Missgärningar, överträdelser. I Bibeln förbinds ”missgärning” (hebr.: ‛awọn), ”överträdelse” (hebr.: pẹsha‛; grek.: parạbasis; parạptōma) och liknande ord ofta med ”synd” (hebr.: chattạ’th; grek.: hamartịa). Alla dessa besläktade uttryck betecknar olika aspekter på synd, olika sätt som synden kan yttra sig på.

Överträdelse. Synd kan ta formen av en ”överträdelse”. Det grekiska ordet parạbasis (överträdelse) betecknar ett överskridande, dvs. att man överskrider vissa gränser eller begränsningar, särskilt genom att bryta en lag. Matteus använde det motsvarande verbet (parabainō) när han berättade om den fråga som fariséerna och de skriftlärda ställde om varför Jesu lärjungar överträdde traditionen från forna tiders män och om Jesu motfråga om varför dessa motståndare överträdde Guds bud på grund av sin tradition, så att de gjorde Guds ord ogiltigt. (Mt 15:1–6) Ordet betyder egentligen ”träda vid sidan av” och kan därför också återges ”avvika”, så som när Judas ”avvek” från sin tjänst och sitt apostlaskap. (Apg 1:25) I några grekiska textutgåvor används samma verb om en som ”inte förblir i Kristi lära utan går utöver den”. (2Jo 9, SFB)

Ett liknande uttryck används i de hebreiska skrifterna om människor som har syndat genom att ”överträda” (hebr.: ‛avạr) Guds förbund eller uttryckliga befallningar. (4Mo 14:41; 5Mo 17:2, 3; Jos 7:11, 15; 1Sa 15:24; Jes 24:5; Jer 34:18)

Aposteln Paulus framhåller den speciella kopplingen mellan parạbasis och överträdelse av en vedertagen lag, när han säger att ”där det inte finns någon lag, där finns det inte heller någon överträdelse”. (Rom 4:15) Om det inte fanns någon lag, kunde syndaren alltså inte betecknas som ”överträdare”. Paulus och andra kristna skribenter använder därför alltid parạbasis (och parabạtēs, ”överträdare”) i förbindelse med överträdelse av en lag. (Jfr Rom 2:23–27; Gal 2:16, 18; 3:19; Jak 2:9, 11.) Adam, som hade fått en direkt befallning från Gud, gjorde sig skyldig till ”överträdelse” av en klart formulerad lag. Hans hustru blev bedragen, men också hon gjorde sig skyldig till överträdelse av samma lag. (1Ti 2:14) Lagförbundet, som gavs till Mose genom änglar, blev tillagt till det abrahamitiska förbundet ”för att göra överträdelserna påtagliga”, så att ”allt tillsammans” kunde spärras in under synd. Detta innebar att alla Adams avkomlingar, israeliterna inbegripna, i juridiskt avseende kunde förklaras skyldiga till synd, och det blev tydligt att alla var i behov av förlåtelse och räddning genom tro på Kristus Jesus. (Gal 3:19–22) Om Paulus hade underkastat sig den mosaiska lagen igen, skulle han åter ha gjort sig till en ”överträdare” av denna lag och ha blivit fördömd av den, och han skulle därigenom ha åsidosatt Guds oförtjänta omtanke som öppnade möjligheten för frigörelse från denna fördömelse. (Gal 2:18–21; jfr Gal 3:1–4, 10.)