till att vara herdar för Guds församling.” (Apg 20:17, 28) Aposteln klargör detta ytterligare i sitt brev till Titus, där han talar om att ”tillsätta äldste i stad efter stad” och sedan tydligt använder ordet ”tillsyningsman” (epịskopos) om dessa äldste. (Tit 1:5, 7) De två uttrycken betecknar alltså samma roll. Medan presbỵteros för tanken till de förordnade tillsyningsmännens mogenhet, framhäver epịskopos de uppgifter som följer med förordnandet. (Se ÄLDSTE.)